fredag 9 december 2016

Är det själviskt att ge bort något om du inte lider?

Där satt den! Ann Heberlein satte sista spiken i godhetskistan. Argumentet att fattigdom inte utrotas med tiggeri räcker inte. Det ge är dessutom en självisk handling för att man ska må lite bättre själv. Det finns enligt Heberleins krönika i Fokus ingen skillnad mellan att ge en fattig människa lite pengar, fixa ögonbrynen eller kanske köpa champagne för pengarna man kan undvara. Allt handlar bara om boosta egot. Köper man skönhetsbehandling mår man bättre och ger man en tiggare en slant mår man också bättre. Alla transaktioner är därmed likställda.

Jag uppskattar att läsa Ann Heberlein. Inte för att jag alltid håller med utan för att hennes argument utmanar. Ibland tycker jag att hon har en poäng. Oftast inte. Den här gången tycker jag att hon springer med de opinionsbildare som på olika sätt försöker relativisera goda handlingar för att slippa se lidande.

Jag har hört det där argumentet förr. Alla goda handlingar är egentligen själviska eftersom man mår bra av att göra dem. Slutsatsen blir därmed att en riktigt god handling endast är giltig om den görs med lidande, uppoffring och smärta. Om du skulle känna dig lite nöjd med att du gjort en insats är den inget värd. Du var bara självisk. Och eftersom alla goda handlingar är egoistiska får man med denna argumentation ett fribrev till att strunta i andra och satsa på sig själv.


Heberlein menar också att man hjälper en medmänniska som har ett företag till sin utkomst genom konsumtion. Men det finns viss skillnad i att hjälpa en människa i nöd. Det är faktiskt en kvalitativ skillnad. Och det spelar faktiskt ingen roll för handlingens godhet med vilken intention den gjordes. Man blir mätt även om pengarna har skänkts av självgodhet. Godhet är inget som har att göra med den som ger utan om den som får. Om jag var fattig skulle jag hellre se att du gav mig lite pengar än att fixa ögonbrynen, men där tycker kanske jag och Ann Heberlein olika.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar