söndag 11 oktober 2020

Covid-19 och den politiska skandalen

 Jag har redan tidigare på bloggen funderat lite över coronaskandaler. Vi har sett dem utomlands. Bland annat på Irland med "golfgate", där högt uppburna politiker deltog i en middag - hos en golfklubb - med alldeles för mycket folk närvarande. Men även i England i våras då Boris Johnsons rådgivare Dominic Cummings bröt mot isoleringsreglerna och åkte långväga för att besöka sina föräldrar. 

I Sverige var Jimmie Åkesson uppenbart förkyld när han deltog i debatten i riksdagen tidigare i höstas (även om det senare visade sig att han inte hade covid-19). I veckan var det dags igen. Nämnde Jimmie har deltagit på en 50-årsfest där social distansering inte lät sig göras. Dessutom lär han ha setts i vimlet kring Stureplan. Men den som varit mest i fokus är Ebba Busch som också festvimlat, vilket också varit en av veckans stora nyhetshändelser. 

Politiker som inte lever som de lär är en av de mest tacksamma skandalvinklarna. Att säga en sak (anklaga regeringen för att vara för slapp med coronarestriktioner) och göra något annat när kameran inte är på (inte iaktta social distansering) passar medielogiken som hand i handsken. För att förstå upprördheten är det viktigt att inse den politiska skandalens logik. Vad den egentligen är för något. En av de mest inflytelserika forskarna inom forskning om politiska skandaler är den brittiske sociologen John B. Thompson (en av mina husgudar inom forskning generellt). Thompsons poäng är att skandalen i första hand är en kamp om symbolisk makt och valutan är förtroende. Politik är en förtroendebransch och det spelar då ingen roll vad du levererar om du gör andra saker (privat) som naggar förtroendet i kanten.

Vilken effekt och konsekvens dessa coronarelaterade skandaler får är svårt att sia om. Faktum är att det blivit allt svårare att bedöma utfallet av politiska skandaler. Dels handlar det om att i en tid av politisk polarisering - där inte tolkningen av en skandal är entydig - minskar dess betydelse. Dels är det så många skandaler att vi inte bryr oss lika mycket. Vi har helt enkelt blivit luttrade. Jag kan skriva långt om det här, men viktigt är också att påpeka att mediemiljön spelar roll. Journalistiken är inte längre den enda uttolkaren av skandaler och i alternativa medier och sociala medier förs det fram andra tolkningar av händelsen, vilket minskar dess påverkan. I andra länder där medierna är mer polariserade spelar olika traditionella medier också denna roll. Som exempelvis i USA där Fox News och CNN ofta har helt skilda verklighetsbeskrivningar av politiska skandaler. I mer auktoritära system syns denna polarisering mellan regeringstrogna medier och oppositionella (i den mån de får föra fram sina åsikter). 

Så vad händer då med Ebba Busch och Jimmie Åkesson? Inte mycket om du frågar mig, men jag tror ändå att de tänker sig för en gång extra innan de festar loss igen.

En annan aspekt av Ebba Buschs agerande i veckan har rört relationen till influencers. Jag pratade en del om logiken och farorna om det i SvD i fredags. Länken finns HÄR.


 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar