Bra och dåliga saker i rapporteringen om attentatet i Stockholm

Gjorde som många andra igår och följde med minst två källor samtidigt rapporteringen av händelserna i Stockholm. SVT:s nyheter på paddan och i mobilen hade jag ibland Aftonbladet TV, ibland Sveriges radio och dessutom kollade följde jag mitt twitterflöde och Facebook om vartannat. Allt samtidigt. På så sätt låg jag helt i fas med hur människor beter sig i krissituationer. Man letar information från många källor samtidigt, men oftast på de kanaler och plattformar som man brukar använda i vardagen. Så var det i de kriser vi undersökt tidigare och så var det säkert även igår.


Rykten kommer alltid finnas så länge det finns människor. Vi pratar med varandra och delar den information vi har. Ibland borde vi givetvis vara tysta och inte säga högt om allt vi hört. Men vi är ju bara människor. Ibland är ryktena sanna, ibland finns det ett korn av sanning, men som blivit förvridna av viskleken. Ibland är det rena missförstånd eller medvetna/omedvetna påhitt. I kriser brukar en av myndigheternas största farhågor vara att falska rykten cirkulerar som kanske både försvårar räddningsarbetet, men också sår tvivel om myndigheters kompetens.

I gårdagens attentat i Stockholm spreds det också vissa felaktigheter. Att det förekommit skottlossning vid Fridhemsplan förekom i flera medier, men det visade sig inte stämma. En annan fake news var bilden nedan som Politikfakta publicerade och även brittiska Daily mail slirade (som vanligt) på sanningen.