onsdag 31 juli 2019

När jag var krönikör....

I många år - närmare bestämt mellan 1998 och 2013 - var jag krönikör i Borås Tidning. När jag rekryterades av dåvarande chefredaktör Jan Öjmertz var det enda kravet att det skulle handla om medier och gärna ha en knorr på slutet. Efter bästa förmåga försökte jag hålla mig till den kravspecifikationen och resultat blev en mängd olika texter, där journalistik och politisk opinionsbildning samsades med mer allmänna funderingar kring mediesamhället och medieutveckling. 

Sammantaget blev det 87 texter i tidningen, en del blev bättre än andra. Ofta försökte jag knyta an till en aktuell fråga eller någon debatt som just förts för att vara lite nyhetsmässig. Dessutom ville jag vara lite personlig och om det gick ta in egna erfarenheter i texterna. En gång skrev jag om hur det kändes att lite oväntat vara med i en blogg efter att ha haft ett privat samtal med en person (Jag har blivit bloggad). En annan gång resonerade jag om varför jag som ung student till slut bestämde mig för att skaffa en tv-apparat.

Det finns ett avbrott i strömmen av krönikor eftersom jag tackade för mig 2004, då min arbetsbelastning var lite för hög. Men saknaden av att skriva krönikor blev för stor och till slut frågade jag redaktören om jag kunde få återkomma i krönikörlaget. I mars 2005 var jag på banan igen, med lite längre intervall mellan krönikorna fram till 2013.

Texterna mellan 1998 och 2004 samlade jag ihop i en lite skrift, mest för att veta var jag hade dem. Den går att läsa här om man är intresserad. De andra krönikorna är numera bakom betalvägg och därför tänkte jag återpublicera dem på bloggen framöver. En (gammal) krönika i veckan, med en förklaring eller försvarstal som inledning. Jag har också gjort kortare inhopp på nättidningen Alba, på Elfsborgs webbplats och i tidningen Kommunal ekonomi. Även dessa kommer att läggas upp på bloggen framöver.

Vissa texter håller ganska bra medan andra gnagts sönder av tidens tand. Men det må vara hänt. Krönikor är ju lite av en färskvara och det kan så här retrospektivt vara spännande att fundera lite på vad som skett sedan texterna publicerades första gången. Kanske är problematiken densamma eller har vi hamnat något helt annanstans än jag såg från min dåvarande horisont?

 Länk till krönikeboken.

 

fredag 12 juli 2019

Lite musslor och en rapport om EU-valet

Sent igår kväll kom jag hem efter att ha varit i Bryssel och presenterat rapporten om 2019 års EU-val. Rapporten finns att ladda ner här och är en första genomgång av den omfattande kodningen av valaffischer, annonser i dagspress, tv-reklam och inlägg på partiernas Facebookkonton som gjordes i alla 28 EU-länder i maj.

Ladda ner rapporten här.

Vi hade ett seminarium på House of European History som blev väldigt lyckat. Förde många intressanta samtal och planering om hur vi kan utveckla European Election Monitoring Center (EEMC) som en infrastruktur för forskning om partiernas sätt att bedriva kampanjer.

Jo, jag åt musslor och pommes frites också.

tisdag 2 juli 2019

Negativity on-line

I årets EU-kampanj så vi en hel del negativa attacker från partierna, framförallt på nätet där det var vanligt att lyfta fram kritik mot andra partier. Inte minst i slutet då flera partier attackerade Kristdemokraternas syn på abort. Men det förekom en hel del annat också.

I förra veckan publicerade jag ett kapitel om negativa kampanjer on-line med fokus på valaffischer tillsammans med Christina Holtz-Bacha. I kapitlet From Analogue to Digital Negativity: Attacks and Counterattacks, Satire, and Absurdism on Election Posters Offline and Online jämför vi hur negativa kampanjer ser ut i Sverige och Tyskland. Kapitlet är publicerad i antologin Visual Political Communication som Anastasia Veneti, Daniel Jackson och Darren Lilleker varit redaktörer för. Boken i sig är en intressant översikt av olika aspekter av hur bilder används i politisk kommunikation.

Läs mer om den här.

måndag 1 juli 2019

Euroflections och lite annat

Förra gången jag skrev på bloggen startade vi upp studierna av EU-valskampanjen. Det blev en kampanj som till en början verkade lite avslagen, men som fick liv allt eftersom. Inte minst berodde det på mediernas granskningar och andra avslöjanden. SVTs granskning av Vänsterpartiets Malin Björks arvoden, anklagelserna mot Sverigedemokraternas Peter Lundgren för sexuella trakasserier och kanske allra mest DNs redovisningar av Kristdemokraternas Lars Adaktussons röstning i abortfrågor gjorde att EU-valet hade lite högre temperatur än vad vi kanske är vana vid. Men lägg därtill att flera partier försökte måla upp valet som ett ödesval för demokratin i Europa, vilket gjorde att det åtminstone kändes som mer stod på spel än vid tidigare val till EU-parlamentet,

I boken Euroflections som kollegorna i Sundsvall står bakom bidrar jag och Edoardo Novelli med en presentation av EEMC, där vi också visar några resultat av de studier vi genomfört. En sådan är att miljöfrågan bara drevs av partier i Väst- och Nordeuropa. I södra och östra delarna av Europa var jobben, välfärd och ekonomi mer i fokus för partiernas kampanjer. Lite förvånande fick inte intergration och flyktingmottagning så stort genomslag som många trodde. I boken finns en mängd intressanta reflektioner och tankar kring EU-valet och Euroflections kan laddas ner här.

Men det kommer mer snabbforskning. I nästa vecka (11 juli) kommer EEMC presentera rapporten om hur partierna kampanjade i EU-valet (på valaffischer, tv-reklam, pressannonser och Facebook) i en rapport som ges ut i EU-parlamentets rapportserie. Mer om det då.