Tidsmarkörer i valaffischer - veckans valaffisch v. 16

Alliansen, de fyra borgerliga partierna Moderaterna, Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna, förde 2010 en gemensam valkamp. Eller rättare, de körde ett dubbelt spår där partierna å ena sidan kampanjade för egen räkning och å andra sidan hade gemensamma annonser och affischer.

På några affischer, som dock inte verkar ha satts upp på så många ställen i landet, använde man en visuell metafor lånad från gamla tiders kassettbandspelare. Man använde helt enkelt symbolerna på knapparna - spela, pausa, spola fram, spola tillbaka - som tecken på politiska ambitioner. Pilen framåt, som passande nog pekar åt höger, visar den naturliga, framåtskridande rörelsen, medan den dubbla vänstervända pilen visar en snabb återgång till det som varit.

Tecknen fungerade som oerhört enkla och tydliga symboler på det som åtminstone sedan andra världskriget har varit den tydligaste positivt/negativt laddade dimensionen i svensk politik. "Framåt" är positivt, "bakåt" är negativt. Utvecklingen går fram, att gå åt andra hållet är att misslyckas. Och att pausa utvecklingen är nästan lika dåligt som att gå bakåt, för det är ett tecken på att man inte behärskar utvecklingen.

I Alliansens fall kombineras det enkla symbolspråket med ett lika enkelt färgspråk, där Alliansens nya orange färg kontrasteras mot socialismens (och socialdemokratins) traditionella röda. Väljarna har inget problem med att förknippa den röda färgen med vänstersidan, och den orange kommer då att stå för den tydliga - och enade - motsättningen till detta. Vänster = röd + bakåt, Alliansen = orange + framåt. Genialiskt enkelt, fast det kräver ju att väljarna kommer ihåg hur knapparna såg ut på en kassettbandspelare - det räcker inte med att man endast sett cd- och dvd-spelare. 

Det är inte det enda exemplet på hur kunskap om teknik är avgörande för tolkningen av en valaffisch. På Folkpartiets affisch från 1958 måste man förstå att bilderna, med de rundade hörnen, ska föreställa bilder på en tv-skärm och att sekvensen är som stillbilder från ett programinslag.

//Orla Vigsö