Nej, det är inte yttrandefriheten som hotas
Debatten kring åsiktsförtryck och censur kommer numera hela tiden upp till ytan och vi känner igen retoriken vid det här laget. Någon person uttrycker vad vissa menar är rasistiskt eller åtminstone främlingsfientligt eller att det är sker en svartmålning av Sverige. Ofta är det numera också anklagelser om att man är Putinvän eller något annat. Nu senast är det författaren Katarina Janouch som är i blåsväder. Ledarskribenter som Alice Teodorescu och Mattias Breed i GP pratar om åsiktskorridorer och att oliktänkande attackeras. På Facebooksidor pratas det om häxjakt, bokbål och DDR-politik.
Men det finns inget hot mot yttrandefriheten. Det är inte staten som förhandsgranskar eller sätter folk i fängelse för vad de tycker. Parallellerna som debattörer gör med att uttrycka sig invandrarkritiskt med situationen i forna eller nuvarande auktoritära regimer är inte relevant. Tar vi exemplet med Katarina Janouch så har inte hennes yttrandefrihet hotats. Hon har kunnat twittra, skriva på Facebook, få utrymme i debattartiklar och på många sätt kunnat ge sin bild av vad som hänt. Staten har inte gått in och förhandsgranskat eller förhindrat hennes livsvillkor.
Det är när staten censurerar som vi ska bli riktigt rädda. Och ska vi se det ur ett vidare perspektiv så är det vad som sker i Polen, Ungern och Ryssland som är det vi måste vara vaksamma mot. Där går staten in och bestämmer över yttrandefriheten och dess gränser.
Man kan givetvis ha åsikter om journalistiken eller hur andra företagare (bokhandlare som slutar sälja Janocuhs böcker) agerar. Det är en del av yttrandefriheten det också (så länge man inte hotar). Men kommersiella medier får välja vad de vill publicera och bokhandlare får också välja vad de vill ha i sina hyllor. Vill sedan medborgare i sin tur bojkotta DN eller en boklåda står det dem också fritt att göra så.
Det kan bli obehagliga konsekvenser av att yttra sig offentligt. Det är inget nytt och inget som bara de som vill kritisera invandring råkar ut för. I USA fick countrybandet Dixie Chicks känna av det med inställda konserter när de kritiserade George W Bush. Och Katarina Janouch får kanske sälja lite färre böcker. Men det är inte detsamma som att yttrandefriheten som hotas.
Men det finns inget hot mot yttrandefriheten. Det är inte staten som förhandsgranskar eller sätter folk i fängelse för vad de tycker. Parallellerna som debattörer gör med att uttrycka sig invandrarkritiskt med situationen i forna eller nuvarande auktoritära regimer är inte relevant. Tar vi exemplet med Katarina Janouch så har inte hennes yttrandefrihet hotats. Hon har kunnat twittra, skriva på Facebook, få utrymme i debattartiklar och på många sätt kunnat ge sin bild av vad som hänt. Staten har inte gått in och förhandsgranskat eller förhindrat hennes livsvillkor.
Det är när staten censurerar som vi ska bli riktigt rädda. Och ska vi se det ur ett vidare perspektiv så är det vad som sker i Polen, Ungern och Ryssland som är det vi måste vara vaksamma mot. Där går staten in och bestämmer över yttrandefriheten och dess gränser.
Man kan givetvis ha åsikter om journalistiken eller hur andra företagare (bokhandlare som slutar sälja Janocuhs böcker) agerar. Det är en del av yttrandefriheten det också (så länge man inte hotar). Men kommersiella medier får välja vad de vill publicera och bokhandlare får också välja vad de vill ha i sina hyllor. Vill sedan medborgare i sin tur bojkotta DN eller en boklåda står det dem också fritt att göra så.
Det kan bli obehagliga konsekvenser av att yttra sig offentligt. Det är inget nytt och inget som bara de som vill kritisera invandring råkar ut för. I USA fick countrybandet Dixie Chicks känna av det med inställda konserter när de kritiserade George W Bush. Och Katarina Janouch får kanske sälja lite färre böcker. Men det är inte detsamma som att yttrandefriheten som hotas.
Kommentarer
Skicka en kommentar