Som medlem i Publicistklubben kan man bland annat besöka intressanta seminarier med aktuella gäster om brännande frågor som rör journalistikens villkor och framtid. Tyvärr ligger dessa i Göteborg oftast på måndagar då min vardag är fylld av barnens träningar i fotboll och handboll.
Men som medlem får man också årsboken som brukar vara intressant att ta del av, inte minst eftersom den kan ses som en indikator om vilka frågor som upptar journalistbranschen för tillfället.
Vad är det då som finns i boken förutom de traditionsenliga rapporterna från de olika kretsarna och ordförandes årskrönika? En artikel om var de fasta journalistjobben där PK intervjuat dem som fått fasta reporterjobb de senaste åren, fotografen Benjamin Lowys bilder från den libyska revolutionen om hur iPhone kan används som yrkesredskap. Därefter följer några texter om PR-branschen om dess påverkan på journalistiken och några knep hur man som journalist kan undvika de värsta PR-slingorna. Sedan kopplas PR och journalistjobben samman, där journalister som gått över till PR intervjuas för att visa de allt mer orimliga anställningsvillkoren i journalistbranschen.
Och sedan blir det lite sociala medier. Ett ganska kul reportage från Skånskposten och hur sociala medier blivit ett centralt arbetsverktyg i journalistvardagen. En släng åt journalistutbildningarna finns också med, då de inte sägs utbilda framtidens journalister (vilket verkligen kan diskuteras, men det är ett annat blogginlägg).
Lite mer arbetsvillkor och mångfald och bristen av den på redaktionerna. Skriften avslutas sedan med en mycket bra text av frilansskribenten Anna Roxvall om utlandsbevakningen och dess villkor.
Journalistrollen under press från olika håll med andra ord. Lite förenklat ses tekniken mer som en möjlighet än som ett hot (iPhone och sociala medier är användbara verktyg som utvecklar journalistiken). Att gränsen mellan PR och journalistik löses upp är däremot inget som ses som särskilt positivt, även om alla verkar överens om att det är lättare att gå mellan yrkena idag. På samma sätt är bilden av ett yrke där frilans ökar mer ett hot. Inte heller där hittar man några positiva bilder.
Ny teknik som möjlighet för journalistiken, PR och anställningsformer som ett hot sammanfattar journalisternas självsyn 2012.
Som medlem i Publicistklubben kan man bland annat besöka intressanta seminarier med aktuella gäster om brännande frågor som rör journalistikens villkor och framtid. Tyvärr ligger dessa i Göteborg oftast på måndagar då min vardag är fylld av barnens träningar i fotboll och handboll. Men som medlem får man också årsboken som brukar vara intressant att ta del av, inte minst eftersom den kan ses som en indikator om vilka frågor som upptar journalistbranschen för tillfället. Vad är det då som finns i boken förutom de traditionsenliga rapporterna från de olika kretsarna och ordförandes årskrönika? En artikel om var de fasta journalistjobben där PK intervjuat dem som fått fasta reporterjobb de senaste åren, fotografen Benjamin Lowys bilder från den libyska revolutionen om hur iPhone kan används som yrkesredskap. Därefter följer några texter om PR-branschen om dess påverkan på journalistiken och några knep hur man som journalist kan undvika de värsta PR-slingorna. Sedan kopplas PR och journalistjobben samman, där journalister som gått över till PR intervjuas för att visa de allt mer orimliga anställningsvillkoren i journalistbranschen.
Och sedan blir det lite sociala medier. Ett ganska kul reportage från Skånskposten och hur sociala medier blivit ett centralt arbetsverktyg i journalistvardagen. En släng åt journalistutbildningarna finns också med, då de inte sägs utbilda framtidens journalister (vilket verkligen kan diskuteras, men det är ett annat blogginlägg).
Lite mer arbetsvillkor och mångfald och bristen av den på redaktionerna. Skriften avslutas sedan med en mycket bra text av frilansskribenten Anna Roxvall om utlandsbevakningen och dess villkor.
Journalistrollen under press från olika håll med andra ord. Lite förenklat ses tekniken mer som en möjlighet än som ett hot (iPhone och sociala medier är användbara verktyg som utvecklar journalistiken). Att gränsen mellan PR och journalistik löses upp är däremot inget som ses som särskilt positivt, även om alla verkar överens om att det är lättare att gå mellan yrkena idag. På samma sätt är bilden av ett yrke där frilans ökar mer ett hot. Inte heller där hittar man några positiva bilder.
Ny teknik som möjlighet för journalistiken, PR och anställningsformer som ett hot sammanfattar journalisternas självsyn 2012.
Kommentarer
Skicka en kommentar