Inlägg

Visar inlägg från december, 2011

Humor som politiskt vapen

Idag publicerades en ny krönika i Borås Tidning som handlar om humorn som politiskt vapen på internet. Läs krönikan här . Men givetvis bör dagens funderingar om medier handla om domen mot de terroristdömda svenska journalisterna i Etiopien. 11 år i fängelse för att ha försökt rapportera om vad som pågår i en för omvärlden stängd provins är givetvis en helt orimlig dom. När journalistik och yttrandefrihet blir jämställt med terrorism finns det inte mycket kvar av rättsstaten.

Skandaler på LSE (vol 2)

Nu är jag hemma igen efter en helgkonferens i London. På den sista sessionen presenterade jag och Mats Ekström vårt paper om "Disputable truth claims", där vi analyserar hur journalistiken använder citeringstekniker och olika journalistiska genrer för att hantera osäkra fakta. Fallet som vi använde var Littorin-affären 2010 och vi tittade särskilt på hur medierna hanterar konfrontationsintervjuer. Nu ska vi samla in fler exempel på konfrontationsintervjuer och har någon exempel så är jag tacksam om ni skickar dem till mig. Jag lyssnade även på andra spännande papers. I ett presenterade Sigurd Allern och Ester Pollack från JMK resultat från ett kapitel i en kommande bok om skandaler, som de är redaktörer för. Kapitlet var en kvantitativ undersökning av skandaler i de nordiska länderna sedan 1970-talet. Det visade sig att antalet skandaler ökat dramatiskt de senaste 10 åren och att de oftast handlar om ekonomiska skandaler. Dessutom indikerar resultaten att kvinnliga politiker

Skandaler på LSE (vol 1)

Idag och imorgon är jag på LSE i London på en konferens om politiska skandaler. Som tidigare i höst använder jag bloggen för att presentera lite om vad som sägs. Elin Strand Hornnes presenterade på sektionen för politik och kön ett paper om hur kvinnor ber om ursäkt i politiska skandaler. Hon analyserar ett antal kända nordiska skandaler där kvinnor varit i centrum (bl a Cecilia Stegö-Chilo och Maria Borelius). Strand Hornes visar att politikerna har olika strategier - allt ifrån att själva attackera den som anklagade, förneka, att de inte hade information, rätta till vad man gjort galet till ursäkt. Gemensamt för skandalerna är att de alla handlar om privatsfären och att kvinnliga politiker inte bara är ansvariga för vad de själva gjort, utan att de också får ta ansvar för vad andra familjemedlemmar gjort. Melaine Hellwig paper hade titeln "Using media scandalising mechanism for one’s own good: How more than 300 women scandalise themselves to have a voice".

TV-ledning i konkurrens

Idag har jag varit ledamot i betygsnämnden på en ny avhandling i journalistik. Författare är Johan Lindén på JMK i Stockholm. Titeln på avhandlingen är TV-ledning i konkurrens och i flera avseenden är studien unik. Johan som sedan många år är anställd på SVT fick i stort sett fullständig insyn i SVT:s ledningsarbete under de turbulenta åren i slutet av 1990-talet och gjorde omfattande observationer vid olika möten i kombination med chefer i ledande positioner och medarbetare. Nu är studie klar och Johan Lindén har gjort många intressanta iakttagelser om hur förändringsprocesserna mot en allt större publikanpassning av public service gick till i slutet av förra seklet. I takt med vikande publiksiffror, förändrade politiska villkor och en allt tuffare mediemarknad genomfördes stora förändringar av SVT, som i många avseenden förändrade hela organisationskulturen. Som läsare är det fascinerade att läsa om bråk och konfliktlinjer mellan olika delar av SVT och hur ideal bryts mot varann. Sä

Rosengren part 2

Nu har Björn Rosengren gjort det igen. Pratat på med journalister när han trodde att kameran var avstängd. När några journaliststudenter från JMG skulle göra en intervju småpratade han med dem innan intervjun och insåg inte att de bandade. Då berättar han att när Tomas Östros och Sven-Erik Österberg varit på middag diskuterades Juholts framtid och slutsatsen var att "Juholt måste gå!". Ytterligare ett exempel på vad jag och kollegan Mats Ekström kallar för pratskandaler. Ett uttalande som man tror sker "backstage", men som lyfts fram i offentligheten och den pratglade får stå till svar för vad han/hon sagt. Rosengrens strategi är tydligen att han bara skämtat. Tja, Rosengren är inte politiker så för han karriär spelar det inte så stor roll, men frågan är hur glada kompisarna inom s-toppen är på Rosengren för hans lite yviga stil. Eller var det kanske meningen att prata lite för vitt och brett?