onsdag 20 juni 2018

Kidnappade affischer - Veckan valaffisch v.25

I den digitala mediemiljön har det blivit vanligt att sprida bilder som antingen får förändrad betydelse då text eller själva bilden görs om. Dessa så kallade memes är omåttligt populära och sprids hela tiden på sociala medier. De har blivit vår tids satirteckningar, inte minst eftersom många av dem är politiska och syftar till att kritisera och förlöjliga makthavare.

Valaffischen är också givetvis ett tacksamt byte för att göra satir av digitalt. När både redigering och spridning demokratiserats så att i princip vem som helst med lite datorvana och en internetuppkoppling kan göra om partiernas affischer svämmar nätet över med omgjorda affischer. Vi har sett flera exempel på detta de tre senaste valrörelserna. 2006 var det flera som gav sig på dåvarande Folkpartiets tema om "Framtidens Nyheter" där de i löpsedelsstil presenterade de positiva effekterna av sin politik. På Folkpartiets valaffischer kunde man hitta "nyheter" om att Sverige fått nobelpristagare som en följd av partiets politik. I kritikernas ögon blev det istället negativa konsekvenser av partiets politik som uppmärksammades. Helt i negativa kampanjers anda.






Vi har redan i veckans valaffisch uppmärksammats Kristdemokraternas djur på bild-kampanj 2010 i tidigare inlägg då Göran Hägglund stirrar på djur. Det blev tacksamt för alla möjliga byten av såväl bild som text. En del uttalat kritiska andra mer humoristiska och absurda. på originalaffischen stirrar Hägglund på en vrålande gorilla. På satiren på nätet himlar gorillan med ögonen och undrar vad kristdemokraternas vrålande partiledare egentligen har för sig.




I valrörelse 2014 blev på samma sätt partiernas affischer (och även valfilmer) kapade av motståndare och spridda digitalt. De flesta affischerna gjordes om, där det vanligaste var att sätta ny text till befintliga affischer. Såväl Miljöpartiet som Sverigedemokraterna fick känna på att andra gjorde om affischerna där det hävdas att detta är vad partierna egentligen står för och menar. De officiella affischerna berättar inte sanningen. Stilgreppet är vanligt och effektivt i de negativa kampanjernas värld.









Kommer vi få se exempel på omgjorda affischer i höstens val? Det finns många saker som är osäkra valåret 2018, så faktiskt även de digitala satiraffischerna. Hade någon frågat mig för ett tag sedan hade jag utan tvekan utnämnt 2018 års val till en valrörelse översvämmad med memes och omgjorda affischer. Men EU:s nya direktiv om skydd om upphovsrätt kommer att helt ändra förutsättningarna för sådan kommunikation. Nu tar ju EU-beslut tid att implementera så kanske blir 2018 års valrörelse istället den sista där våra sociala medieflöden fylls med satiraffischer? 




söndag 17 juni 2018

"På rätt väg": att argumentera för fortsatt politik - Veckans valaffisch v.24

Inom loppet av några veckor under försommaren 2018 lämnade två av partiledarna från sjuttiotalet jordelivet. Såväl Per Ahlmark, som ledde Folkpartiet 1975-78, som hans efterträdare Ola Ullsten, partiledare 1978-83, var centrala politiska gestalter under de borgerliga regeringsåren 1976-82.  Efter valet 1976 bröts det flera decennier långa socialdemokratiska regeringsinnehavet och en koalition med Centern, Folkpartiet och Moderaterna bildades. Redan från början fanns stora oenigheter inbyggda, och frågan om kärnkraften spräckte regeringen på hösten 1978.

Hur skulle nu Sverige regeras? Det mest naturliga hade kanske varit ett nyval, men den borgerliga riksdagsmajoriteten motsatte sig detta. Ullsten som var ny partiledare manövrerade skickligt och lyckades få indirekt stöd för en ren folkpartiregering genom att Socialdemokraterna lade ned sina röster.

Sett till numerärt stöd i riksdagen var Ullstens regering den svagaste sedan 1920-talet. Och sittande regeringar får ofta stryk i opinionen. Att agitera för förändring kan – generellt sett – vara lättare än att argumentera för det bestående. Så frågan Folkpartiets strateger i 1979 års val måste ha ställt sig är: hur går man in i en valrörelse i bräcklig regeringsställning och övertygar väljare om att man dels har gjort det bra hittills och dels är bäst skickade att leda landet också i framtiden?



Folkpartiet valde temat ”fortsättning” på en lång serie affischer. ”Fortsätt ge mer tid för barnen” stod det på en av dem, med hänvisning till den utbyggda föräldraförsäkring som klubbats under regeringens korta tid. 


