Veckan valaffisch (vecka 4) - Djur som röstmagnet
Vilket är det vanligaste djuret på svenska valaffischer, sett ur ett 100-årsperspektiv? Den frågan brukar jag ibland kasta ut till mina studenter när jag föreläser om politisk kommunikation. Efter en stunds tystnad brukar någon räcka upp handen och säga "hund?". "Bra gissning, men fel", svarar jag. Sedan följer det andra förslag som fåglar, katter och andra husdjur. Inget stämmer. "Det är en häst!", säger jag triumferande och visar Allmänna valmansförbundets affisch (nuvarande Moderaterna) från 1932.
På bilden ser vi hur den strävsamme bonden och hans häst plöjer jorden. Rubriken hävdar att "Arbetsfred och samhällslugn främjas genom att rösta med Högern". Hästen ses med andra ord som en symbol för arbete och välstånd. Men även om hästen ligger i topp sett över hela valrörelsehistorien var det länge sedan hästar avbildades på svenska valaffischer. Faktum är vi inte hittar några hästar alls efter 1945. Industrialisering och urbanisering urholkade hästens symbolvärde. Tittar vi lite närmare på AVF:s affisch ser vi också att det ryker ur fabriksskorstenarna i bakgrunden. Röken från fabriken var också en symbol för framsteg. Inte miljöförstöring. Avbildas skorstenar på valaffischer efter 1960 så ryker det inte ur dem eftersom associationsbanorna förändrats. Rök är inte längre något bra i en mer miljömedveten tid. Valaffischer är inte bara propaganda, det är en tidsspegel också.
Tillbaka till djuren. Fåglar var ingen dum gissning från mina studenter. Moderaterna hade under 1970- och 1980-talet en stiliserad mås som symbol för sin ideologi. På valaffischen från 1979 får fågelns flykt stå för "Framtid i frihet". Fri som fågeln, med andra ord. Fast Moderaterna var inte ensamma om att ha stiliserade fåglar på affischerna samma val. Sveriges Kommunistiska parti hade också en fågel i valkampen. Men det var en tecknad fredsduva, ingen mås. Måstemat försvann förresten från Moderaternas affischer 1988.
En annan lite mer oväntad fågel som dykt upp på valaffischerna flera gånger är strutsen. Symboliken är att man inte som strutsen sticka huvudet i sanden. Först ut var Högern 1948, som undrade om väljarna fått nog av strutspolitiken. Men även i Kristdemokraternas ifrågasatta kampanj från 2010 stirrar partiledaren Göran Hägglund mot en struts likt boxare inför en fight. Med mottot "Ett mänskligare Sverige" lekte Hägglund arga leken mot strutsen och flera andra djur (buffel, gorilla och hyena). Eftersom tolkningen av bilderna inte var självklar krävdes en femte förklarande affisch som berättade att strutsen vänder bort blicken för att slippa se, hyenan är alltid framme och skor sig osv. I affischarkivet finns någon svan, örn och uggla också. Men därefter är fågeltemat uttömt.
Hundar är inte så vanliga på valaffischer. Katter ännu mindre. Men det finns en berömd hund! Socialdemokraternas yuppie i cabriolet som "vill ha ordning på Sveriges ekonomi" i valet 1985 hade en dalmatiner i framsätet. Affischen var starkt ifrågasatt och partiet har både förr och senare aktat sig för djursymbolik på affischerna. Moderaterna försökte sig på hundtemat förra valet då Ulf Kristersson avporträtterades i olika vardagssituationer. Bland annat rastandes sin hund.
Kor är liksom hästen mer förekommande och särskilt då en stor del av Sveriges befolkning bodde på landsbygden. Målgruppsanpassningen såg lite annorlunda ut under första hälften av 1900-talet. Långt in på 1950-talet fanns det liar, traktorer och jordbruksmaskiner på valaffischerna (framförallt från Bondeförbundet). Idag är målgruppen så liten att de inte finns så mycket utrymme för kor, grisar och traktorer. Och arbetshästar finns ju inte ens. På senare decennier är det väl bara Miljöpartiets affisch från 1998 som nötkreatur syns där de varnar för genmanipulering med en slogan "det finns inga genvägar till bra mat". Rasen Belgian blue blev närmast ett skällsord.
Men fiskar förekommer på lite olika sätt. VPK har använt tecknade bilder av hajar i kritik av finanshajar och fiskar har också sin plats när valaffischer riktat sig mot fiskenäringen. Intressantast är kanske användande av bläckfisken som kampanjillustration. Bläckfisken med sina slingrande armar användes under 1920- och 1930-talet av borgerliga partier för att visa den röda faran, hur kommunism och socialism med diktatursträvanden skulle skapa klasskamp, partibyråkrati, maktmissbruk mm. De slingrande armarna för också tankarna till en hydra, om en huggs av finns andra kvar.
Det som stuckit ut mest på senare år är väl Centerns björnaffisch från 2024 års EU-val. Hotet kommer återigen från öst och nu är det den ryska aggressionen en björn, som ju är en klassisk symbol för Sovjetunionen/Ryssland. Att likna landet som en björn har förekommit sedan 1500-talet för att symbolisera landets styrka, natur och ibland oberäknelighet. Noterbart är att björnen inte behövde förklaras på Centerns affisch. Man räknande med att alla kunde tolka symbolen. En annan samtida björn har använts av Miljöpartiet (2018) där en isbjörn balanserar på ett isflak för att konkretisera klimatförändringarna.
Så varför används djur på valaffischer? Som genomgången visar har bilder ett starkt symbolvärde och bilder säger ju som bekant mer än tusen ord. Men som all bildsymbolik är det ett risktagande. Missförstånd eller otydlig symbolanvändning kan slå tillbaka. Men i vilket fall som helst kan djur på valaffischer användas för att tolka tidsandan.
Kommentarer
Skicka en kommentar