måndag 10 juli 2017

Ett falsklarm i rättan tid?

Ett falskt VMA i form av en varningssignal via siren (Hesa Fredrik!) över Stockholm har gjort sitt avtryck i ett semestrande Sverige. När vi hör sirenen förväntas vi medborgare gå inomhus, stänga dörrar och fönster och lyssna på de traditionella nyhetsmedierna för att få mer information. Det gick inget vidare.

Eftersom det var ett misstag gick inte hela maskineriet igång kring VMA och ingen verkar ha vetat vad som hänt och vad som skulle göras. Ansvariga politiker fick reda på vad som hänt flera timmar efteråt, medierna hade inte fått någon information och det tog lång tid innan de kunde rapportera och inte heller blåstes signalen för "fara över", troligen eftersom det aldrig varit någon fara på taket.

Det klart att MSB kommer få titta närmare på det här och förbättra sina rutiner. Kanske var det en nödvändig väckarklocka för hur man hanterar VMA? Kanske var det också ett effektivt sätt att få allmänheten att lära sig vad VMA betyder och hur man ska agera? Om så sker var det kanske inte så dumt med ett falsklarm trots allt.

lördag 8 juli 2017

Medialiseringen av politik är vid vägs ände

Jag har genom åren brottats med begreppet medialisering. Den som myntat begreppet var ingen mindre än min handledare och professor Kent Asp vid JMG i mitten av 1980-talet. Visserligen finns det andra begrepp som florerade tidigare såsom mediering eller forskare som pratade om tv-samhället. Medialiseringsbegreppet föll därefter lite i glömska men har fått ett uppsving de senaste 10 åren, inte minst tack vare Stig Hjarvard i Danmark, Knut Lundby i Norge och Jesper Strömbäck i Sverige (plus några till). Men även tyskar som Andras Hepp och Friedrich Krotz har skrivit mycket om begreppet.

Jag ska inte fördjupa mig i medialiseringsbegreppet, men efter att ha bevittnat Almedalen på avstånd (via nyhetsmedier och sociala medier) finns det väl inget skäl att egentligen forska om medialiseringen av politik längre. Politik och medier är i dag så tätt sammanvuxet att det knappt ens är meningsfullt att prata om politik utan att medierna finns med. Medialiseringen av politiken har nått till vägs ände.

Om man vill studera medialisering, dvs. hur mediernas logik tar över olika institutioners sätt att fungera eller om man så vill hur olika verksamheter anpassar sig till medierna, finns det mer intressanta forskningsobjekt.

Sport är ett sådant fält där vissa delar är genommedialiserade (läs fotboll), men där det också finns andra där anpassningsprocessen är på gång. Det är riktigt intressant att studera hur sporter förändras i takt med att kraven på medieanpassning ökar. Orientering är en sport som kämpar hårt för att bli mer tv-mässig och veckans VM i Estland var riktigt spännande att följa. Interaktiva GPS-kartor, fler kameror i skogen, kameramän som springer med löparna vid vissa kontroller osv. är alla exempel på hur sporten tv-anpassas. Seglingen under OS är ett annat exempel. Istället för en kamera som försökte göra spännande tv genom att filma ett antal vita segel några hundra meter bort ser vi idag fullödiga produktioner. Kamerabåtar, helikoptrar med kameror och tydliga flaggor på båtarna. Lägg därtill virtuella banmarkeringar mm som gör att det lättare går att följa hur tävlingen går. Den intressanta frågan är hur mycket själva sporten förändras i processen.

Personligen tycker jag därmed att forskningen om medialisering ska syssla mer med andra områden än politik. Sport verkar vara ett fruktbart fält för den som känner sig manad.