Publicistklubben

Som medlem i Publicistklubben kan man bland annat besöka intressanta seminarier med aktuella gäster om brännande frågor som rör journalistikens villkor och framtid. Tyvärr ligger dessa i Göteborg oftast på måndagar då min vardag är fylld av barnens träningar i fotboll och handboll.
Men som medlem får man också årsboken som brukar vara intressant att ta del av, inte minst eftersom den kan ses som en indikator om vilka frågor som upptar journalistbranschen för tillfället.
Vad är det då som finns i boken förutom de traditionsenliga rapporterna från de olika kretsarna och ordförandes årskrönika? En artikel om var de fasta journalistjobben där PK intervjuat dem som fått fasta reporterjobb de senaste åren, fotografen Benjamin Lowys bilder från den libyska revolutionen om hur iPhone kan används som yrkesredskap. Därefter följer några texter om PR-branschen om dess påverkan på journalistiken och några knep hur man som journalist kan undvika de värsta PR-slingorna. Sedan kopplas PR och journalistjobben samman, där journalister som gått över till PR intervjuas för att visa de allt mer orimliga anställningsvillkoren i journalistbranschen.
Och sedan blir det lite sociala medier. Ett ganska kul reportage från Skånskposten och hur sociala medier blivit ett centralt arbetsverktyg i journalistvardagen. En släng åt journalistutbildningarna finns också med, då de inte sägs utbilda framtidens journalister (vilket verkligen kan diskuteras, men det är ett annat blogginlägg).
Lite mer arbetsvillkor och mångfald och bristen av den på redaktionerna. Skriften avslutas sedan med en mycket bra text av frilansskribenten Anna Roxvall om utlandsbevakningen och dess villkor. Journalistrollen under press från olika håll med andra ord. Lite förenklat ses tekniken mer som en möjlighet än som ett hot (iPhone och sociala medier är användbara verktyg som utvecklar journalistiken). Att gränsen mellan PR och journalistik löses upp är däremot inget som ses som särskilt positivt, även om alla verkar överens om att det är lättare att gå mellan yrkena idag. På samma sätt är bilden av ett yrke där frilans ökar mer ett hot. Inte heller där hittar man några positiva bilder.
Ny teknik som möjlighet för journalistiken, PR och anställningsformer som ett hot sammanfattar journalisternas självsyn 2012.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Bild
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc...
Läs mer

Propagandainspektion (vecka 20): De rödgrönas kampanjaffischer

Bild
Som vi pekat på i tidigare inlägg finns det skillnader mellan riksdagsval och val till Europaparlamentet. Men det är ändå meningsfullt att ta upp oppositionspartiernas affischering i EU-valet, eftersom rollen som opposition i hög grad kännetecknar partierna i väljarnas ögon. Samtidig är också självklart att oppositionenens politik även inkluderar synen på EU. Så hur markerar Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna sin position i årets affischer? Klimatet, klimatet, klimatet Miljöpartiet anser att det endast finns en fråga som är viktig i EU-valet, nämligen klimatet. På sina tre affischer presenterar partiet sina kandidater bakom nästan identiska texter: ”Klimatet. Havet. Klimatet.” ”Klimatet. Klimatet. Klimatet.” ”Klimatet. Modet. Klimatet.” De enda övriga ord som får vara med är ”havet”, som spelar en central roll i klimatfrågan, speciellt eftersom det drabbas av temperaturhöjningarna, och ”modet”. Vilket mod det handlar om förklaras inte, men förmodligen syftar man ...
Läs mer

Propagandainspektionen (vecka 23): Dansen kring SD

Bild
Det är bara några dagar kvar av EU-valrörelsen 2024. Förtidsröstningen indikerar ett valdeltagande i nivå med – kanske lite över – valet 2019. Undersökningar visar också att över 70 procent av väljarna säger att de tänker rösta i EU-valet. Ser vi på opinionssiffrorna är den stora frågan om Liberalerna och Kristdemokraterna kravlar sig över 4-procentsspärren. Mitt tips är att de gör det, men allt beror på mobiliseringen. Röstar många kan effekten av hängivna väljare - som ofta gynnar små partier – bli mindre. Men osvuret är bäst. På söndag kväll vet vi (kanske) hur det gått. Inte innan dess. En ny dynamik i EU-valen Många, inklusive propagandainspektörerna, har påpekat att EU-val är andra rangens val. De är inte lika intensiva och intresset är begränsat från såväl partier, medier och väljare. Förra valet kändes lite som ett trendbrott, intensiteten var lite högre och intresset var större, vilket resulterade i att fler väljare än någonsin tidigare gick och röstade i ett svenskt EU-v...
Läs mer