måndag 30 april 2018

Sälj det med ett leende - veckans valaffisch v.18

En närmast arketypisk valaffisch är kandidater som på bild ler mot kameran. Den leende politikern ska både ge ett avspänt och förtroendeingivande intryck. Men så har det inte alltid varit. Faktum är att det dröjer till slutet på 1960-talet innan politiker ler på på svenska valaffischer. Då är det en
fryntlig Gunnar Sträng som fångas i en ögonblicksbild och inte de studiofotograferade stylade porträttbilderna vi är vana vid. Det är först på 1970-talet leende politiker slår igenom och kanske främst genom moderatledaren Gösta Bohman, som med ett stort leende lockade väljarna till moderaterna. Möjligen med intryck från de amerikanska presidentvalskampanjerna.

Innan dess var svenska politiker allvarliga, i den mån de överhuvudtaget avbildades på foto eller teckning. De log inte utan blickade allvarligt och seriöst mot väljaren. Att le ansågs knappast kunna inge förtroende. När man bläddrar igenom valaffischhistorien är just leendet en intressant markör. Fram till andra världskriget ler varken politiker eller väljare som avbildas på affischerna, möjligen kan kvinnor, barn och ungdomar le lite smått. Men att de vuxna männen, tyngda av familjeförsörjningens plikt, skulle skratta finns inte på kartan. Det är först efter andra världskriget som väljare börjar skratta och le på affischerna. Kvinnor och män, unga och gamla börjar avbildas leende av tillförsikt och framtidstro under efterkrigstiden.

Men politikerna väntar med att le ett tag till. Men från 1970-talet och framåt blir den skrattande politikern vanlig som valaffischmotiv. Men inte alltid. Det finns många politiker som inte ens efter den mer informella stilens inträde ler. Allvarliga budskap kan ju inte ackompanjeras med skratt, inte heller av politiker som vill visa sig mogna uppgiften att leda landet. Gustav Fridolins allvarliga min på affischerna 2014 faller inom den senare kategorin. Men det kan också vara det omvända. Politiker som uppfattas driva en hårdför politik kan ju verka lite mänskligare om de ler. Sverigedemokraterna och Jimmie Åkessons val av bilder passar in i denna kategori.


Men det har faktiskt funnits leende politiker längre tillbaka i den svenska valaffischhistorien. Men då signalerar inte leendet tillförlitlighet. Snarare tvärtom. Leende politiker har ofta använts i negativa kampanjer då motståndaren avbildats hånleende, eller att leendet är falskt. Socialdemokraternas karikatyr av högerledaren Arvid Lindmans nöjda leende från valet 1924 är ett exempel på det här. Där står leendet istället för brist på trovärdighet. En leende politiker var snarast någon att inte lita på. Så kan tiderna förändras.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar