Inlägg

Visar inlägg från augusti, 2017

Jimmie är faktiskt ett sänke

Nu säger jag det: Sverigedemokraterna kommer aldrig ingå i en regering så länge Jimmie Åkesson är partiledare. Det kan tyckas som en korkad sak att säga med tanke på att partiet vuxit sedan varje val de ställt upp i. Med Åkesson som partiledare är dessutom SD Sveriges andra största parti i opinionsmätningarna. Inget tyder heller på att de kommer att göra ett sämre valresultat 2018 jämfört med valet fyra år tidigare. Mitt argument bygger på att Sverigedemokraterna aldrig kommer att kunna tvätta bort sin vit-makt-koppling så länge som ledargarnityret gick in i partiet då det klart och tydligt var starkt främlingsfientligt (och inte "bara" invandrarkritiskt). Jimmie Åkesson är en mycket skicklig debattör och politiker (även om han då och då drabbas av minnesförlust eller har märkligt dålig insyn i detaljer i partiet). Till detta hör att han också är extremt populär bland sina väljare. Inte bland något parti är anhängarna lika entusiastiska över sin partiledare. Men problemet

Dark ads = dark ages?

Dark ads! Smaka på ordet. Känns ju som Dark web, Darh Vadar och allt annat otäckt man kan tänka sig. I Marin Schoris utmärkta artikel där kollegorna Marie Grusell och Henrik Oscarsson också uttalar sig, görs en bra genomgång om hur politiska marknadsförare i Trumpkampanjen använde sig sociala medier för att samla in data om användare, identifiera dem och sedan sända ut specialdesignade budskap för denna målgrupp. Poängen är också att bara den tilltänkta målgruppen kunde se dessa budskap, ingen annan. Även om det på många sätt verkar skrämmande är det viktigt att hålla tungan rätt i mun när fenomenet diskuteras. Frågan är ju vad som egentligen är nytt och om detta nya på något sätt hotar demokratiska värden. För det första så är ju detta egentligen vad alla som håller på med reklam eller politisk kommunikation alltid strävat efter. Att inte slösa bort resurser på en massa människor som varken är intresserade eller går att övertyga. Istället kan man på individnivå nå de människor so

Harvey vs Trump

Tweetsen flödar som vanligt från den amerikanske presidenten. Och givetvis så även kritiken. Även om orkanen Harvey blev nedgraderad från 4 till 1 på indexet för orkaner har den skapat stor förödelse i Texas och inte minst översvämningarna är gigantiska. Om rapporterna stämmer kanske det värsta är kvar eftersom det ska regna smått otroliga mängder de närmaste dagarna. Att naturkatastrofer är en fara för politiska ledare är inget nytt. George W. Bush fick mycket kritik för sitt agerande under och efter Katerina 2005 och idag vet alla ledare att det är viktigt att visa empati och förmåga att leda i samband med kriser. Förr så var naturkatastrofer något som framförallt skulle hanteras av berörda myndigheter, men kraven på politiska ledares agerande har ökat. Från svensk horisont har alla politiker insett att kriser och katastrofer också har en politisk dimension ifråga om ledarskap. Vid skogsbranden i Västmanland gjorde både Fredrik Reinfeldt (då statsminister) och Stefan Löfven (oppositi

Man vill ju vara en i gänget

Anständighet. Ett ord som yttrats många gånger efter händelserna på Medborgarplatsen. Moral alltså. Vad får man säga och inte. Det gäller då inte i första hand yttrandefrihet, dvs. vad som är tillåtet att säga utan om vad som är moraliskt försvarbart att säga. Om man funderar på vad som skreks mot de sittstrejkande är det både begripligt och obegripligt. I grunden handlar det om att människor i princip kan göra och säga vad som helst i skydd av andra. Jaget blir osynligt i en folkmassa. Ansvaret delas och jag behöver inte själv stå där och utkrävas ansvar. Kanske inte ens skam eftersom gruppen skyddar mig. Att människor kan säga eller göra saker i en grupp har inget med politik att göra. Lyssna till vad som sägs på en fotbollsläktare en vanlig allsvensk match. Grupper skapar en egen moral. Denna mekanism går så att säga från gruppen till den enskilde. I samarbete med möjligheten att dela ansvar finns också en annan mekanism som handlar om att vi vill vara en del av gruppen. Att sk

Vad kostar en president?

