Inlägg

Visar inlägg från augusti, 2018

En liten pratskandal i valspurten - Jimmie Åkesson och P3

Jag har den största respekt för partiledarna som far land och rike kring för att vara med på möten, göra intervjuer och ställa upp i debatter. Numera har ju alla medier dessutom fått för sig att de ska ha alla format själva (debatter och intervjuer) och att partiledarna ska vara med på allihop. Ett under att de orkar och i princip alltid kan besinna sig. Men ibland brister det och det som kommer ur munnen är kanske inte det som var planerat. När man försöker sig på att analysera vad som sägs, hur det sägs och inte sägs blir det givetvis mycket spekulation. I min forskning har jag sysslat en hel del med det politiker säger och när de säger bort sig, så kallade pratskandaler. Det som verkade vara en sådan var Jimmie Åkessons utfall i intervjun i Morgonpasset i P3. Åkesson var irriterad och sa att P3 är en "skitkanal", "vänsterliberal smörja" och att han hade lagt ner den om han varit chef. Inte alldeles oväntat fick hans uttalanden stort genomslag och kritiken var

Släpp in konstnärerna igen!

Bild
I mina kontakter med partier och bransch är det tydligt att reklambyråerna inte tycker att politisk reklam är så hett. Många tackar nej till uppdrag från politiska partier och därmed får partierna göra jobbet själva eller vända sig åt annat håll. Valaffischer har sedan länge varit en produkt som reklambranschen tagit hand om och givetvis då också starkt påverkat innehåll och form, även om partierna haft sista ordet. Vi har i boken Politik i det offentliga rummet (Carlssons förlag) visat att från efterkrigstiden och framförallt under 1960-talet och framåt har reklamens tankefigurer dominerat. Jag vet inte om partierna sörjer att reklambranschen tar sin hand från politisk reklam, men kanske kan det bli en nytändning? Nu finns chansen att hitta nytt formspråk och jag skulle inte bli ledsen om partierna 2022 bestämmer sig för att gå en sekel tillbaka och låta illustratörer och konstnärer ta hand om affischerna igen. Det skulle särskilja politisk reklam från kommersiell och kanske ge en he

Lokala valaffischperspektiv. Veckans valaffisch v. 34

Bild
I Sverige har vi ju som bekant val till både riksdag, landsting/region och kommun på samma dag. Det är ovanligt i ett internationellt perspektiv. Då och då förs det också fram förslag om att ha skilda valdagar, men ännu så länge får vi fortsätta att lägga tre röstsedlar i tre olika kuvert på valdagen. Eftersom vi väljare ska orientera oss i tre olika val, kampanjar också partierna både med nationellt, regionalt och lokalt perspektiv. Hur är det då med valaffischerna på lokal nivå? Finns de och skiljer de sig från de nationella. Vi lade förra veckan ut en förfrågan om crowdsourcing på Facebook för att samla in så många lokala affischer som möjligt. Även om vi inte alls lyckats täcka in alla av Sveriges 290 kommuner ännu har vi i alla fall kommit en bit på väg. Hur är det då med lokala affischer? Finns de och skiljer de sig från rikskampanjen? Både ja och nej. I en del kommuner verkar - om det finns lokala affischer - inte ambitionerna vara så stora. En del partier struntar i lokala

Skadegörelsens former. Veckans valaffisch v. 33

Bild
Valaffischerna är synliga i det offentliga rummet, och eftersom de är uttryck för politiska ståndpunkter finns det också risk att de väcker starka känslor hos motståndarna. Ibland får känslorna uttryck i fysiska handlingar som är riktade mot affischerna. Men det är ett lagbrott att ge sig på valaffischer, oavsett hur illa man tycker om politiska motståndare. Det har redan i år varit flera fall av sådana övergrepp, men de har haft olika former och därmed också olika betydelser. Bortplockning är den mest radikala formen av ingrepp, där man helt enkelt river ner de oönskade affischerna och ser till att slänga dem så de inte kan återanvändas. Det är ett effektivt medel för att få bort den politiska reklamen från det offentliga rummet, men den har en nackdel: om affischerna är helt borta är det ju ingen som vet om att ”man” hatar partiet och allt vad de står för (eller personen på bilden). Som politisk handling är den problematisk, för den syns inte om inte man vet om att de