Bengt Johansson

Att låta sig inspireras av andra är ett vanligt grepp i den kommersiella reklamens värld, så även i valaffischernas. 1924 gjorde Socialdemokraterna en remake på den berömda "I want you for U.S. Army" . Istället för att rekrytera till armén gällde det i valet 1924 att mobilisera väljarna.

Valaffischer handlar om framtiden, vad som kommer att hända om väljarna bestämmer sig för att rösta på partiet eller kandidaten. Visst förekommer det valaffischer som är tillbakablickande, där partierna försöker övertyga väljarna att de gjort bra ifrån sig och förtjänar att få fortsatt förtroende. Regeringspartier har givetvis en större benägenhet till sådan retorik, men även hos dessa berättar man oftare vad man ska göra än vad man gjort. Man är ”stolt men inte nöjd” som Göran Persson uttryckte saken. Retoriken i valaffischerna handlar därmed mindre om ansvarsutkrävande än om mandat inför framtiden. Ett samtida exempel där kampanjen konsekvent handlat om framtiden är folkpartiets ”Framtidens nyheter” från valet 2006. På valaffischer, tidningsannonser och TV-reklam tog man i ordentligt om vad som skulle hända om folkpartiet fick bestämma.

Omvärlden tränger sig på ibland, även i de svenska valrörelserna. Valaffischer med internationell anknytning är dock inte så vanligt, för det mesta handlar valrörelseaffischer om inrikespolitik. Men ibland tränger sig omvärlden på. Vänsterpartiet är helt klart det parti som oftare än andra har en internationell utblick i sina affischer. Särskilt under 1960- och 1970-talet. Då handlade flera av partiets affischer om utrikespolitik och diktaturen i Chile och kriget i Vietnam knöts till den svenska valrörelsen. Affischen på bilden är från 1968 och det intressanta med den är att knyter an till den ryske 1920-talsartisten Lissetkins idé om den röda kilen som slogs in i en vit cirkel (roten kilen). Som grafisk form spelade den även en viss roll i tyska valstrider på 1920-talet.

Vill du ha fokus på de politiska sakfrågorna när du letar efter nyheter i tidningar och TV inför höstens val? Akta dig då för nyheter där partiledarna står i centrum. I de studier som vi gjort vid JMG sedan 1979 visar resultaten entydigt att medieuppmärksamheten allt mer centreras kring partiledarna som personer, valrörelsen som företeelse, på kampanjen, opinionsmätningar, skandaler etc. Nu är detta givetvis en del av trenden att valrörelsenyheter oftare handlar om det politiska spelet. Men det är också så att partiledarna i extra hög grad förekommer i "dramatiserade nyheter". Kvällspressen har alltid visat upp partiledarna så här, skillnaden är att det är ännu mer accentuerat under 2000-talet. Men även dagspress och TV-nyheter hänger på trenden. Så om du vill läsa om de politiska sakfrågorna i valrörelsen. Undvik nyheter där partiledarna står i centrum. Figuren är bearbetad från bokkapitlet “Popularized Election Coverage? News Coverage of Swedish Parliamentary Election Cam...

Med tanke på att det är Super-Bowl ikväll, OS om en vecka och fotbolls-VM senare i år kan man fundera på hur vanligt det är att använda sportreferenser i valaffischer. Är det så att partistrategerna systematiskt använt sportmetaforer för att locka väljare? Svaret på den frågan är nej. När jag bläddrar igenom de dryga 1000 valaffischer som finns i min databas hittar jag endast ett fåtal med sportanknytning. Intressant är att de alla kommer från samma tid. I valrörelserna kring 1950 hittar man några affischer från både höger och vänster där fotbollstemat lyfts fram. "I år klipper vi till med Högern", "Mot samma mål i god laganda inom LO" eller den som bilden visar; "Spela med A-laget, säkra segern för Arbetarepartiet". Även om det skulle bli svenska framgångar i OS ligger det nog lite för långt ifrån valrörelsen och Sverige missar ju som bekant sommarens fotbollsfest. Så mitt tips är nog att sportmetaforerna även i höstens val kommer lysa med sin frånvaro p...

Att svartmåla motståndaren (negative campaigning) är en vanlig strategi i valkampanjer. Jag återkommer säkert många gånger till detta fenomen, inte minst eftersom valaffischer där budskapet handlar om att ge sig på motståndarna oftast är mer drastiska, ideologiskt vassa och inte minst roligare än de som för fram positiva budskap om det egna partiet. En variant på att svartmåla motståndaren är att hävda att partiet/kandidaten inte menar vad de säger, att det bara är en putsad fasad som visas fram i offentligheten. En samtida variant var när SSU i valet 2006 tog fram tecknade karikatyrer där Reinfeldt framställdes som en varulv . Men SSU var långt ifrån först. Samma typ av kampanj använde Högern i 1936 års kampanj då socialdemokraternas partiledare Per-Albin Hansson svartmålades på olika sätt på affischer och i dagspressannonser. Budskapet var att bakom Per-Albin Hanssons leende mask doldes statsmonopolisering av näringslivet.

Vad är göteborgarna rädda för? I en ny avhandling från JMG tar Gabriella Sandstig oss med på en resa genom analyser om vad människor känner oro inför och hur denna oro kan förklaras. Det är ju lätt att skylla på medierna, att tro att det är medierapporteringens fel om människor är rädda. Men i linje med annan forskning visar Sandstig att det inte är riktigt så enkelt. Visserligen kan medierapportering uppdatera våra tidigare erfarenheter av otrygghet. Har vi själva utsatts för brott blir vi påminda av medierna och vår oro ökar. Men mycket större påverkan på människors upplevelser av otrygghet är ens tidigare erfarenheter och om man är trygg som person. Men vad är då göteborgarna rädda för? Som diagrammet visar är det brott som överlägset toppar listan. Men vad som kanske är mest intressant i en studie som är gjord under 2000-talet är att göteborgarna knappast är rädda för terroristattentat. Visserligen var siffran något högre i början på 2000-talet, men inte ens i skuggan av 11 septem...