Från en åsiktskorridor till en annan?

Från en åsiktskorridor till en annan? Det är frågan man måste ställa, fast egentligen är frågan felställd eftersom de båda korridorerna har helt olika premisser. Vad jag tänker på är utvecklingen av åsiktsbildningen i USA efter bara en vecka med Donald Trump som president. Hur den nya administrationen hanterar sanningen, medierna och statsförvaltningen ligger helt i linje med hur andra högerauktoritära regimer runt om i världen agerar.


I opposition är det hätska attacker på traditionella medier som numera också kan backas upp med alternativa "nyhetskanaler", där saklighet och opartiskhet inte är något man bekymrar sig över. Det är åsiktskorridoren som attackeras. Alla politiker, medier och alla andra som inte har samma verklighetsbild och åsikter som de själva förföljs skoningslöst via sociala medier.  Det ser vi överallt, även i Sverige.

Om det nu var så att dessa högerpopulistiska rörelser (dit jag räknar Trump) verkligen ville riva eller bredda det man kallar för åsiktskorridoren och förespråka en större pluralism vore det en sak. Men de empiriska bevisen visar det motsatta. Målet är inte att bredda åsiktskorridoren utan att få en annan åsiktskorridor. Den egna.

De två åsiktskorridorer har helt olika premisser. Att man är arg på etablerade medier och menar att de ljuger och inte berättar hela sanningen kan man väl få tycka (även om det är fel). Poängen är att man får tycka det och staten lägger inte sig i det. För den åsiktskorridor som vi ser växa fram i Ungern, Polen och kanske nu även USA är en statskontrollerad åsiktskorridor. Den är mycket farligare eftersom den kan tysta ett helt samhälle och driva det mot mindre demokrati. När journalister på public service avskedas i Polen och när Trumpadministrationen tystar forskare som inte har samma syn på världen som presidenten är vi på ett sluttande plan.

Läs för övrigt Martin Gelins utmärka artikel i dagens DN om vad som står på spel i USA.


 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Bild
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc...
Läs mer

Propagandainspektion (vecka 20): De rödgrönas kampanjaffischer

Bild
Som vi pekat på i tidigare inlägg finns det skillnader mellan riksdagsval och val till Europaparlamentet. Men det är ändå meningsfullt att ta upp oppositionspartiernas affischering i EU-valet, eftersom rollen som opposition i hög grad kännetecknar partierna i väljarnas ögon. Samtidig är också självklart att oppositionenens politik även inkluderar synen på EU. Så hur markerar Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna sin position i årets affischer? Klimatet, klimatet, klimatet Miljöpartiet anser att det endast finns en fråga som är viktig i EU-valet, nämligen klimatet. På sina tre affischer presenterar partiet sina kandidater bakom nästan identiska texter: ”Klimatet. Havet. Klimatet.” ”Klimatet. Klimatet. Klimatet.” ”Klimatet. Modet. Klimatet.” De enda övriga ord som får vara med är ”havet”, som spelar en central roll i klimatfrågan, speciellt eftersom det drabbas av temperaturhöjningarna, och ”modet”. Vilket mod det handlar om förklaras inte, men förmodligen syftar man ...
Läs mer

Propagandainspektionen (vecka 23): Dansen kring SD

Bild
Det är bara några dagar kvar av EU-valrörelsen 2024. Förtidsröstningen indikerar ett valdeltagande i nivå med – kanske lite över – valet 2019. Undersökningar visar också att över 70 procent av väljarna säger att de tänker rösta i EU-valet. Ser vi på opinionssiffrorna är den stora frågan om Liberalerna och Kristdemokraterna kravlar sig över 4-procentsspärren. Mitt tips är att de gör det, men allt beror på mobiliseringen. Röstar många kan effekten av hängivna väljare - som ofta gynnar små partier – bli mindre. Men osvuret är bäst. På söndag kväll vet vi (kanske) hur det gått. Inte innan dess. En ny dynamik i EU-valen Många, inklusive propagandainspektörerna, har påpekat att EU-val är andra rangens val. De är inte lika intensiva och intresset är begränsat från såväl partier, medier och väljare. Förra valet kändes lite som ett trendbrott, intensiteten var lite högre och intresset var större, vilket resulterade i att fler väljare än någonsin tidigare gick och röstade i ett svenskt EU-v...
Läs mer