tisdag 23 april 2019

Talk scandals - nu i en ny tappning

Jag har tidigare skrivit på den här bloggen om Mats Ekströms och min artikel om pratskandaler (talk scandals) 2008 i Media, Culture & Society. Det är min hitintills mest citerade artikel. Ursprunget var min bok om valstugereportaget 2002 då jag följde efter Janne Josefsson och intervjuade de politiker som var med i reportaget.

Men efter det har sociala medier förändrat medielandskapet och politisk populism har förändrat det politiska landskapet. När Mats och jag fick en förfrågan att vara med i boken The Routledge Companion to Mediated Scandals (red Howard Tumber och Silvio Waisboard) tog vi tillfället i akt och uppdaterade våra tankar om hur medieprat skapar politiska skandaler. Nu i en värld präglad av sociala medier och politisk populism.

Idag låg den i mitt bokfack på jobbet och det är roligt att få vara med i något som kommer bli ett standardverk för den som vill orientera sig om medieskandaler.


söndag 21 april 2019

Signalmaktspolitik - ett tecken i tiden?

Att sända signaler har blivit ett allt vanligare ord i offentligheten. Det signaleras hej vilt. Alla signalerar - politiker, väljare och alla andra som på något sätt förekommer i medier och sociala nätverk. Signaler är gjorda för att skapa reaktion, inte nödvändigtvis få något gjort. Det är en viljeyttring som man vill att andra ska reagera på. Signalmaktens logik är att andra ska veta vad vi tycker, ofta för att den andre ska ändra sin syn på oss och kanske även korrigera sitt beteende.

Väljare har traditionellt alltid haft signalmakten som vapen. I valsysstem där lokala val och nationella val går omlott är det vanligt att prata om barometerval. De lokala valen uppfattas som en utvärdering av regeringen snarare än ett uttryck för den lokala folkviljan. På samma sätt diskuteras också röstande i EU-val. Det handlar mer om att sända signaler till den nationella politiken än att uttrycka vad man vill ha gjort i EU-parlamentet. Man kan tycka vad man vill om sådant agerande. Ibland baseras den kanske på okunskap, ibland på en kalkyl om att EU-parlamentet inte är så viktigt. Därför uppfattas det som viktigare att sända signaler till rikspolitiken.

Men väljare är en sak. Signalmakten är i mångt och mycket det sätt makt kan utövas av medborgarna. Märkligare är att även politiker signalerar. I viss mån är i och för sig all politisk debatt signalpolitik. Man uttrycker en vilja för att skapa opinion. Men nu har jag sett flera exempel på politiker går ut med förslag som de vet varken är praktiskt genomförbara eller ens förenliga med gällande lagstiftning. Beslut tas till och med i politiska församlingar som verkar vara i strid med gällande lagstiftning. Det handlar givetvis om populism. Att sända signaler till väljarna att man vill göra saker och kalkylen är då att även om beslut rivs upp så har man visat väljarna vad man vill göra.

Givetvis måste ibland politiska beslut ibland måste testas mot gällande lagstiftning då rättsläget är oklart. Och i många fall överprövas ju många politiska beslut också till andra instanser. Men signalpolitiken vi ser nu handlar om något annat. Det är ett politiskt spel som egentligen inte handlar om att genomföra politiska beslut. Istället är det ett sätt slippa ta ansvar för den lagstiftning som finns och att samla opinionspoäng. Konsekvensen blir därmed också ett allt högre tryck på andra instanser såsom rättsväsende och tjänstemän. Dessa får stå som garant för den lagstifning som finns. Frågan vi måste ställa oss är om det är den sortens demokrati vi vill ha.


fredag 12 april 2019

Kampen om nyhetsbilden - ny bok

Inför valrörelsen 2018 pågick det många och långa diskussioner mellan Jesper Strömbäck och mig om hur vi skulle undersöka mediebevakningen av valrörelsen. När vi fick till stånd ett samarbete med Institutet för Mediestudier löste sig det mesta. Under hösten undersökte vi (eller snarare Kalle Färm och Lena Jendel) en massa olika aspekter av hur valrörelsen framställdes i medierna.

Igår kom slutresultatet. I boken Kampen om nyhetsbilden - nyhetsjournalistik i valrörelsen 2018 analyserar vi hur (riks)politik bevakades av (riks)medierna under valrörelsens fyra sista veckor. Det har varit seminarium där boken presenterats och även en debattartikel i GP. Jesper skriver också på sin blogg om boken. Boken finns att ladda ner gratis från IMS webbplats.

