Vita huset igen

Eftersom jag totalt fastnat i att plöja igenom Aron Sorkins Vita huset kom också i dagens Borås Tidning en krönika på temat. Läs den här.

Politiska annonser förr och nu

Idag kom min och kollegan Tomas Odéns nya bok om politiska annonser ut (Nordicom, Göteborgs universitet). Det är slutrapporteringen av ett projekt som vi jobbat med i flera år. Analyserna bygger på studier av mer än 9000 politiska annonser i svenska dagspress mellan 1908 och 2006, där vi detaljstuderat den sista veckan före valdagen.

Boken heter Politiska annonser. Partiernas valreklam i dagspressen genom 100 år. Boken går inom några dagar att beställa från Nordicom.

Supervalåret 2014

Så här inför supervalåret 2014 ägnade jag julledigheten att ladda upp med de första säsongerna av Vita huset. Vita huset och The Newsroom är de enda tv-serierna jag brytt om att följa systematiskt sedan Twin Peaks i början på 1990-talet.

Det som gör dem intressanta är att de skildrar både politik och medier med nyanser och i grunden ses politik (Vita huset) och journalistik (The Newsroom) som något positivt.

Det finns gott om journalistiska hjältehistorier i populärkulturen. Alla presidentens män, State of play, The insider m fl. Men skildringar där politik ses som något gott är det ont om. Istället brukar det vara inkompetens och maktfullkomlighet som präglar bilden när politiska skeenden får plats i populärkulturen. Komediserier som Javisst, herr minister, Starke man eller vilken konspirationsteoretiskt thriller som helst kan tjäna som exempel.

Vita huset är i detta avseende unikt. Visst finns det ett politiskt spel, men i grunden skildras aktörerna som att de drivs av övertygelse och en vilja att förändra samhället till det bättre. Dessutom är de alla oerhört kunniga och kompetenta.