tisdag 4 april 2017

Makt utan ansvar? Om anonymitetens journalistiska dilemma

Chefen på Demoskops opinionsanalys Peter Santesson skriver i Dagens samhälle om vad han benämner som systemlojal journalistik. GP:s Alice Teodorescu hänger på och menar att den etablerade journalistiken ställer sig på makten sida mot medborgarna. Bakgrunden är att SVT granskat Facebookgruppen Rädda vården, som lyfter fram kritik mot hur vården fungerar. I denna granskning har SVT röjt namnet på den person som ligger bakom gruppen, en person som själv velat vara anonym och kritikerna menar att journalistiken på detta sätt ställer sig på maktens sida mot medborgaren. Kritiken aktualiserar vad journalistiken ska granska och om man ska avslöja vem som står bakom opinionsbildande grupper.

Som jag ser det handlar det både om det journalistiska uppdraget, nyhetsvärdering och om journalistisk etik.

Den första frågan är ju om det ligger i journalistikens uppdrag att granska Facebookgrupper eller andra aktionsgrupper som försöker bilda opinion. I det journalistiska uppdraget ingår ju om man utgår från grundlagarna att "informera allmänheten och granska överheten" så att vi medborgare kan fatta självständiga beslut. Vanligtvis brukar detta innefatta att granska politiker, myndigheter, företag och andra maktinstitutioner. Men givetvis kan också symbolisk makt så som opinionsbildande verksamhet ingå i detta uppdrag. Och framförallt, om jag som medborgare ska kunna agera och ta beslut är det av vikt för mig att få veta vem som egentligen står bakom ett upprop eller aktionsgrupp. Det är till hjälp för medborgaren att få reda på vilka som finns bakom kulisserna på anonyma opinionsbildningsgrupper. Med andra ord ser jag i sig inget märkligt att SVT granskar olika typer av aktionsgrupper eller upprop för att få klarhet i vilka intressen som står bakom ett försök till opinionsbildning. Uppdraget är med andra ord självklart.

Den andra frågan gäller nyhetsvärderingen. Är den opinionsbildande verksamheten av den dignitet så att den är värd att granska? Här måste vanlig nyhetsvärdering gälla och den professionella yrkesutövningen. Nyhetsvärdering är ingen exakt vetenskap utan en värdering där frågan om vad som är av intresse för publiken vägs mot vad som är viktigt (och kanske principiellt intressant) för publiken. Har då Rädda vården så stort nyhetsvärde? Vad vi sett under det senaste åren är att många redaktioner försöker få grepp om nätet opinionsbildande krafter. I dagens medielandskap skapas det hela tiden diskussionsforum/grupper som aktivt bildar opinion med upprop för det ena än det andra. Ibland är det öppet vem som står bakom, ibland är det dolt. Fallet med Rädda vården är med andra ord principiellt intressant. Frågan man kan ställa sig är om den har inflytande eller har tillräckligt många medlemmar för att vara intressant. Där har SVT gjort ett val som givetvis alltid kan diskuteras.


Den tredje frågan handlar om etik. Att man granska Rädda vården ligger i det journalistiska uppdraget. Att se det som nyhetsmässigt kan motiveras (och kritiseras), men frågan är om de som står bakom ska avslöjas. Här kommer den journalistiska etiken in. Är det av allmänintresse att veta vem som står bakom ett upprop? Svaret måste bli - det beror på vem det är. Skulle det visa sig att det är en politiker eller en person som är offentligt känd kan det vara motiverat att avslöja namn. Om personen har förtroendeuppdrag eller makt att påverka så är det av allmänt intresse. Men i många fall är det kanske inte personen i sig som är det intressanta utan det faktum att det är ett organiserat eller oorganiserat upprop. Visar en granskning att den som står bakom är en vanlig sjuksköterska blir vi kanske inte klokare av att veta vem denna person är. Å andra sidan. Om en vanlig medborgare driver en stor opinionsbildande verksamhet är det kanske också viktigt för oss medborgare att veta vem denna person faktiskt är.

Att vara helt anonym och försöka opinionsbilda är inte enkelt. Frågan är också om det är demokratiskt önskvärt med anonym åsiktsbildning. Att man vill ha makt utan ansvar. Vill man vara visselblåsare och avslöja oegentligheter går det faktiskt också att gå till de traditionella nyhetsmedierna och omfattas av källskyddet. Men på nätet är det ingen rättighet att vara anonym. Ibland kräver allmänintresset faktiskt att man avslöjas.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar