Bengt Johansson

Som brukligt sammanfattar jag forskaråret på bloggen och tittar även lite framåt. 2023 var på många sätt ett bokslut min pandemiforskning. I samband med att covid-19 drabbade oss blev jag indragen i ett antal forskningsprojekt om kriskommunikation och alla är nu avslutade utom det som jag har med tyska kollegor inom ramen för DECIPHER som fortsätter något år till. Krisforskning blir det säkert mer av framöver, men pandemier och kriskommunikation blir det nog lite mindre av (även om det finns en EU-ansökan inlämnad).  Tre böcker Inte sedan jag började min forskarkarriär har jag publicerat tre böcker under samma år. Men 2023 hände det. Strax efter nyår kom pandemiboken - Communicating a pandemic - som jag varit redaktör för tillsammans med nordiska kollegor. Under våren kom sedan Att kommunicera vetenskap , en bok om forskningskommunikation och lite senare den tredje boken där Jesper Strömbäck och jag analyserat hur de svenska nyhetsmedierna bevakat valrörelsen 2022.  Länkar till böcke

En sak som slår en när man forskar om risk- och kriskommunikation är att det finns så många olika modeller om hur människor reagerar på information. Akronymerna är många, såsom CERC, PADM, EPPM och IDEA för att nämna några. Förvirringen slår ganska lätt till eftersom det inte är glasklart hur dessa modeller liknar eller skiljer sig åt. Kanske dags att göra något åt det? IDEA-modellen Under ett antal år har jag samarbetat med kollegor i USA - Tim och Deanna Sellnow - som lanserat IDEA-modellen. IDEA står för (I=instruction, D=distribution, E=explanation och A=action). IDEA fokuserar på hur ett risk- och krismeddelande ska designas för att få bästa resultat, dvs. att mottagarna förstår budskapet, ser det som relevant för dem själva och agerar i enlighet med instruktionerna. När Tim och Deanna skulle vara redaktörer för handboken Communicating Risk and Safety fick Gabriella Sandstig och jag frågan om vi ville skriva ett kapitel om "instructional communication". Klart vi ville.

Doktoranden hade bestämt sig för att läsa en kurs i medieekonomi. Nu var inte medieekonomi doktorandens favoritämne, men kursen var faktiskt inte strikt inriktad på ekonomiska förhållanden utan handlade mer om mediestruktur. Ett annat skäl att läsa kursen var att professor O - som var kursansvarig - var mycket omtyckt. Kunnig och engagerande och hans förmåga att entusiasmera doktoranderna var omvittnad. Professorn hade också ett knep för att få doktoranderna att anstränga sig lite extra. Han samlade ihop essäerna som doktoranderna skrivit och publicerade dem i en bok inom ramen för institutionens skriftserie. Alla jobbade givetvis som galningar för att få sina texter så bra som möjligt eftersom de skulle publiceras (om de höll måttet).  Sveriges första kvällstidning Doktoranden funderade länge och väl på vilket ämne han skulle välja för sin text. Han blev särskilt intresserad när professorn på en föreläsning pratade om GT (Göteborgs-Tidningen). Tidningen som numera inte längre finns va

"Men vi har ju tagit ett beslut?", sa den nytillträdde IT-chefen lite uppgivet när det visade sig att det som beslutas inte blivit verkstad. "Folk har ju inte gjort det vi bestämde utan hittat på egna varianter eller lösningar. Vad är det som händer?", fortsatte han och lät - om möjligt - ännu mer desillusionerad. "Välkommer till universitetet", svarade jag.     Närlingslivet möter akademin Ibland sägs det att i beslut bara "ett inlägg i debatten" på universitetet . Sett från IT-chefens perspektiv - med erfarenhet från det privata näringslivet - tas beslut som sedan implementeras. Om det inte fungerar tas ett nytt beslut. Här upplevde IT-chefen att hans logik överhuvudtaget inte fungerade. Gillade universitetsfolket inte beslutet eller om de inte tyckte det var optimalt, löstes det efter eget huvud. Här krockar det rejält. Forskare och andra som jobbar på universitetet är inte så lätta att leda och en annan metafor som dyker upp då och då är at

Jag har tackat ja till något som kanske kommer skaffa mig en del ovänner eller åtminstone kritiker. Detta eftersom jag igår utsågs till ledamot i mediestödsnämnden av regeringen. Min professorskollega och tidigare ledamot i presstödsnämnden, Ingela Wadbring, skriver insiktsfullt i Magasinet Konkret (läst HÄR ) om troliga konsekvenser av det nya mediestödet och de svåra avvägningar som jag och de andra ledamöterna i nämnden kommer få sätta tänderna i efter nyår.  Jag kommer lära mig massor om presstödets detaljer, behöva läsa en massa papper, sitta ganska mycket på tåg till Stockholm och få en hel del nya kontakter. Men jag kommer säkert också mötas av sura miner här och var framöver. Men det får det väl vara värt för det är ett viktigt uppdrag. Läs pressmeddelandet från Kulturdepartementet HÄR .