Jorgensen?

 Jorgensen? När jag med nästan febrig frenesi tittat på den ena opinionsundersökningen efter den andra och jämfört trenderna på nationell och delstatsnivå dyker det då och då upp ett namn till. Förutom Biden och Trump. Jorgensen? 

Amerikanska val är av tradition en affär mellan den demokratiske och republikanske kandidaten. Det är effekten av majoritetsvalssystem, där vinnaren tar allt. Du kan ha en stor andel röster totalt sett, men vinner du inga valkretsar och kommer tvåa eller trea får du inga platser i paralamentet och har ingen chans på presidentposten (eller vad nu valet gäller).

Jorgensen alltså. Libertianernas presidentkandidat Jo Jorgensen är i total medieskugga, men trots det får hon någon eller några procent i många opinionsundersökningar. Hon är inte den enda. Även det gröna partiets ledare Howie Hawkins är med i racet och skrapar också ihop en procent här och där. 

Att vara den tredje, eller fjärde, kandidaten är verkligen att kämpa i motvind. Du har ingen chans och ingen förutom de verkligen engagerade bryr sig. Men de kan ha betydelse. Vissa som Ross Perot låg så bra till att han fick vara med i tv-debatterna 1992. Han fick 19 procent av alla röster, men givetvis inte en enda elektorsröst, eftersom han inte vann i någon delstat.

År 2000 var det en het diskussion om Ralph Nader, som då var det gröna partiets kandidat fick ca 3 miljoner röster och bidrog till att Al Gore förlorade mot George W Bush. 

Vem vet. Kanske är det rösterna på Jorgensen och Hawkins som blir avgörande i jämna delstater i årets val och indirekt avgör presidentvalet. Det borde vi kanske prata mer om?