News is a drug

Jag trillar ganska lätt ur nyhetsbubblan. Det är svårt att tro när man lever mitt i den, men faktum är att nyhetsdrogen är lättare att bli av med för mig än andra beroenden. Kanske säger det något om mig som person? Kanske är jag inte så där värst intresserad av nyheter, utan det handlar mer om ett beroende som upprätthålls via en daglig dos via tidningar, radio och tv. Denna dos har också blivit mer frekvent eftersom den idag främst sker via mobil, dator eller surfplatta. Lägger vi på lite Twitter och Facebook på det så blir flödet av aktualiteter något som ständigt fylls på.

Dagsaktuella händelser är flyktiga och därför kräver de också en ständig ström av uppdatering för att vara relevanta. Nyheter är extremt kontextberoende och missar man några dagar eller kanske en vecka förstår man ingenting.  Jag minns tiden före den ständiga uppkopplingen och hur det tog ett antal dagar efter jag kommit hem från en resa innan jag ens förstod vad nyheterna handlade om. Det var obegripliga referenser till tidigare nyheter och händelser, personer jag aldrig hört talas om vars plats i offentligheten nu var helt självklar. Jag kan få en liknande känsla när jag av någon anledning inte varit inne på Twitter på någon dag.

Givetvis förstår alla ägare av sociala nätverksplattformar och nyhetsproducenter faran i flyktigheten. Därför får man pushnotiser från allihop och nu har Twitter till och med börjat skicka meddelanden om vad andra twittrat om för att få mig att bli mer engagerad och inte trilla ur flödet.

En händelse som etsat sig fast i mitt minne rör nyheternas flyktighet. Jag om min fru var och fjällvandrade Kungsleden mellan Nikkaloukta och Abisko 1994. Efter tre dagars vandring utan nyheter kom vi till Sälkastugorna och möttes av stugvärden. Hon hälsar och säger direkt: "hörde på nyheterna att Stig Bergling har kommit tillbaka till Sverige". "Couldn't care less", tänkte jag och gick in i stugan för att sätta på lite kaffe.

   

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Bild
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc...
Läs mer

Propagandainspektion (vecka 20): De rödgrönas kampanjaffischer

Bild
Som vi pekat på i tidigare inlägg finns det skillnader mellan riksdagsval och val till Europaparlamentet. Men det är ändå meningsfullt att ta upp oppositionspartiernas affischering i EU-valet, eftersom rollen som opposition i hög grad kännetecknar partierna i väljarnas ögon. Samtidig är också självklart att oppositionenens politik även inkluderar synen på EU. Så hur markerar Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna sin position i årets affischer? Klimatet, klimatet, klimatet Miljöpartiet anser att det endast finns en fråga som är viktig i EU-valet, nämligen klimatet. På sina tre affischer presenterar partiet sina kandidater bakom nästan identiska texter: ”Klimatet. Havet. Klimatet.” ”Klimatet. Klimatet. Klimatet.” ”Klimatet. Modet. Klimatet.” De enda övriga ord som får vara med är ”havet”, som spelar en central roll i klimatfrågan, speciellt eftersom det drabbas av temperaturhöjningarna, och ”modet”. Vilket mod det handlar om förklaras inte, men förmodligen syftar man ...
Läs mer

Propagandainspektionen (vecka 23): Dansen kring SD

Bild
Det är bara några dagar kvar av EU-valrörelsen 2024. Förtidsröstningen indikerar ett valdeltagande i nivå med – kanske lite över – valet 2019. Undersökningar visar också att över 70 procent av väljarna säger att de tänker rösta i EU-valet. Ser vi på opinionssiffrorna är den stora frågan om Liberalerna och Kristdemokraterna kravlar sig över 4-procentsspärren. Mitt tips är att de gör det, men allt beror på mobiliseringen. Röstar många kan effekten av hängivna väljare - som ofta gynnar små partier – bli mindre. Men osvuret är bäst. På söndag kväll vet vi (kanske) hur det gått. Inte innan dess. En ny dynamik i EU-valen Många, inklusive propagandainspektörerna, har påpekat att EU-val är andra rangens val. De är inte lika intensiva och intresset är begränsat från såväl partier, medier och väljare. Förra valet kändes lite som ett trendbrott, intensiteten var lite högre och intresset var större, vilket resulterade i att fler väljare än någonsin tidigare gick och röstade i ett svenskt EU-v...
Läs mer