Bengt Johansson

Som vi pekat på i tidigare inlägg finns det skillnader mellan riksdagsval och val till Europaparlamentet. Men det är ändå meningsfullt att ta upp oppositionspartiernas affischering i EU-valet, eftersom rollen som opposition i hög grad kännetecknar partierna i väljarnas ögon. Samtidig är också självklart att oppositionenens politik även inkluderar synen på EU. Så hur markerar Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna sin position i årets affischer? Klimatet, klimatet, klimatet Miljöpartiet anser att det endast finns en fråga som är viktig i EU-valet, nämligen klimatet. På sina tre affischer presenterar partiet sina kandidater bakom nästan identiska texter: ”Klimatet. Havet. Klimatet.” ”Klimatet. Klimatet. Klimatet.” ”Klimatet. Modet. Klimatet.” De enda övriga ord som får vara med är ”havet”, som spelar en central roll i klimatfrågan, speciellt eftersom det drabbas av temperaturhöjningarna, och ”modet”. Vilket mod det handlar om förklaras inte, men förmodligen syftar man

Trots att jag undervisat och presenterat forskning i över 30 år gör jag fortfarande om samma misstag. Jag pratar om "fjärrkontrollmisstaget". "Fjärrkontrollsmisstaget?", undrar ni. Jag ska förklara. I en bok jag läste om forskningskommunikation visade ett experiment att personer som får lära sig att använda en fjärrkontroll underskattade tiden det tog för andra att lära sig samma sak. I experimentet fick deltagarna först lära sig att använda fjärrkontrollen och det tog kanske 20 minuter innan de behärskade manicken. Men när de uppskattade hur lång tid det skulle ta för andra att lära sig samma sak trodde de att andra skulle lära sig på kortare tid, typ 10 minuter. Det det är fjärrkontrollsmisstaget, att vi överskattar vad andra kan och klarar av eftersom vi själva har kunskapen och kompetensen. Vi tror att andra kan det vi kan. Men så är det inte. De som lyssnar är visserligen oftast (minst) lika smarta som oss själva, men har inte exakt samma kunskaper. Information

Valaffischerna ute på stan låter vänta på sig några dagar till Sverige. I Tyskland - där jag befinner mig just nu - är det lite annorlunda. EU-valet gör sig påmint på gator och torg, även om det där jag är (i Erfurt), mest handlar om lokalvalet ännu så länge. Vi kommer tillbaka till Tyskland efter att ha spanat lite på hemmaplan först. Vad ska valet handla om?  Frågan om dagordningen definierar ofta ett val. Energivalet var namnet som statsvetarna i Göteborg gav det senaste riksdagsvalet och traditionen är lång att hitta på namn till svenska nationella val. Ofta är det sakfrågorna (Grispremievalet 1952, Miljövalet 1988), ibland personerna (Per-Albin-valet 1936, Westerbergvalet 1985) eller själva kampanjen (TV-valet 1960, Kosackvalet 1928) som får definiera valrörelsen. När vi blickar bakåt i EU-valshistorien finns inte samma tradition av att namnge valrörelserna och lyfter vi oss till en europeisk horisont verkar det också som att vi inte har en gemensam valkampanj överhuvudtaget utan

Public service hamnar ofta i centrum för den svenska mediedebatten. Det är ingen hemlighet att delar av regeringen och dess stödparti är starkt kritiska till public service i dess nuvarande form och denna uppfattning har stärkts de senaste åren. Men public service har en stark ställning bland den svenska befolkningen och inte ens förslaget om ett smalt public service verkar vara en valvinnare. Den som vill fördjupa sig mer i det kan läsa Ulrika Anderssons kapitel från SOM-institutet HÄR .   I väntan på public serviceutredningen Den parlamentariska kommittén som utreder public service ska komma med sina förslag nu i slutet av maj, men Jan Scherman har redan gått ut i DN och kritiserat den kommande utredningen efter att ha fått information från insidan. Scherman var inte nådig i sin kritik och menade att regeringen (med starkt stöd av SD) vill slakta public service och minska dess oberoende. Det lär bli debatt framöver. Public service har varit ifrågasatt tidigare. Det finns gott om his