Världens kortaste disputation

Det var disputationsdag och den unge doktoranden var nervös. Han hade inte sovit så mycket och var lite blek om nosen. En stor del av nervositeten berodde på att opponenten inte var vem som helst. Granskaren av avhandlingen var en äldre professor med stora meriter inom akademin. 

Disputationsakten är riggad, där opponenten är den starke och respondenten den betydligt svagare parten. En mer meriterad kollega ska granska vad doktoranden gjort och avgöra om det håller godkänd vetenskaplig kvalitet för att tas upp i vetenskapssamhället. I den här historien var dock avgrunden mellan de två avgrundsdjup, så det var inte så konstigt att doktoranden var nervös. 

 

Jag håller med om allt....

Disputationer har formen av dialog, eller fråga-svar om man så vill. Opponenten håller i showen och även om samspel mellan de två inblandande är viktigt sätter opponenten tonen och avgör om det blir ett trevligt intellektuellt samtal eller ett tredje gradens förhör. Den som varit med på disputationer ett antal gånger inser att det kan se väldigt olika ut. Men tillbaka till den nervöse doktoranden. 

Professorn och tillika opponenten började med en lång utläggning som problematiserade delar av avhandlingen. Så efter knappt tio minuter (jag sa ju att det var en lång utläggning!) vänder sig opponenten mot den, om möjligt, ännu nervösare respondenten med frågan: "Vad säger du om detta?". Doktoranden svarar med svajig röst: "Jag håller med om allt som opponenten säger". 

Världens kortaste disputation

Den erfarne professorn blir lite skakad av det knapphändiga svaret men istället för att pressa doktoranden ytterligare går han vidare. Återigen börjar en lång utläggning om ett annat avsnitt i avhandlingen som också avslutas med frågan: "Ja, vad säger du om det här?". Men till professorns förvåning blir svaret från doktoranden detsamma: "Jag håller med om allt som opponenten säger!". Ännu lite mer bragt ur fattningen samlar sig opponenten till ett tredje försök, men svaret blir än en gång: "Jag håller med om allt som opponenten säger!". Så efter en halvtimme ger opponenten upp och anser att disputationsakten inte kommer längre. Världens kortaste disputation är ett faktum. 

Alla är lika men ändå så olika

Jag har bevittnat ganska många disputationer genom åren - kanske ett 40-tal - och även om mycket är likadant skiljer de sig ändå åt. Själva disputationsakten är givetvis densamma, men eftersom det krävs två för att dansa tango kan det se väldigt olika ut. En gång vägrade till exempel en doktorand att diskutera maktbegreppet trots att opponenten flera gånger försökte. "Nu vill jag prata om maktbegreppet i din avhandling", sa opponenten. "Det vill inte jag", svarade doktoranden envist. 

Själv var jag så nervös att jag kräktes på morgonen innan jag skulle försvara avhandlingen. Andra kollegor som var väldigt sturska något år innan det var dags för disputation ändrade hållning ju närmare disputationsdagen kom. Från att karskt ha sagt "Jag vill ha en tuff opponent så att det blir ordentlig debatt", blev önskemålet några månader före examen: "Jag vill ha någon som är snäll!". 

Sedan finns det de som inte verkar bli nervösa överhuvudtaget och agerar på disputationen som om de aldrig gjort något annat. Allt är lika, men ändå så olika. Det är väl därför man fortfarande är lite spänd varje gång det är disputationsdag. Vad kommer hända den här gången?