På den största affischen tittar en svartvit Ullsten rakt på oss betraktare. Texten säger att vi är på rätt väg nu och att ”du”, väljaren, får ta ställning till hur ”fortsättningen” ska bli. Merparten av budskapet är underförstått: röstar du inte på oss bryts den goda utvecklingen. Sverige kör vilse. Eller helt av vägen.  Det är bara Folkpartiet som kan hålla den rätta kursen. 

Valet 1979 gick hyggligt för Folkpartiet med ett förlorat mandat. Med minsta möjliga marginal stod sig en borgerlig majoritet, och de tre partierna kunde på nytt bilda en koalition. Nästa regeringskris kom våren 1981. Denna gång var det Moderaterna som lämnade regeringen på grund av den uppgörelse om skatterna som Centern och Folkpartiet gjorde med Socialdemokraterna.  
 



 //Nicklas Håkansson

onsdag 6 juni 2018

Snabba opinionsmätningar: ny rapport

Gårdagens majmätning från SCB bekräftade vårens tendenser i partisympatimätningarna från andra institut. Det är Sverigedemokraternas (och kanske Vänsterpartiets) år i opinionen. Visserligen är osvuret bäst, men troligast är att valresultatet i september kommer hamna någonstans i närheten av SCB:s mätning. Dessutom kan vi vara ganska säkra på att valrörelsen kommer handla om migration, trygghet och säkerhet. Spelplanen kan givetvis förändras, men då måste det hända något. En stor kris i Sverige eller i omvärlden, en stor skandal eller framgångsrika/klantiga kampanjer har sådan potential. Men oftast handlar det då om att väljare strömmar mellan närstående partier. Man ska dock komma ihåg att regeringsmakten kan avgöras med ganska små förändringar mellan partier.

Opinionsmätningar var det. De har blivit utskällda och kritiserade, även om de åtminstone i Sverige brukar träffa ganska rätt. I en ny rapport har jag tillsammans med kollegorna Johan Martinsson, Maria Andreasson, Peter Dahlgren, Elina Lindgren och Elias Markstedt på uppdrag av MSB skrivit om opinionsmätningar och att undersöka sociala medier. Fokus ligger på möjligheter att undersöka snabba opinionsmätningar och även använda sociala medier för detta ändamål. Rapporten kan laddas ner här.

tisdag 5 juni 2018

Djur på valaffischer. Veckans valaffisch v23


Är det något som delas på sociala medier, är det bilder och film på djur. Nätet svämmar över med gulliga kattungar, lekfulla hundvalpar, nollställda sovande katter eller hundar, och dansande papegojor. Det verkar finnas en omättlig lust att titta på djur. Denna trend har – ännu inte – hunnit fram till valaffischernas värld, men det är nog bara en fråga om tid. För djur har det funnits nästan sedan valaffischernas start. Till exempel de tidigare så nödvändiga hästarna som är bondens bästa vän och en symbol för arbete. Faktum är att det inte går att hitta en häst på valaffischerna efter 1945, vilket kan ses som en indikator på Sveriges förändring från ett bondesamhälle till ett industrisamhälle. 


Men bortsett ifrån arbetsdjuren, så är djuren på valaffischerna nästan alltid symboliska. Från de omslingrande bläckfiskarna, som symboliserade såväl kapitalism som socialism, till soffröstandets orm. För inte att tala om strutsen, som får symbolisera oviljan att se sanningen i vitögat.




Två kampanjer i nyare tid skiljer sig ut från de enstaka djur som annars dyker upp. Den ena är Miljöpartiets från 1991, där de andra partiernas ledare avbildas som olika djur med olika karakteristika. Man har inte skrivit ut efternamnen på partiledarna, men ingen torde missförstå vilken ”Bert” gorillan skulle liknas vid. 

Den andra, och mer sofistikerade kampanjen, var Kristdemokraternas från 2010, där partiledaren Göran Hägglund ställs mot olika djur i en ”face off” som har sin förebild i boxningsvärlden  (se vår bok Politik i det 
offentliga rummet, Carlssons 2014). Syftet är här att understryka andra politikers ”bufflighet” och ”omänsklighet”, jämfört med Kristdemokraternas partiledare. Både kampanjerna får sin mening från en jämförelse mellan djur och människor, där djuren och människornas karaktärer speglar varandra. Fast med dagens motvilja mot att utnyttja djuren för människans syften verkar denna stereotypa syn på djur vara ganska omodern, och eftersom vi inte längre befinner oss i en situation där arbetsdjur spelar någon större roll är enda lösningen tillbaka på valaffischen för djuren nog den underhållande. För vem kan motstå ett par vädjande hundögon eller en kattunges lek med ett garnnystan?

//Orla Vigsö