En sanning inom forskning om politisk reklam är att den som har mest pengar vinner. Inte alltid förstås, men oftast. Nu kan man alltid hävda att kausaliteten inte är självklar. Det kan ju vara så att en kandidat som har mer karisma, starkare budskap, mer stöd av partiet, vind i opinionsseglen kanske får in mer pengar som kan läggas på kampanjen. Med andra ord så är den en förstärkande spiral där popularitet ger pengar som kan spenderas och kanske också mer popularitet. På Opensecrets.org kan man detaljstudera hur mycket som lagts i kampanjkostnader på olika val i USA. Faktum var att presidentvalet i USA inte var dyrare än den tidigare presidentvalen. Man får faktiskt gå tillbaka till valet 2000 mellan Bush och Gore för att se ett mindre kostsamt presidentval sett till pengar. Valet 2016 gick också emot den allmänna visdomen att den som spenderar mest vinner. Trumps kampanj var betydligt billigare (ca 50%) än Clintons. Hillary Clinton fick in och gjorde åt nästan 800 miljoner dollar

Vem är det man pratar med?

I SR igår gjorde kollegan Orla Vigsø (som vanligt) ett starkt framträdande när han förklarade logiken i hur snöflingor blivit en symbol som framförallt extrema högeraktivister på nätet använder för att diskreditera motståndare. Lyssna på inslaget här . Även journalisten Jack Werner var med och gjorde ett antal intressanta poänger. En viktig sak som han påpekade var att kommunikation riktas mot olika publiker och när vi diskuterar vad och varför människor gör som de gör på nätet (och i andra sammanhang) måste man klargöra den kommunikativa situationen. Att använda snöflingor, mjölk eller grodan Pepe har blivit en standardrepertoar i rasistkretsar på nätet och Werner menade att det inte alltid spelar så stor roll om människor utanför denna krets förstår vad som menas. De som använder dem är inte i första hand intresserade av att utomstående ska förstå. Istället vill man visa att man är "en i gänget", att man kan koderna och är någon håller med. (Politisk) kommunikation är j

Historien är alltid politisk

Händelserna i Charlottesville har återigen satt ljuset på historien, vad som ska vara kvar och vad som ska tas bort. I Sverige har vi haft debatt om Pippi Långstrump i Söderhavet och Tintin i Kongo. Givetvis vitt skilda händelser men argumenten som florerar runt är desamma. Ska sådant som uppfattas som otidsenligt tas bort eller ska det få vara kvar (i offentligheten). Som så ofta är det inte så enkelt som det först verkar. Argument 1 är: vi vill inte längre skylta med detta offentligt. De kulturella artefakterna ska inte nödvändigtvis förstöras men det är inte sådant vi vill stå för. Man kan därmed plocka ner statyer eller ta bort böcker från bibliotek. Så här argumenterar de som vill ta bort sydstatssymboler i USA eller för den skull den gamla versionen av Pippi i Söderhavet. Argumentet är då att det inte är något konstigt utan något som alltid görs, alltid har gjorts och det är inget kontroversiellt med det. Kulturen ska spegla tidsandan. Argument 2 är att vi inte ska röra histo

Skandaler, skandaler och skandaler

Efter att ha varit en månad i USA har jag följt den svenska politiska debatten på avstånd. Men ärligt talat är det egentligen på samma håll som vanligt eftersom min mediediet på kontoret i Orlando är ungefär densamma som hemma i Göteborg. Vi har haft ett antal politiska skandaler, den ena mer systeminriktad som sedan blev mer personinriktad (Transportstyrelsen som blev krav på ministeravgångar) och den andra mer privat (Anders Borg). Frågan är om Borggate ens är en politisk skandal då han inte längre är politiker. Idag börjar KU-förhören om regeringens agerande i it-skandalen. Det som gjorde att skandalen fick en kanske oväntad vändning var att alliansen ju i somras meddelade att de skulle förklara misstroende mot tre statsråd där en var formellt ansvarig, de andra hade vetat men inte berättat för statsministern. I mina ögon var alliansens agerande i första hand strategiskt. Att Anna Johansson skulle få svårt att sitta kvar var ganska självklart. Men agerandet mot Ygeman och Hultqv

Back on track!

Har medvetet gjort ett uppehåll i bloggandet under sommaren. Har haft en välbehövlig lång semester som avslutades med tre veckor med familjen i Florida. Nu har familjen åkt hem, men jag är kvar i Orlando och ska så vara till i slutet på oktober (kommer dock hem en kort sväng i samband med Bokmässan, men det återkommer jag till i framtida inlägg). Som visiting professor på Nicholson School of Communication vid University of Central Florida (UFC) kommer jag samarbeta med kollegorna Tim och Deanna Sellnow i olika projekt om kriskommunikation, men jag ska också undervisa en del. Det är faktiskt första gången i mitt ganska långa forskarliv som jag befinner mig en längre period vid ett annat lärosäte och det ser jag fram emot med spänd förväntan. Under hösten ska jag jobba vidare med mina nya och gamla projekt. Digital mediemoral rullar vidare. Det blir uppstart på två nya projekt: De långsiktiga effekterna av selektiv medieanvändning: Hur medborgarnas världsbilder formas i det nya medi