tisdag 14 augusti 2018

Skadegörelsens former. Veckans valaffisch v. 33

Valaffischerna är synliga i det offentliga rummet, och eftersom de är uttryck för politiska ståndpunkter finns det också risk att de väcker starka känslor hos motståndarna. Ibland får känslorna uttryck i fysiska handlingar som är riktade mot affischerna. Men det är ett lagbrott att ge sig på valaffischer, oavsett hur illa man tycker om politiska motståndare.

Det har redan i år varit flera fall av sådana övergrepp, men de har haft olika former och därmed också olika betydelser.

Bortplockning är den mest radikala formen av ingrepp, där man helt enkelt river ner de oönskade affischerna och ser till att slänga dem så de inte kan återanvändas. Det är ett effektivt medel för att få bort den politiska reklamen från det offentliga rummet, men den har en nackdel: om affischerna är helt borta är det ju ingen som vet om att ”man” hatar partiet och allt vad de står för (eller personen på bilden). Som politisk handling är den problematisk, för den syns inte om inte man vet om att det har funnits affischer från ett givet parti på just den platsen tidigare, och man vet inte om vem det är som hatar partiet. Bortplockningen får karaktär av en affekthandling, som kanske mer riktar sig mot systemet än mot det enstaka partiet. Det är kort sagt någon som har tröttnat på att se valaffischer i det offentliga rummet, antingen just detta partis eller helt generellt.



Förstörelse lämnar däremot ett spår, även om det är utan avsändare. När förstörda affischer hänger kvar visar de tydligt på ett motstånd mot partiet eller kandidaten och kan förmodas påverka väljare som ser detta. Fast det är lika sannolikt att förstörelsen har samma orsaker som annan skadegörelse, som krossade fönster i busskurer, och det är svårt att avgöra om orsakerna är politiska eller inte.

 



Transformering går ett steg längre och förser affischerna med ditmålade eller påklistrade motstridande budskap. På så sätt markeras inte bara ett motstånd mot partiet eller kandidaten, utan även en alternativ ståndpunkt. I år har Liberalernas affisch i Alingsås utsatts för en sådan attack, som är tydligt politisk i sitt syfte. Max Sjöbergs affischer har försetts med rasistiska och invandringsfientliga klistermärken, som svar på affischens ”Ja till invandring”. Fi:s kampanj 2014 där man satte rosa glasögon på motståndarnas porträtt får ses som ett exempel på en sådan transformering med en tydlig politisk innebörd.



Löjliggörande är en speciell form av transformering, där politikerna på affischerna ofta förses med en röd clownnäsa eller annat som gör att de inte kan tas på allvar. Ritade mustascher, färg på läpparna, horn i pannan – det finns en uppsjö av grepp som har använts i decennier, inte bara mot valaffischer utan mot alla typer av bilder i det offentliga rummet. Det ligger nära till hands att se det som en anarkistisk manifestation mot politik och politiker som sådant, mer än mot de enstaka partierna och personerna.



Sen finns det en sista variant, nämligen att förvanska budskapet utan att ändra på avsändaren. Man smutskastar alltså motståndaren genom att få det att se ut som om denna är avsändare till ett budskap som upprör folk. Det har senaste veckan varit exempel på detta med Moderaternas affischer, som har gjorts om av Nordisk ungdom. Själv upplevde jag det i helgen i Alingsås där jag såg ett klistermärke med ett antisemitiskt budskap och Kommunisterna som avsändare. Vem som hade gjort detta är oklart, men partiet har polisanmält händelsen.





//Orla Vigsö