Opinionsmätarnas revansch!

Som många förutspådde blev det Emmanuel Marcon och Marine Le Pen som gick vidare till andra omgången i det franska presidentvalet. Det som jag slogs mest av var att opinionsmätningarna denna gång träffade rätt. Franska valet blev opinionsmätarnas revansch. De lyckades inte bara förutsäga valresultatet, att Marcon och Le Pen skulle komma först. De prickade ganska väl in procentandelarna som de olika kandidaterna fick. Dessutom verkar de också ha spårat trenderna i opinionsutvecklingen under valrörelsen på ett tillförlitligt sätt. Marine Le Pen fick ett stadigt mindre stöd, Fillon återhämtade sig, Emmanuel Marcon ökade och ökade och Mélenchon kom med i matchen. Detta visade sig också stämma på valdagen. Inga överraskningar alls som i Brexit eller i det amerikanska presidentvalet. Men i USA-valet visade det sig faktiskt att mätningarna inte var så fel ute som man först trodde. Även om president Trump fortfarande anklagar medier och opinionsmätare för att ha haft fel har det visat sig att det faktiskt inte var så illa som vi befarade. De allra flesta mätte opinionen på nationell nivå som visade att Hillary Clinton ledde med några procentenheter före Donald Trump. Det slutliga valresultatet på nationell nivå visade också en seger för Clinton över Trump på drygt två procentenheter. I de sk swingstaterna gjordes det inte lika många opinionsundersökningar och de som gjordes pekade åt lite olika håll. Vad som var förvånande var möjligen att alla dessa stater gick till Donald Trump trots att flera mätningar visade att Clinton ledde. Men nu får kanske opinionsmätarna vallfärda till Frankrike för att se vad de gjorde som inte andra länders mätare av folkopinionen lyckats med.

SR:s reportage tar upp det här idag med bland andra Torbjörn Sjöström från Novus och forskarkollegan Kajsa Falasca från Mittuniversitetet. Länk här.

Även The Guardian tar upp det. Länk här.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Bild
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc...
Läs mer

Propagandainspektion (vecka 20): De rödgrönas kampanjaffischer

Bild
Som vi pekat på i tidigare inlägg finns det skillnader mellan riksdagsval och val till Europaparlamentet. Men det är ändå meningsfullt att ta upp oppositionspartiernas affischering i EU-valet, eftersom rollen som opposition i hög grad kännetecknar partierna i väljarnas ögon. Samtidig är också självklart att oppositionenens politik även inkluderar synen på EU. Så hur markerar Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna sin position i årets affischer? Klimatet, klimatet, klimatet Miljöpartiet anser att det endast finns en fråga som är viktig i EU-valet, nämligen klimatet. På sina tre affischer presenterar partiet sina kandidater bakom nästan identiska texter: ”Klimatet. Havet. Klimatet.” ”Klimatet. Klimatet. Klimatet.” ”Klimatet. Modet. Klimatet.” De enda övriga ord som får vara med är ”havet”, som spelar en central roll i klimatfrågan, speciellt eftersom det drabbas av temperaturhöjningarna, och ”modet”. Vilket mod det handlar om förklaras inte, men förmodligen syftar man ...
Läs mer

Propagandainspektionen (vecka 23): Dansen kring SD

Bild
Det är bara några dagar kvar av EU-valrörelsen 2024. Förtidsröstningen indikerar ett valdeltagande i nivå med – kanske lite över – valet 2019. Undersökningar visar också att över 70 procent av väljarna säger att de tänker rösta i EU-valet. Ser vi på opinionssiffrorna är den stora frågan om Liberalerna och Kristdemokraterna kravlar sig över 4-procentsspärren. Mitt tips är att de gör det, men allt beror på mobiliseringen. Röstar många kan effekten av hängivna väljare - som ofta gynnar små partier – bli mindre. Men osvuret är bäst. På söndag kväll vet vi (kanske) hur det gått. Inte innan dess. En ny dynamik i EU-valen Många, inklusive propagandainspektörerna, har påpekat att EU-val är andra rangens val. De är inte lika intensiva och intresset är begränsat från såväl partier, medier och väljare. Förra valet kändes lite som ett trendbrott, intensiteten var lite högre och intresset var större, vilket resulterade i att fler väljare än någonsin tidigare gick och röstade i ett svenskt EU-v...
Läs mer