Allt är offentligt - inget är privat

Jag brukar inte blogga varje dag. Men pratskandaler som när moderaternas Delmon Haffo kallade socialförsäkringsminister Annika Strandhäll för hora på Youtube kräver några ord. Många har varit ute och kommenterat om det hårdare tonläget i den politiska debatten.

Men det handlar inte bara om ett förändrat tonläge som drivs av hårdare ideologiska motsättningar. Det går inte att bortse från ett förändrat mediesamhälle i sammanhanget. Den amerikanske sociologen Erving Goffman pratade om "frontstage" och "backstage" för att diskutera hur vi alltid "står på scenen" i sociala sammanhang. Vissa saker görs offentligt, andra mer privat. Tar man med sig denna bild till mediesamhället kan man hävda att distinktionen mellan backstage och frontstage brakat samman. Det är knappast längre meningsfullt att göra en sådan åtskillnad. Allt man säger och gör är åtminstone potentiellt offentligt. Visserligen har hårda ord och nedsättande omdömen alltid förekommit mellan "skål och vägg" i politiken. Men nu blir sådant prat också offentligt mycket lättare.

Nu kanske någon invänder att det inte var något avslöjande, att Delmon Haffo mycket väl visste att det han sa var offentligt. Moderaterna testade ju direktsänd TV (vilket inte riktigt gick som man tänkt sig). Men poängen är att dagens mediesamhälle också inneburit en ny intimitet, eller om man så vill en "avoffentligisering" (inget bra ord kanske?). Det upplevs inte som så stor sak att göra något offentligt eftersom allt nästan är offentligt ändå. Därför beter man sig också "privat" fast det är "offentligt" och då sker sådana här pratskandaler. Det är ungefär samma sak med konstiga tweets eller Facebookinlägg (som t ex Annika Strandhälls eget om mäns rösträtt). Det är med andra ord lätt att tappa fotfästet och den enda hållning man kan ha som offentlig person är väl att allt man gör och säger ska tåla offentlig granskning.



 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Bild
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc...
Läs mer

Propagandainspektion (vecka 20): De rödgrönas kampanjaffischer

Bild
Som vi pekat på i tidigare inlägg finns det skillnader mellan riksdagsval och val till Europaparlamentet. Men det är ändå meningsfullt att ta upp oppositionspartiernas affischering i EU-valet, eftersom rollen som opposition i hög grad kännetecknar partierna i väljarnas ögon. Samtidig är också självklart att oppositionenens politik även inkluderar synen på EU. Så hur markerar Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna sin position i årets affischer? Klimatet, klimatet, klimatet Miljöpartiet anser att det endast finns en fråga som är viktig i EU-valet, nämligen klimatet. På sina tre affischer presenterar partiet sina kandidater bakom nästan identiska texter: ”Klimatet. Havet. Klimatet.” ”Klimatet. Klimatet. Klimatet.” ”Klimatet. Modet. Klimatet.” De enda övriga ord som får vara med är ”havet”, som spelar en central roll i klimatfrågan, speciellt eftersom det drabbas av temperaturhöjningarna, och ”modet”. Vilket mod det handlar om förklaras inte, men förmodligen syftar man ...
Läs mer

Propagandainspektionen (vecka 23): Dansen kring SD

Bild
Det är bara några dagar kvar av EU-valrörelsen 2024. Förtidsröstningen indikerar ett valdeltagande i nivå med – kanske lite över – valet 2019. Undersökningar visar också att över 70 procent av väljarna säger att de tänker rösta i EU-valet. Ser vi på opinionssiffrorna är den stora frågan om Liberalerna och Kristdemokraterna kravlar sig över 4-procentsspärren. Mitt tips är att de gör det, men allt beror på mobiliseringen. Röstar många kan effekten av hängivna väljare - som ofta gynnar små partier – bli mindre. Men osvuret är bäst. På söndag kväll vet vi (kanske) hur det gått. Inte innan dess. En ny dynamik i EU-valen Många, inklusive propagandainspektörerna, har påpekat att EU-val är andra rangens val. De är inte lika intensiva och intresset är begränsat från såväl partier, medier och väljare. Förra valet kändes lite som ett trendbrott, intensiteten var lite högre och intresset var större, vilket resulterade i att fler väljare än någonsin tidigare gick och röstade i ett svenskt EU-v...
Läs mer