Det finns givetvis en mängd saker att säga. Men det jag har fastnat för är ändå hur faktorer utanför partiernas och journalisters strategier inför valrörelsen får maka på sig när verkligheten tränger sig på. Miljöfrågan var knappast något som de flesta trodde skulle dominera valdebatten, även om den låg högt på väljarnas dagordning. Men sommarens torka, bränder i skog och mark gjorde att den första valrörelseveckan gick i klimatfrågans tecken. Men som bekant fortsatte inte torkan. Regnet föll och intresset för klimatfrågan med den under valrörelsen slutskede. Då var det istället invandring, integration och vård som toppade. Men vad hade hänt om det inte börjat att regna?

tisdag 5 februari 2019

Platform Europe


Snart är det val igen. EU-valet 26 maj kommer nog få mer uppmärksamhet än vad vi sett tidgare, då kampen om vad EU ska vara för något ställs mer på sin spets än tidigare. I 2014 års val till EU-parlamentet deltog jag i insamling och kodning av afficher och reklamfilmer tillsammans med Orla Vigsö vid JMG. Det resulterarade i att kapitel om känslor och politisk kommunikation som jag skrev tillsammans med Tom Carlson i Åbo och nämnde Orla Vigsö.

I årets undersökning kommer jag ta en större roll och är en av huvudkoordinatorerna för projektet som leds av professor Edoaro Novelli i Rom. Strax före jul var jag i Perugia för ett första möte och snart är alla 27 lokala projektgrupper på plats. I Göteborg kommer jag arbeta tillsammans med Orla, Nicklas Håkansson och Marie Grusell för att samla in de svenska partiernas/kandidaternas kampanjmaterial.

Planerat är bland annat att alla projektgrupper ska ha ett lokat seminarium om valet och kampanjen i maj månad, vilket förhoppningsvis kommer att för vår del ske i samarbete med forskningscentrat CERGU. Mer information kommer framöver, men helt klart är att databasen om EU-valskampanjen kommer kunna bli underlag för både artiklar, böcker och studentuppsatser framöver
 

tisdag 22 januari 2019

Metoder i medie- och kommunikationsvetenskap - Ny upplaga och ny redaktör

I början av 2000-talet kom Mats Ekström och Larsåke Larsson med metodboken Metoder i kommunikationsvetenskap. Jag blev tillfrågad att skriva ett kapitel om surveyundersökningar, vilket var smickrande men också en smula besvärligt. Manus skulle vara klart under den tidsperiod jag var föräldraledig. Det blev att skriva när den lille sov sin eftermiddagslur och på helgerna.

Efter en uppdaterad ny upplaga 2010 kommer nu en kraftigt reviderad upplaga och namnet är också ändrat till Metoder i medie- och kommunikationsvetenskap. Det finns nya kapitel (bl a om etnografi on-line, multimodal och audovisuell analys samt experiment) och dessutom är jag ny redaktör för boken tillsammans med Mats. Detta eftersom Larsåke gått i pension. Larsåke är dock fortfarande med som författare till ett av kapitlen.

Resultatet av förra årets arbete damp ner i brevlådan igår och vi är mycket nöjda. Inte minst  tackamma för alla genomarbetade kapitel som kollegorna skrivit och för den support vi fått av teamet på Studentlitteratur. Hoppas boken letar sig in i litteraturlistor runt om i Sverige. Det är den värd.

Läs mer här.

onsdag 2 januari 2019

Framåtblickar och tillbakablickar av ett forskarår

De senaste åren har jag ägnat årets första blogginlägg att göra lite bokslut och även se framåt i min forskargärning. Bokslutet handlar lite om att kolla om jag gjort det jag sa och framåtblickarna ger också bränsle för nästa års utvärdering.

Hur gick då 2018? Ganska bra tycker jag. Fyra artiklar i internationella tidskrifter varav tre handlar om kriskommunikation. Det visar att min kursändring mot kriskommunikation gett avtryck. Särskilt kul var att mitt samarbete med Tim och Deanna Sellnow äntligen gett resultat. Men det blev också redaktörskskap för en antologi om kriskommunikation, där jag också skrev tre kapitel. Två andra kapitel i svenska antologier och två rapporter för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och en debattartikel  finns också med på publikationslistan. 

I kriskommunikationsprojektet KRISAMS var det full fart, där vi bland annat publicerade boken Allt tyder på ett terrordåd - Stockholmsattentatet i medier och opinion. Den fick stort genomslag, med artikel på DN-debatt, mycket radio och tidningsintevjuer och ett intressant spin-off projekt som jag ska skriva om längre ned. Precis som jag lovade i förra årets utvärdering presenterades ett antal av dem på olika konferenser. Men vad som tagit lite längre tid är att skriva färdiga artiklar, men det hör till de högprioriterade sakerna under vintern/våren 2019! Vi jobbar vidare i projektet med flera materialinsamlingar inom ramen för LOREs Medborgarpanel, där vi bland annat studerar förtroendeeffekterna av att påminnas om sommarens bränder i skogar och bilar. Under 2019 ska vi dessutom skicka ut en omfattande basmätning av våra frågor om uppfattningar om förtroende och kriser. Men först ska det göras en etikprövning, vilket ligger allra överst i högen av arbetsuppgifter. Vi kommer också att få fram lite resultat från Förortspanelen där personer boende i Hjällbo och Bergsjön ingår. Förortspanelen är ett spännande projekt där vi ger människor som sällan är med i surveyundersökningar en röst. 

I mitt andra stora projekt som jag jobbar inom - Kultivationsteorin i ett nytt medielandskap - har vi samlat in två vågor av vår panelundersökning där vi frågar människor om medieförtroende, mediekonsumtion och deras syn på olika samhällsfrågor. Här har vi av olika orsaker inte kommit så långt i skrivande av papers och artiklar. Men det är också högprioriterat under 2019.

En stor del av hösten ägnades åt valrörelsen 2018. Här på bloggen har Nicklas Håkansson, Orla Vigsö och undertecknad skrivit om valaffischer och under tidig höst intervjuades jag av journalister i stort sett varje dag. Efter valdagen har telefonen varit betydligt tystare! Förutom att ha samlat in en massa affischer och valfilmer har det också kodats nyhetsmaterial om valrörelsen. Kalle Färm och Lena Jendel har gjort ett grymt jobb och nu ska Jesper Strömbäck och jag börja skriva på materialet som ska resultera i en bok som Institutet för Mediestudier (IMS) ska publicera. 

När jag tittar tillbaka på förra årets bokslut lovade jag ett antal kapitel i internationella antologier. Alla dessa är levererade och kommer under 2019. Dessutom är metodboken i medie- och kommunikationsvetenskap - som jag varit redaktör för tillsammans med Mats Ekström - på tryckeriet och snart ute. I pipen ligger också en ny upplaga av kapitlet om objektivitet och opartiskhet i nyhetsjournalistik som ingår i Handbok om journalistikvetenskap (Michael Karlsson och Jesper Strömbäck som redaktörer). 

Andra saker jag ägnat mig åt under året var att åka på konferenser (ICRCC i Orlando och IAMCR Eugene), inbjuden till en pre-conference om EU-valet i Perugia, sakkunniggranska professur i Umeå, utvärdera stipendieansökningar för Sverige-Amerikastiftelsen, svarat på två remisser, bedömt abstracts för IAMCR, hållit föreläsningar på Sveriges kommunikatörer några gånger, pratat på Bokmässan, JMGs Mediemöte och kommuniaktörsutbildning, varit med och skrivit forskningsutvärderingen RED 19, läst och bedömt doktorandansökningar, varit bollplank till olika ansökningar/skrivprojekt av kollegor, handlett uppsatser och doktorander.

Dessutom har jag startat upp doktorandkursen i vetenskapskommunikation (Communicating Science) och modulen om strategisk kommunikation och politik på vår master i politisk kommunikation. Under året har jag också blivit invald i styrelsen för Institutet för mediestudier, vilket är mycket spännande. Troligen har jag glömt av en hel del, vilket är som det brukar.

Jag kommer under 2019 som vanligt att åka på konferensen i kriskkommunikation i Orlando i mars. Där ska jag presentera ett paper om sk secondary crisis communication, vilket handlar om hur människor kommunicerar efter en kris ägt rum. Troligen blir det också IAMCR i Madrid i juni samt mellanårskonferenserna för ECREAS mellanårskonferenser i Poznan och Leeds. Om det blir ICA i Washington beror på om det paper som Stina Bengtsson och jag skrivit och skickat in blir antaget. Sedan ska jag till Illmenau på gästlärarutbyte för att fördjupa samarbetet med Andreas Schwarz och hans kollegor i kriskommunikation. Sellnows kommer också vara där och besöker sedan Göteborg. Kriskommunikationsforskar-triangeln med Göteborg, Ilmenau och Orlando tar förhoppningsvis ännu fastare form.

En spännade projekt som jag ingår i är i samband med EU-valet i maj. Kollegan i Rom, Edoardo Novelli har startat upp ett projekt om att samla in kampanjmaterial i alla EU:s länder inför valet i maj. Jag kommer vara en av koordinatorerna i projektet som finansieras av EU-parlamentet och om planerna går i lås blir det en värdefull databas för forskare som är intresserad av valkampanjer.

Ännu så länge finns det inte några bokkapitel planerade, vilket kanske är bra med tanke på alla artiklar som ska skrivas. Men några artiklar ligger inne för review som jag hoppas ska resultera i publiceringar.

Andra saker som är på gång är att jag från årskiftet ska ingå i styrelsen för Medier och Demokrati Lindholmen Science Park. Det blir säkert både intressant och lärorikt.

Andra saker som sker 2019 är att flera doktorander som jag handleder kommer att disputera. Först ut är Gustav Persson någongång under senvåren. Det blir min fjärde doktorand som huvudhandledare som tar doktorsexamen.

Som jag nämnde fanns det ett spin-off projekt från studierna av Stockholmsattentatet. Tillsammans med SVT ska vi göra en studie för att fördjupa kunskaperna om hur människor uppfattar journalistiska osäkerhetsmarkörer. Det kommer ge värdefull kunskap, både till forskning och praktisk journalistik.

Gott Nytt (arbetsår) 2019!