torsdag 17 augusti 2017

Skandaler, skandaler och skandaler

Efter att ha varit en månad i USA har jag följt den svenska politiska debatten på avstånd. Men ärligt talat är det egentligen på samma håll som vanligt eftersom min mediediet på kontoret i Orlando är ungefär densamma som hemma i Göteborg.

Vi har haft ett antal politiska skandaler, den ena mer systeminriktad som sedan blev mer personinriktad (Transportstyrelsen som blev krav på ministeravgångar) och den andra mer privat (Anders Borg). Frågan är om Borggate ens är en politisk skandal då han inte längre är politiker. Idag börjar KU-förhören om regeringens agerande i it-skandalen. Det som gjorde att skandalen fick en kanske oväntad vändning var att alliansen ju i somras meddelade att de skulle förklara misstroende mot tre statsråd där en var formellt ansvarig, de andra hade vetat men inte berättat för statsministern.

I mina ögon var alliansens agerande i första hand strategiskt. Att Anna Johansson skulle få svårt att sitta kvar var ganska självklart. Men agerandet mot Ygeman och Hultqvist måste nog ses mer spelteoretiskt, att man såg sig kunna tvinga bort två populära statsråd. Nu spelade Löfven med och omplacerade Ygeman och synade korten ifråga om Hultqvist. Det är lite av ett chicken-race över det hela och Löfvens agerande ser i detta skede ut att ha varit ganska skickligt. Alliansen, som satt i ett klart överläge, är inte ens säkert en vinnare även om man skulle få bort Hultqvist. Löfven framstår ibland som inte så skicklig i offentliga framträdanden, men han verkar ha ett taktiskt sinnelag och är inte heller rädd att agera offensivt när han är pressad. Det vittnar både förspelet till decemberöverenskommelsen och hanterandet av it-skandalen på Transportstyrelsen.

Borggate är lite speciell i flera avseenden. Det fanns bara anonyma källor och ingen verkade direkt villig att prata, vilket gör att Borgs agerande så här i efterhand kan diskuteras. Genom att gå ut på Facebook och be om ursäkt och berätta att han pratat med de inblandade och även bett om ursäkt till dem gjorde han egentligen rätt enligt många krishanteringsråd. Men det funkade inte. Varför? Krypa till korset och be om ursäkt är ju 1A hos alla krishanterare. Min bedömning är att Borgs agerande istället för att släcka lågorna fick elden att ta fart. Genom att be om ursäkt (då vi egentligen inte visste vad som egentligen hade hänt) bekräftade han ryktena. Kommer under hösten be några studenter titta lite närmare på retoriken och krishanteringen av Borggate för att se om det går att förstå varför det gick som det gick.....

   


2 kommentarer: