Djur på valaffischer. Veckans valaffisch v23

Är det något som delas på sociala medier, är det bilder och film på djur. Nätet svämmar över med gulliga kattungar, lekfulla hundvalpar, nollställda sovande katter eller hundar, och dansande papegojor. Det verkar finnas en omättlig lust att titta på djur. Denna trend har – ännu inte – hunnit fram till valaffischernas värld, men det är nog bara en fråga om tid. För djur har det funnits nästan sedan valaffischernas start. Till exempel de tidigare så nödvändiga hästarna som är bondens bästa vän och en symbol för arbete. Faktum är att det inte går att hitta en häst på valaffischerna efter 1945, vilket kan ses som en indikator på Sveriges förändring från ett bondesamhälle till ett industrisamhälle. 

Men bortsett ifrån arbetsdjuren, så är djuren på valaffischerna nästan alltid symboliska. Från de omslingrande bläckfiskarna, som symboliserade såväl kapitalism som socialism, till soffröstandets orm. För inte att tala om strutsen, som får symbolisera oviljan att se sanningen i vitögat.

Två kampanjer i nyare tid skiljer sig ut från de enstaka djur som annars dyker upp. Den ena är Miljöpartiets från 1991, där de andra partiernas ledare avbildas som olika djur med olika karakteristika. Man har inte skrivit ut efternamnen på partiledarna, men ingen torde missförstå vilken ”Bert” gorillan skulle liknas vid. 

Den andra, och mer sofistikerade kampanjen, var Kristdemokraternas från 2010, där partiledaren Göran Hägglund ställs mot olika djur i en ”face off” som har sin förebild i boxningsvärlden  (se vår bok Politik i det 
offentliga rummet, Carlssons 2014). Syftet är här att understryka andra politikers ”bufflighet” och ”omänsklighet”, jämfört med Kristdemokraternas partiledare. Både kampanjerna får sin mening från en jämförelse mellan djur och människor, där djuren och människornas karaktärer speglar varandra. Fast med dagens motvilja mot att utnyttja djuren för människans syften verkar denna stereotypa syn på djur vara ganska omodern, och eftersom vi inte längre befinner oss i en situation där arbetsdjur spelar någon större roll är enda lösningen tillbaka på valaffischen för djuren nog den underhållande. För vem kan motstå ett par vädjande hundögon eller en kattunges lek med ett garnnystan?

//Orla Vigsö