Bilder som säger mer än 1000 ord

Egentligen vet vi ju det här. Bilder säger mer än 1000 ord. Historien är fylld av vad man kallar för ikoniska bilder, bilder som blir symboliska. 3-årige Aylan Kurdis livlösa kropp på en strand i Turkiet ändrade i ett slag den offentliga debatten och sociala medier fullkomligt kantrar. Från ett nyhetsflöde som åtminstone delvis präglats av röster om att stänga gränser och begränsat flyktingmottagande till fokus på hjälpinsatser och stöd till flyktingar. Till och Europas politiska ledare pratar om att ändra sin policy ifråga om flyktingmottagande.

Det är inte första gången som nyhetsbilder blir ikoniska på det här sättet. Men varför får bilden på Aylan Kurdi så stort genomslag? Det var ju faktiskt inte den första nyhetsbilden på döda barn som publicerats under flyktingtragedin i Medelhavet.

Jag tror det har att göra med att bilden är så motsägelsefull i det att den liknar en annan bild på barn som alla föräldrar känner igen; bilden på det sovande barnet.  Ett sovande barn är en bild av trygghet. Som förälder har man många gånger stått och tittat på sitt sovande barn och kanske också tagit en bild för att minnas det fridfulla ögonblicket. De ser så rofyllda ut och man står intill och tänker på allt som hänt under dagen, vad det ska bli av dem i framtiden och hur mycket man älskar dem.

För det ser nästan ut som han sover. Bilden på Aylan Kurdi liknar det sovande barnet vid en första anblick. Men det är en nyhetsbild och armarna som ligger konstigt vridna bakåt och ansiktet rakt ner i sanden avslöjar att han inte längre lever. Bilden av trygghet har blivit en bild av en förälders största sorg. Det egna barnets död.

 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Bild
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc...
Läs mer

Propagandainspektion (vecka 20): De rödgrönas kampanjaffischer

Bild
Som vi pekat på i tidigare inlägg finns det skillnader mellan riksdagsval och val till Europaparlamentet. Men det är ändå meningsfullt att ta upp oppositionspartiernas affischering i EU-valet, eftersom rollen som opposition i hög grad kännetecknar partierna i väljarnas ögon. Samtidig är också självklart att oppositionenens politik även inkluderar synen på EU. Så hur markerar Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna sin position i årets affischer? Klimatet, klimatet, klimatet Miljöpartiet anser att det endast finns en fråga som är viktig i EU-valet, nämligen klimatet. På sina tre affischer presenterar partiet sina kandidater bakom nästan identiska texter: ”Klimatet. Havet. Klimatet.” ”Klimatet. Klimatet. Klimatet.” ”Klimatet. Modet. Klimatet.” De enda övriga ord som får vara med är ”havet”, som spelar en central roll i klimatfrågan, speciellt eftersom det drabbas av temperaturhöjningarna, och ”modet”. Vilket mod det handlar om förklaras inte, men förmodligen syftar man ...
Läs mer

Propagandainspektionen (vecka 23): Dansen kring SD

Bild
Det är bara några dagar kvar av EU-valrörelsen 2024. Förtidsröstningen indikerar ett valdeltagande i nivå med – kanske lite över – valet 2019. Undersökningar visar också att över 70 procent av väljarna säger att de tänker rösta i EU-valet. Ser vi på opinionssiffrorna är den stora frågan om Liberalerna och Kristdemokraterna kravlar sig över 4-procentsspärren. Mitt tips är att de gör det, men allt beror på mobiliseringen. Röstar många kan effekten av hängivna väljare - som ofta gynnar små partier – bli mindre. Men osvuret är bäst. På söndag kväll vet vi (kanske) hur det gått. Inte innan dess. En ny dynamik i EU-valen Många, inklusive propagandainspektörerna, har påpekat att EU-val är andra rangens val. De är inte lika intensiva och intresset är begränsat från såväl partier, medier och väljare. Förra valet kändes lite som ett trendbrott, intensiteten var lite högre och intresset var större, vilket resulterade i att fler väljare än någonsin tidigare gick och röstade i ett svenskt EU-v...
Läs mer