Deadline är bara nåt man säger!

Det var fredag eftermiddag, ganska sent och projektassistenterna var stressade. Arbetet att samla in och kategorisera den stora mängden forskningsmaterial hade gått trögare än beräknat och deadline närmade sig obehagligt snabbt. Vid lunchmötet inser de att uppdraget har misslyckats och beslutar - med viss tvekan - att gå till projektledaren, professor Y, och berätta de dåliga nyheterna.



Deadline är bara nåt man säger

Lite nedslagna och kanske också lite nervösa knackar de på professorns rum. "Kom in", hör de professor Y:s röst säga och in i rummet stegar de två och för fram sitt ärende. 

- "Professor Y" (egentligen sa de bara "Y" i linje med den svenska avslappande attityden till titlar), "vi är inte klara".

- "Vadå?", säger professorn med en helt oförstående min

 - "Det är ju deadline på måndag, och vi har inte hunnit klart", förklarar assistenterna.  

- "Deadline?", säger professorn med ett förvånat ansiktsuttryck. "Det är ju bara nåt man säger". Sedan trycker han till med: "Dom ska vara glada att dom får något överhuvudtaget!".

Projektassistenterna, som inte är lika bevandrade i akademins funktionssätt, går lite lättade, men också förundrade tillbaka till projektrummet och tar helg. Deadline är ju tydligen inte deadline, så arbetet med att slutföra projektet får vänta till måndag.

En annan tid?

Anekdoten ovan skedde för ganska många år sedan, till och med några år in på det gamla århundradet. Numera är min bild att deadline faktiskt oftast är deadline på riktigt - även i akademin. Det är inte något "man bara säger". Digitaliseringen har gjort sitt till, där datorsystem sätter en stenhård gräns och försenade projektansökningar eller anmälningar till konferenser går inte längre att skylla på saktfärdig post eller andra förmildrande omständigheter. Men det finns ändå en gradskillnad jämfört med hur det ser ut där ute, i den så kallade verkligheten.  

Där ute verkar deadline fungera som ett absolut begrepp. Är det försent är det försent. I forskarvärlden är det mer öppet. Kanske inte "bara något man säger", men ändå lite beroende på perspektiv, allt som oftast föremål för förhandling. Inte konstigt att utomstående ibland blir lite förvirrade.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Bild
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc
Läs mer

Fyra spaningar i invasionens skugga

Bild
Den 24 februari 2022 invaderades Ukraina av Ryssland. Kriget har nu pågått i snart en månad och Putins förhoppning att invasionen skulle avslutas snabbt hade ingen relation till verkligheten. Ukrainas armé och hela det ukrainska samhället har bjudit på hårt motstånd, trots terrorbombning från den ryska armén. Jag har inte direkt forskat om krigsjournalistik, utan har mer som allmänt berörd medborgare och intresserad medieforskare följt rapporteringen från Ukraina och den kamp om verklighetsbilder som alltid sker i samband med konflikter. Att krigets första offer är sanningen är som så ofta tidigare också relevant i informationskriget under den ryska invasionen av Ukraina. Fyra spaningar I inlägget ska jag lyfta fyra spaningar som slagit mig när jag följt bevakningen och mediedebatten. Inte direkt baserat på egen forskning, utan snarare reflektioner som snurrat runt i mitt huvud när jag följt krigsrapporteringen. Jag ska vara ärlig och erkänna att jag absolut inte trodde Putin skulle an
Läs mer

Vem gynnades av valbevakningen - en fråga om AB-index?

Bild
Nycketal! Finns det något bättre? En siffra som sammanfattar stora datamängder och kan jämföras över tid eller mellan olika saker. Nyckeltal är givevis en förenkling, men ger en tacksam överblick. I vår bok om valrörelsen och nyhetsmedierna som släpptes förra veckan ( VALET 2022 - Politiken, medierna och nyhetsagendan - ladda ner HÄR ) finns ett nyckeltal som ofta får sammanfatta hur medierna bevakade valrörelsen - AB-index. Vad är AB-index? Måttet skapades av Kent Asp som i alla böcker och rapporter om mediernas valrapportering sedan 1979 redovisat hur AB-index faller ut för regeringsalternativ, partiledare och olika partier. Medieredaktionerna har ofta visat stort intresse för måttet och tagit det som intäkt (om det visar balans mellan höger och vänster) till att rapporteringen varit bra. Om det visat på en mer gynnsam behandling av vänster- eller högersidan brukar kritik riktas mot att undersökningen inte omfattar all rapportering av valet som gjorts (online eller i andra program).
Läs mer