Skandaler på LSE (vol 2)

Nu är jag hemma igen efter en helgkonferens i London. På den sista sessionen presenterade jag och Mats Ekström vårt paper om "Disputable truth claims", där vi analyserar hur journalistiken använder citeringstekniker och olika journalistiska genrer för att hantera osäkra fakta. Fallet som vi använde var Littorin-affären 2010 och vi tittade särskilt på hur medierna hanterar konfrontationsintervjuer. Nu ska vi samla in fler exempel på konfrontationsintervjuer och har någon exempel så är jag tacksam om ni skickar dem till mig.
Jag lyssnade även på andra spännande papers. I ett presenterade Sigurd Allern och Ester Pollack från JMK resultat från ett kapitel i en kommande bok om skandaler, som de är redaktörer för. Kapitlet var en kvantitativ undersökning av skandaler i de nordiska länderna sedan 1970-talet. Det visade sig att antalet skandaler ökat dramatiskt de senaste 10 åren och att de oftast handlar om ekonomiska skandaler. Dessutom indikerar resultaten att kvinnliga politiker oftare avgår än sina manliga kollegor. Det ska bli mycket spännande att läsa boken när den publiceras strax efter jul.
I ett annat paper skrev Sandra Jacobs and Thomas Schillemans om hur medieskandaler förändrar myndigheters sätt att organisera sin verksamhet i Belgien. Tentativa resultat visar att man förstärker ansvarskedjor och blir försiktigare.
Mia-Marie Hammarlins paper hette ‘Who Am I Now?’: Existential Dilemmas in the Wake of Media Scandals. Där visar hon hur politiker och makthavare som utsatts för mediedrev reagerar som privatpersoner. Hon visar saker som man inte ofta tänker på, som att även personer som är vana vid medier reagerar mycket starkt och att de ser sitt liv som ett "före och efter" skandalen. Mediedrev påverkar människor mycket starkt.
Christina Holtz-Bacha and Eva-Maria Lessinger från Tyskland visade i sitt paper hur skandaler fungerar där medierna är de som själva är i fokus. Analyserna byggde på en stor skandal i Tyskland där veckotidningen Bunte avslöjades med att ha spionerat på tyska politiker.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Bild
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc...
Läs mer

Propagandainspektion (vecka 20): De rödgrönas kampanjaffischer

Bild
Som vi pekat på i tidigare inlägg finns det skillnader mellan riksdagsval och val till Europaparlamentet. Men det är ändå meningsfullt att ta upp oppositionspartiernas affischering i EU-valet, eftersom rollen som opposition i hög grad kännetecknar partierna i väljarnas ögon. Samtidig är också självklart att oppositionenens politik även inkluderar synen på EU. Så hur markerar Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna sin position i årets affischer? Klimatet, klimatet, klimatet Miljöpartiet anser att det endast finns en fråga som är viktig i EU-valet, nämligen klimatet. På sina tre affischer presenterar partiet sina kandidater bakom nästan identiska texter: ”Klimatet. Havet. Klimatet.” ”Klimatet. Klimatet. Klimatet.” ”Klimatet. Modet. Klimatet.” De enda övriga ord som får vara med är ”havet”, som spelar en central roll i klimatfrågan, speciellt eftersom det drabbas av temperaturhöjningarna, och ”modet”. Vilket mod det handlar om förklaras inte, men förmodligen syftar man ...
Läs mer

Propagandainspektionen (vecka 23): Dansen kring SD

Bild
Det är bara några dagar kvar av EU-valrörelsen 2024. Förtidsröstningen indikerar ett valdeltagande i nivå med – kanske lite över – valet 2019. Undersökningar visar också att över 70 procent av väljarna säger att de tänker rösta i EU-valet. Ser vi på opinionssiffrorna är den stora frågan om Liberalerna och Kristdemokraterna kravlar sig över 4-procentsspärren. Mitt tips är att de gör det, men allt beror på mobiliseringen. Röstar många kan effekten av hängivna väljare - som ofta gynnar små partier – bli mindre. Men osvuret är bäst. På söndag kväll vet vi (kanske) hur det gått. Inte innan dess. En ny dynamik i EU-valen Många, inklusive propagandainspektörerna, har påpekat att EU-val är andra rangens val. De är inte lika intensiva och intresset är begränsat från såväl partier, medier och väljare. Förra valet kändes lite som ett trendbrott, intensiteten var lite högre och intresset var större, vilket resulterade i att fler väljare än någonsin tidigare gick och röstade i ett svenskt EU-v...
Läs mer