Inlägg

Propagandainspektionen (vecka 25) - Himmel eller helvete – affischer i folkomröstningar

Bild
Röster har höjts för att vi borde folkomröstat om en så viktig fråga som svenskt NATO-medlemskap. Men det blev som bekant inget med det. Vi är ju inte så mycket för att folkomrösta i Sverige, det har ju bara förekommit sex av dem på nationell nivå sen 1922. Om vi i brist på NATO-affischer skärskådar de folkomröstningsaffischer vi haft utmärker de sig genom att måla upp en mycket positiv bild eller en mycket negativ bild – kanske med undantag för de omröstningar där det har funnits tre alternativ att välja mellan.   Jag var nyligen i Danmark, där man den första juni hade folkomröstning om huruvida man ska ta bort de reservationer kring europeiskt försvarssamarbete som fick förhandlas fram efter att väljarna sagt nej till Maastrichtfördraget 1992. Jämfört med riksdagsvalen var det mycket få affischer på stan, vilket kanske inte är så förvånande. Folkomröstningar har generellt lägre röstdeltagande än riksdagsval, och de får även mindre utrymme i medierna.   I Sverige har det sen 1922 en

Propagandainspektionen (vecka 24) - Kö- och krångelsamhället revisited

Bild
Vi har ofta påpekat att valaffischer är barn av sin tid, både ifråga om design och budskap. Visst, det finns vissa saker som återkommer, som Moderaternas budskap om att sänka skatter eller Miljöpartiets appeller om att miljön behöver skyddas. På samma sätt finns andra politikområden i stort sett alltid på plats genom valaffischhistorien, som sjukvård, pensioner och bostäder. Comeback för bortglömda budskap Inför höstens val verkar någonting ha hänt med den politiska debatten på grund av den rådande samhällsutvecklingen. Med stigande räntor, problem med passhantering, köer till flygplatsincheckningar och prischocker på mat och energi finns det bortglömda affischer som kanske kan plockas upp igen. Kööööösamhället Det vi först kommer att tänka på är Folkpartiets affisch från 1964 där man med hjälp av telefonlurar illustrerar ett samhälle där alla får vänta - på jobb och bostad. I valrörelsen 1968 behövdes det inte ens konkretiseras. Alla visste ändå vad det handlade om. Kösamhälle

Propagandainspektionen (vecka 23) - Dukat bord på valaffischerna

Bild
Valaffischer speglar å ena sidan sin samtid, å andra sidan väljarnas vardag. Det har varierat mellan vilka väljares vardag – samhällsklass, kön, ålder – och vilka aspekter av vardagen – arbete, fritid, familjeliv. Men en del av livet som alla väljare delar har fått väldigt litet utrymme på svenska affischer: maten, måltiden, förtäringen. Mat är ett fenomen som förknippas med starka känslor, men i ett samhälle där många lever i armod är mat främst en klassmarkör. Den som har mycket pengar äter mycket och är därför fet, medan den som är fattig är utmärglad och kraftlös. Internationellt är det därför gott om affischer som motställer den feta kapitalisten, som stoppar i sig mat, med den svältande arbetaren. Fast i Sverige är bilden den omvända på Allmänna valmansförbundets affisch (nuvarande Moderaterna) från 1920: den som är välklädd, välnärd och har mat och pilsner är socialisten, medan de hårt arbetande bönderna får stå och titta på.   1928 svarade Socialdemokratiska arbetarpartie