tisdag 3 april 2018

Famijen som valaffischmotiv - veckans valaffisch v.14




När man i Sverige började prata om "kärnfamilj" (äldsta belägget är från 1969) var det ett tecken på att det inte längre var självklart att familjen bestod av mamma, pappa och barn. Att prata om kärnfamiljen implicerade att det fanns ett alternativ, storfamiljen. Det ordet fanns å andra sidan i svenskan sen 1897, men runt 1969 fick det en annan innebörd: storfamilj blev benämningen för ett hushåll som omfattade mer än mamma, pappa och barn, och den enheten fick i stället namnet kärnfamilj. Nyaste tillskottet till familjebenämningarna är regnbågsfamiljen, där föräldrarna är av samma kön.

Men när Folkpartiet 1958 gjorde affischen här var det ingen som helst tvekan: "familj" var ett namn för ett gift par med barn. Mamman är hemmafru och tar hand om hur och barn, medan mannen jobbar - att döma efter kläderna bakom ett skrivbord och inte i produktionen. Kärnfamiljen är så självklar att den inte ens kallas kärnfamilj, och den är försvaret mot hoten: "våld och nedbusning", förmodligen från ungdomar som inte har fattat att de måste bilda familj, ha ett fast jobb och köpa hus.

Numera är det inte många partier som vågar sig på att visa en "familj" på valaffischerna, även om en del fortfarande pratar om den som samhällets grundpelare. Faktisk är det inget parti som verkar ha gjort det sedan i slutet på 1980-talet. Visar man upp en "kärnfamilj" är det ett tydligt tecken på värdekonservatism, med en underförstådd kritik av andra samlevnadsformer, och visar man upp en regnbågsfamilj retar man gallfeber på många. Det klokaste verkar vara att visa barn med en enda förälder - då kan man inte se om det handlar om en singelmamma eller -pappa, en bonus-dito, om barnet är adopterad, eller om föräldern lever i en samkönad relation. Barn + förälder går alltid hem, det är inte kontroversiellt för någon - om inte de två råkar vara av olika färg, för då retar man helt säkert upp en liten och aktiv grupp längst mot höger. Men säkrast av allt är att nöja sig med barnen, för utan föräldrar väcker de nästan alltid bara positiva tankar.

Men 1958 var det inget som oroade Folkpartiet. Man utgick från att väljarna förstod vad en familj var, och att det var målet att sträva efter för både individen och samhället.

//Orla Vigsö

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar