2023: ett forskarår

Som brukligt sammanfattar jag forskaråret på bloggen och tittar även lite framåt. 2023 var på många sätt ett bokslut min pandemiforskning. I samband med att covid-19 drabbade oss blev jag indragen i ett antal forskningsprojekt om kriskommunikation och alla är nu avslutade utom det som jag har med tyska kollegor inom ramen för DECIPHER som fortsätter något år till. Krisforskning blir det säkert mer av framöver, men pandemier och kriskommunikation blir det nog lite mindre av (även om det finns en EU-ansökan inlämnad). 

Tre böcker

Inte sedan jag började min forskarkarriär har jag publicerat tre böcker under samma år. Men 2023 hände det. Strax efter nyår kom pandemiboken - Communicating a pandemic - som jag varit redaktör för tillsammans med nordiska kollegor. Under våren kom sedan Att kommunicera vetenskap, en bok om forskningskommunikation och lite senare den tredje boken där Jesper Strömbäck och jag analyserat hur de svenska nyhetsmedierna bevakat valrörelsen 2022. 

Länkar till böckerna:
Communicating a pandemic
Att kommunicera vetenskap
VALET 2022: politiken, medierna och nyhetsagendan

...och en hel del till

Utöver böckerna har det också kommit ut ett antal bokkapitel i andra antologier, några rapporter och flera vetenskapliga artiklar. Särskilt kul var det att artikeln om hur människor söker information under kriser blev publicerad som jag skrev tillsammans med kollegorna Sofia Johansson och Johannes Johansson. Att få se författarna Johansson, Johansson & Johansson på försättsbladet var nästan ett skäl i sig att skriva artikeln! (Läs den HÄR). Ett annat viktigt bidrag var den andra delen i avrapporteringen av mediernas valbevakning där Jesper Strömbäck och jag jämförde nyhetsmediernas online och offlinerapportering. Det visade sig att skillnaderna var förvånansvärt små. Så om väljaren möter valrörlsen på papperstidnigen eller i tidningens onlinerapportering spelar faktiskt inte så stor roll.Vi forskare letar ju ofta efter skillnader, men i detta fallet var likheten det som var det viktiga resultatet. (Läs rapporten HÄR)

Väl värt att notera är också att vi genomförde kriskommunikationskonferensen Crisis7 här i Göteborg i oktober. Världens ledande kriskommunikationsforskare var samlade under fyra dagar. Marina Ghersetti, Sofia Johansson, Pavel Rodin, Gabriella Sandstig Orla Vigsö, Urban Nuldén & undertecknad var lokal organisationskommittee med stor hjälp av såväl ledningen för ECREAs kriskommunikationssektion och våra fantastiska volontärer från vårt masterprogram i politisk kommunikation. Kul, men ganska jobbigt.

Krönikor igen

Vetenskapliga texter har sina begränsningar och eftersom jag är närmast besatt av forskningskommunikation och populärvetenskap var det väldigt roligt att bli tillfrågad att vara krönikör i tidningen Curie som ges ut av Vetenskapsrådet. Från början var det bara tänkt att jag skulle skriva 3-4 krönikor (skrivandet roterar bland forskare) men när året var slut hade jag skrivit hela 10 stycken. Jag har fått mycket uppskattning för mina krönikor och glada tillrop och funderingar från för mig helt okända kollegor har trillat in i mailkorgen. Speciellt var min krönika om impostersyndromet något som slog an hos många. 

2024

När jag tittar i min pipeline finns där sju bokkapitel som kommer publiceras våren 2024, två rapporter och tre vetenskapliga artiklar. Så 2024 lär inte heller bli tomt i publiceringskolumnen. Dessutom har jag två artiklar som jag verkligen vill få klart att skicka in. Den ena om CCC-modellen som vi använt som analysram i en del studier om kriskommunikation, en modell med ambitionen att peka ut normativa krav som kan ställas på kriskommunikation. Den andra är en artikel om den sk haloeffekten, där vi kan visa att myndigheternas generella förtroende påverkades mer av förtroendet de hade när pandemin startade än hur människor bedömde deras krishantering. Med andra ord är det väldigt viktigt att ha förtroende när krisen startar, kanske till och med viktigare än hur människor upplever att krisen hanteras.

Utöver detta ska projektet om lokala medier och kriser (Läs HÄR) tas i hamn och det lär bli presentationer i Orlando i mars och förhoppningsvis även i Ljubljana i höst från projektet. Årets månad i Tyskland och Erfurt blir i maj denna gång och om allt går som det ska blir det även en resa till London i januari och presentera kapitel om de svenska EU-valens historia och ett paper om skandaler i Bamberg i Tyskland.

Det som är tydligt är att jag står lite i ett vägskäl. Har inte lika många projekt igång som tidigare utan avslutar mycket 2024 och eftersom jag ska jobba i några år till är det dags att söka nya forskningsmedel. Vad blir det denna gång? Politiska skandaler? Perceptioner av medier? Mer krisforskning? Vi får väl se.

Att jag kommer jobba med Medier & demokratis uppdrag kring hur olika grupper är utsatta i offentligheten är dock redan klart och jag kommer vara inblandad i EEMC:s analyser av EU-valet. Förhoppningsvis kommer jag också kunna skriva en bok om de svenska mediernas EU-valsbevakning över tid om pengarna trillar in.

Men nästa år innebär också fortsatta uppdrag i styrelser, styrgrupper och nämnder. På JMG ska jag vara med i gruppen som organiserar Mediemötet och jag sitter också med i SOM-institutets strygrupp. På fakulteten är jag ledamot i Lärarförslagsnämnden, på Lindholmen Science Park sitter jag i styrgruppen för Medier & Demokrati och är även styrelseledamot i föreningarna Kommunforskning i Västsverige (KFI) och Institutet för Mediestudier. Alla dessa uppdrag tar givetvis mycket tid, men ger också mycket tillbaka. Nytt för 2024 är att jag ska vara ledamot i Mediestödsnämnden. Ett viktigt men också ganska svårt uppdrag. 

Har jag glömt något? Alldeles säkert!

För övrigt var årets....

.....konsert Sparks i Berlin i juni. Har aldrig sett dem live och bröderna Mael gjorde inte mig besviken. HÄR är setlistan för den som vill veta vilka låtar de spelade

....bittraste sporthändelse att Elfsborg inte lyckades säkra SM-guldet på Borås Arena mot Degerfors. Förlusten borta mot Malmö suger också eftersom straffen som fällde avgörandet var minst sagt tveksam. Men "di gule" borde avgjort på hemmaplan. Sett i backspegeln är stora silver klart över förväntan, men det var ju så nära!

....mest imponerande sporthändelsen var Daniel Ståls sista kast i VM-finalen. Att leda finalen, se slovenen Ceh gå förbi med ett kast över 70 meter och sedan drämma till med 71,46 i en vindstilla stadion i sista kastet är verkligen värt bragdguldet.

...bästa inköp var min nya klassiska gitarr (Antionio Loriente) som låter helt fantastiskt och var väl värd alla pengar den kostade!

...sedan hände det givetvis en massa saker i familjen (som skidresa till Bad Gastein, långhelg i Dublin, barn som flyttade hemifrån osv) men det berättar jag inte mer om här.

Ha ett fint 2024!