torsdag 18 oktober 2018

Snabbtänkt om politiska skandaler

Egentligen hette det ju affärer. Rainer, IB, sjukhusspionen och Ebbe Carlsson var inga skandaler, det var politiska affärer i den svenska offentligheten. Skandaler användes inte när det gällde politik. Men under 1990-talets sista år började det kallas skandaler, inte minst var vi akademiker drivande när det i den engelskspråkiga litteraturen började komma titlar som Media Scandals och The Political Scandal.

När jag blev kontaktad av redaktörerna för Snabbtänkt i våras funderade jag ett tag på vad jag kunde bidra med. Jag har ju minst sagt varit lite bred i mina forskningsintressen. "All over the place" kanske någon skulle säga. Valaffischer, politisk tv-reklam, medieeffekter eller kanske mediernas partiskhet? Varför inte något om nyhetsvärdering och kampen om dagordningen? Nu blev det en text om skandaler istället. Mitt intresse för skandaler började med projektet Bilder av mediermakt som jag hade i början av 2000-talet. Skrev en rapport om skandaliserade regionpolitiker och boken Efter valstugorna om valstugereportaget i valet 2002. En spin-off blev min hitintills mest citerade artikel (Talk Scandals) tillsammans med Mats Ekström. Sedan dess har det inte varit så mycket skandalforskning, men nu är det lite på gång igen. Mats och jag har precis lämnat in ett kapitel i en internationell antologi om skandaler. Vi gör en uppdatering av begreppet pratskandaler och hur villkoren förändrats efter genombrottet för sociala medier och populistiska politiska strömningar (originalet skrevs 2008). Dessutom har Orla Vigsö och jag skrivit ett annat kapitel om politiska skandaler och dess relation till kriskommunikation. Den ska också publiceras under nästa år. Tills dess kommer här en liten text om skandalerna i 2018 års valrörelse. Först verkade det inte bli några, men mediernas granskningar och lite självförvållade uttalanden från Jimmie Åkesson gjorde att valrörelsens sista veckor inte blev skandallösa. Läs hela texten i på JMGs webb.

måndag 15 oktober 2018

Tystare i väntan på bussen!

Idag släpper Institutet för mediestudier boken Sverigebilden - om journalistik och verklighet. I boken finns det flera intressanta kapitel den bild av verkligheten som förmedlas och dess relation till den faktiska verkligheten. Som alltid finns det vetenskapsfilosofiska aspekter att fundera kring när medier och speglingsidealet diskuteras, men därmed inte sagt att frågan är ointressant. Mediebilders representation kommer alltid att vara i fokus så länge som nyheter gör anspråk på att berätta om saker som faktiskt har hänt.

I boken skriver jag ett kapitel med utgångspunkt från teorin om tystnadsspiralen. Via Medborgarpanelen vid LORE/SOM, Göteborgs universitet har vi ställt frågor om människor vågar säga sin uppriktiga mening om flyktingkrisen både före och efter hösten 2015. Därmed kunde jag analysera om människor blir mer eller mindre benägna att uttrycka sina åsikter offentligt. Det mest intressanta är om människor vågar uttrycka sin åsikt i offentliga miljöer, när det möter människor de inte känner så väl. Kanske i kallprat i väntan på bussen eller när man köar för att köpa fika.

Resultaten visar att det fanns ganska stora förändringar före och efter det att regeringen Löfvén ändrade asylpolitiken. Många vågade i högre grad säga vad de tyckte efter att politikens lades om, men ännu fler blev mer försiktiga. Den egna åsikten i flyktingfrågan påverkade som förväntat viljan att uttrycka åsikter offentligt. De som vill ha en generös flyktingpolitik tystnade lite, medan de som förespråkar en mer restriktiv asylpolitik blev mer öppna med sina åsikter. I det avseendet fick teorin om tystnadsspiralen stöd.

Det som förbryllade var dock att egna åsikter endast i begränsad grad förklarade varför man tystnade eller pratade mer öppet. Faktum är att jag i analysen inte lyckades hitta någon annan faktor som kunde förklara varför vissa tystnar och andra blir mer öppna. Kanske är det så att vissa personligheter i högre grad trivs i ett mer polariserat samhällsklimat och gärna diskuterar - oavsett vad man har för åsikt om den förda politiken. Andra kanske är mer obekväma när det inte riktigt vet vad andra tycker och håller hellre tyst än att öppna upp för en diskussion. I vilket fall som helst är det fler som tystnat än som säger sin mening och i det avseendet har det blivit lite tystare i väntan på bussen!

Ladda ner boken här.

måndag 24 september 2018

Micro Media Generations

Nu är en artikel som Stina Bengtsson och jag jobbat med ganska länge äntligen publicerad. Vi har redan tidigare visat att mediemoral är starkt kopplad till ålder, där äldre är väldigt mycket mer kritiska till att någon pratar högt i mobiltelefonen på bussen, förbättrar foton av sig själva på sociala medier eller tar upp mobilen på parmiddagen (se artikeln i SOM-boken Fragment). 

Vad vi i denna artikeln - "Media Micro-Generations” How New Technologies Change Our Media Morality - som idag publiceras i Nordicom Review kan visa är att det också finns micro-generationer. Inte bara mer övergripande erfarenheter av att växa upp i en digital medievärld präglar oss. Konkreta erfarenheter av nya medier/kanaler såsom mobiltelefon, sociala medier och dator påverkar direkt vår mediemoral. Vi ser att de som vuxit upp med datorer och de möjligheter för bildbehandling det ger verkar vara mer toleranta för att bilder manipuleras, på samma sätt är de som alltid haft mobiltelefon i sin vardag inte så känsliga för att det pratas lite högt offentligt i dem. De som alltid haft sociala medier är också mer benägna att tycka det är ok att checka in och tagga andra. Vi kan spåra tydliga brytpunkter i mediemoral mellan dem som vuxit upp med dessa teknologier/kanaler och de som först som vuxna fått införliva dem i vardagen. Med andra ord: säg mig vilka medier du vuxit upp med och jag ska berätta vilken mediemoral du har.

Artikeln kan laddas ner här.

torsdag 20 september 2018

Snabbtänkt

Journalister och andra utanför akademin brukar ofta förvånas och förfasas över forskares långsamhet. De är helt oförstående till att vi utan att skämmas förklarar att det vi forskar om inte blir klart och publicerat förrän om några år eller så. Särskilt journalister himlar lite med ögonen och verkar undra vad vi egentligen håller på med. Hur kan det ta så lång tid?

Forskning tar tid, men ibland kan vi också tillåta oss till att göra snabba reflektioner. Kanske inte de mest djuplodande och ifrågasättande, men ändå ett bidrag till samhällsdebatten. Detta faktum har Lars Nord, Marie Grusell , Niklas Bolin och Kajsa Falasca tagit till sig och samlat en stor mängd (100) forskare och (80) bidrag i antologin Snabbtänkt. Ett bra initiativ och resultatet är riktigt kul och spännande läsning. Man blir grymt allmänbildad om valet 2018 helt enkelt.

Jag bidrar med ett inlägg om politiska skandaler och funderar om mediernas kandidatgranskningar som skapar skandaler i valrörelsens slutskede verkligen är den bästa valjournalistiken i medborgarnas ögon.

Ladda ner Snabbtänkt.