Bra och dåliga saker i rapporteringen om attentatet i Stockholm

Gjorde som många andra igår och följde med minst två källor samtidigt rapporteringen av händelserna i Stockholm. SVT:s nyheter på paddan och i mobilen hade jag ibland Aftonbladet TV, ibland Sveriges radio och dessutom kollade följde jag mitt twitterflöde och Facebook om vartannat. Allt samtidigt. På så sätt låg jag helt i fas med hur människor beter sig i krissituationer. Man letar information från många källor samtidigt, men oftast på de kanaler och plattformar som man brukar använda i vardagen. Så var det i de kriser vi undersökt tidigare och så var det säkert även igår.


Rykten kommer alltid finnas så länge det finns människor. Vi pratar med varandra och delar den information vi har. Ibland borde vi givetvis vara tysta och inte säga högt om allt vi hört. Men vi är ju bara människor. Ibland är ryktena sanna, ibland finns det ett korn av sanning, men som blivit förvridna av viskleken. Ibland är det rena missförstånd eller medvetna/omedvetna påhitt. I kriser brukar en av myndigheternas största farhågor vara att falska rykten cirkulerar som kanske både försvårar räddningsarbetet, men också sår tvivel om myndigheters kompetens.

I gårdagens attentat i Stockholm spreds det också vissa felaktigheter. Att det förekommit skottlossning vid Fridhemsplan förekom i flera medier, men det visade sig inte stämma. En annan fake news var bilden nedan som Politikfakta publicerade och även brittiska Daily mail slirade (som vanligt) på sanningen.











Men min upplevelse är att de traditionella medierna ändå skötte sig bra. Journalisten Nick Näslund (Mediemänniskan.se) skriver om sju saker som medierna lärt sig om live-rapportering ifråga om Stockholmsattentatet och jag kan bara hålla med.

1. Poängterar när uppgifter är vaga eller obekräftade
2. Använder sociala medier som unika plattformar för rapportering
3. Listar vad som är sant och falskt
4. Förklarar pedagogiskt – snabbare
5. Ger information till direkt berörda
6. Sammanfattar tydligt
7. In English

 Läs om alla punkterna här.  
  

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Bild
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc...
Läs mer

Propagandainspektion (vecka 20): De rödgrönas kampanjaffischer

Bild
Som vi pekat på i tidigare inlägg finns det skillnader mellan riksdagsval och val till Europaparlamentet. Men det är ändå meningsfullt att ta upp oppositionspartiernas affischering i EU-valet, eftersom rollen som opposition i hög grad kännetecknar partierna i väljarnas ögon. Samtidig är också självklart att oppositionenens politik även inkluderar synen på EU. Så hur markerar Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna sin position i årets affischer? Klimatet, klimatet, klimatet Miljöpartiet anser att det endast finns en fråga som är viktig i EU-valet, nämligen klimatet. På sina tre affischer presenterar partiet sina kandidater bakom nästan identiska texter: ”Klimatet. Havet. Klimatet.” ”Klimatet. Klimatet. Klimatet.” ”Klimatet. Modet. Klimatet.” De enda övriga ord som får vara med är ”havet”, som spelar en central roll i klimatfrågan, speciellt eftersom det drabbas av temperaturhöjningarna, och ”modet”. Vilket mod det handlar om förklaras inte, men förmodligen syftar man ...
Läs mer

Propagandainspektionen (vecka 23): Dansen kring SD

Bild
Det är bara några dagar kvar av EU-valrörelsen 2024. Förtidsröstningen indikerar ett valdeltagande i nivå med – kanske lite över – valet 2019. Undersökningar visar också att över 70 procent av väljarna säger att de tänker rösta i EU-valet. Ser vi på opinionssiffrorna är den stora frågan om Liberalerna och Kristdemokraterna kravlar sig över 4-procentsspärren. Mitt tips är att de gör det, men allt beror på mobiliseringen. Röstar många kan effekten av hängivna väljare - som ofta gynnar små partier – bli mindre. Men osvuret är bäst. På söndag kväll vet vi (kanske) hur det gått. Inte innan dess. En ny dynamik i EU-valen Många, inklusive propagandainspektörerna, har påpekat att EU-val är andra rangens val. De är inte lika intensiva och intresset är begränsat från såväl partier, medier och väljare. Förra valet kändes lite som ett trendbrott, intensiteten var lite högre och intresset var större, vilket resulterade i att fler väljare än någonsin tidigare gick och röstade i ett svenskt EU-v...
Läs mer