Mannen på första raden

Doktoranden hade bestämt sig för att läsa en kurs i medieekonomi. Nu var inte medieekonomi doktorandens favoritämne, men kursen var faktiskt inte strikt inriktad på ekonomiska förhållanden utan handlade mer om mediestruktur. Ett annat skäl att läsa kursen var att professor O - som var kursansvarig - var mycket omtyckt. Kunnig och engagerande och hans förmåga att entusiasmera doktoranderna var omvittnad. Professorn hade också ett knep för att få doktoranderna att anstränga sig lite extra. Han samlade ihop essäerna som doktoranderna skrivit och publicerade dem i en bok inom ramen för institutionens skriftserie. Alla jobbade givetvis som galningar för att få sina texter så bra som möjligt eftersom de skulle publiceras (om de höll måttet). 



Sveriges första kvällstidning

Doktoranden funderade länge och väl på vilket ämne han skulle välja för sin text. Han blev särskilt intresserad när professorn på en föreläsning pratade om GT (Göteborgs-Tidningen). Tidningen som numera inte längre finns var under många år göteborgarnas egen lokala kvällstidning och hade en lång historia. Längre än Expressen eftersom den såg dagens ljus redan 1902. På lektionen antydde professorn att GT kanske egentligen var Sveriges första kvällstidning. Doktoranden tog professorn på orden och ämnet för essän var bestämt och även titeln: GT - Sveriges första kvällstidning. 


Ett presshistoriskt seminarium

Professorn tyckte doktorandens ämnesval var både roligt och spetsigt. Så när det var dags för ett presshistoriskt seminarium frågade professorn om inte doktoranden - som blev mycket smickrad - kunde tänka sig att presentera sitt kapitel. I kapitlet påstods det att även om Aftonbladet och Expressen kanske blev fullfjärdrade kvällstidningar under 1930-40-talet hade GT långt innan dess många av de drag som vi känner igen hos tablodierna. Det var kampanjer, lite slängigare stil, uppstickarmentalitet och fokus på eländesnyheter och förströelse. Så GT var kanske trots allt Sveriges första kvällstidning?

När seminariet närmade sig var doktoranden ganska nervös och inte blev det bättre när deltagarlistan på seminariet damp ner i mailkorgen. En kollega som fick se listan utbrast: "Det där är ingen deltagarförtecknig, det är en referenslista!". Visst var det så. Alla prominenta mediehistoriker var på plats och dessutom ett gäng gamla chefredaktörer. Kollegan hade rätt. Refrenslistan i kapitlet hade klara likheter med seminariets deltagare.

Mannen på första raden

Hur gick det då? Doktoranden gjorde kanske inte sitt vassaste framträdande, men farbröderna (det var mest sådana) var snälla och log - kanske lite överseende. De verkade också tycka att det var lite roligt med den vässade titeln och ställde en hel del frågor. Men till slut var det över och doktoranden kunde andas ut. Men han undrade en sak. Vem var egentligen mannen som suttit längst fram, som sett ganska bister ut? Han hade inte ställt någon fråga och lämnat rummet direkt efter presentationen. Doktoranden kunde inte placera honom, men tyckte ändå att han såg lite bekant ut så han frågar professor O vem det var. "Det där", svarar professorn, "var ju Carl Adam Nycop, Expressens grundare".




Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Bild
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc...
Läs mer

Propagandainspektion (vecka 20): De rödgrönas kampanjaffischer

Bild
Som vi pekat på i tidigare inlägg finns det skillnader mellan riksdagsval och val till Europaparlamentet. Men det är ändå meningsfullt att ta upp oppositionspartiernas affischering i EU-valet, eftersom rollen som opposition i hög grad kännetecknar partierna i väljarnas ögon. Samtidig är också självklart att oppositionenens politik även inkluderar synen på EU. Så hur markerar Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna sin position i årets affischer? Klimatet, klimatet, klimatet Miljöpartiet anser att det endast finns en fråga som är viktig i EU-valet, nämligen klimatet. På sina tre affischer presenterar partiet sina kandidater bakom nästan identiska texter: ”Klimatet. Havet. Klimatet.” ”Klimatet. Klimatet. Klimatet.” ”Klimatet. Modet. Klimatet.” De enda övriga ord som får vara med är ”havet”, som spelar en central roll i klimatfrågan, speciellt eftersom det drabbas av temperaturhöjningarna, och ”modet”. Vilket mod det handlar om förklaras inte, men förmodligen syftar man ...
Läs mer

Propagandainspektionen (vecka 23): Dansen kring SD

Bild
Det är bara några dagar kvar av EU-valrörelsen 2024. Förtidsröstningen indikerar ett valdeltagande i nivå med – kanske lite över – valet 2019. Undersökningar visar också att över 70 procent av väljarna säger att de tänker rösta i EU-valet. Ser vi på opinionssiffrorna är den stora frågan om Liberalerna och Kristdemokraterna kravlar sig över 4-procentsspärren. Mitt tips är att de gör det, men allt beror på mobiliseringen. Röstar många kan effekten av hängivna väljare - som ofta gynnar små partier – bli mindre. Men osvuret är bäst. På söndag kväll vet vi (kanske) hur det gått. Inte innan dess. En ny dynamik i EU-valen Många, inklusive propagandainspektörerna, har påpekat att EU-val är andra rangens val. De är inte lika intensiva och intresset är begränsat från såväl partier, medier och väljare. Förra valet kändes lite som ett trendbrott, intensiteten var lite högre och intresset var större, vilket resulterade i att fler väljare än någonsin tidigare gick och röstade i ett svenskt EU-v...
Läs mer