Inte helt otippat är regeringsfrågan central i årets valrörelse. Det var en lågoddsare med tanke på det politiska läget i Sverige. Vem som tar vem är den ständiga frågan som ställs av politiska experter och journalister. Vi tänkte så här två veckor före valdagen att se vilket genomslag regeringsfrågan haft på valaffischerna. Visst, i någon mening handlar de flesta valaffischerna om regeringsfrågan eftersom det är regeringsmakten som står på spel i ett val. Men det kan ju uttryckas mer eller mindre explicit. Ideologiska utblickar Före 1960-talet är det oftast en ideologisk utblick som associerar till regeringsfrågan på valaffischerna. I mer eller mindre förtäckta ordalag antyds vad som står på spel i valet. Inte sällan handlar det om så kallade negativa kampanjer där skräckbilder av vad motståndarens politik kommer att innebära. Allmänna valmansförbundets affisch från 1928, där frågan ställs om var ”kulturgränsen” ska gå ger inga tvivel om vad valet står mellan. Det röda Sovjetunione...
Valaffischer handlar om framtiden, vad som kommer att hända om väljarna bestämmer sig för att rösta på partiet eller kandidaten. Visst förekommer det valaffischer som är tillbakablickande, där partierna försöker övertyga väljarna att de gjort bra ifrån sig och förtjänar att få fortsatt förtroende. Regeringspartier har givetvis en större benägenhet till sådan retorik, men även hos dessa berättar man oftare vad man ska göra än vad man gjort. Man är ”stolt men inte nöjd” som Göran Persson uttryckte saken. Retoriken i valaffischerna handlar därmed mindre om ansvarsutkrävande än om mandat inför framtiden. Ett samtida exempel där kampanjen konsekvent handlat om framtiden är folkpartiets ”Framtidens nyheter” från valet 2006. På valaffischer, tidningsannonser och TV-reklam tog man i ordentligt om vad som skulle hända om folkpartiet fick bestämma.
Är det något som delas på sociala medier, är det bilder och film på djur. Nätet svämmar över med gulliga kattungar, lekfulla hundvalpar, nollställda sovande katter eller hundar, och dansande papegojor. Det verkar finnas en omättlig lust att titta på djur. Denna trend har – ännu inte – hunnit fram till valaffischernas värld, men det är nog bara en fråga om tid. För djur har det funnits nästan sedan valaffischernas start. Till exempel de tidigare så nödvändiga hästarna som är bondens bästa vän och en symbol för arbete. Faktum är att det inte går att hitta en häst på valaffischerna efter 1945, vilket kan ses som en indikator på Sveriges förändring från ett bondesamhälle till ett industrisamhälle. Men bortsett ifrån arbetsdjuren, så är djuren på valaffischerna nästan alltid symboliska. Från de omslingrande bläckfiskarna, som symboliserade såväl kapitalism som socialism, till soffröstandets orm. För inte att tala om strutsen, som får symbolisera oviljan att se sanningen i ...
Kommentarer
Skicka en kommentar