onsdag 10 juni 2020

När vi inte visste vem Christer Pettersson var (och inte Skandiamannen heller!)

På kvällen 28 februari 1986 satt jag och några kompisar på restaurangen La Vacca i Göteborg och åt pasta och drack öl. Vi hade repat med bandet och ville fira att vi precis fått några låtar att sitta riktigt bra. Lite sent blev det och jag vaknade först strax före klockan 9 på lördagsmorgonen. Slog på radion (fanns ju ingen morgon-tv eller internet att surfra runt på!) och eftersom jag brukade ha på P3 som default blev jag förvånad när jag hörde klassisk musik. Kollade om jag på något sätt lyckats få in P2, men nej, det var P3. Skumt, tänkte jag. Plötsligt kommer en radioröst in och börjar räkna upp inställda teaterföreställningar. I mitt huvud går det blixtsnabbt en tanke om att det kanske brutit ut en strejk. Men när rösten avslutar meningen med "...på grund av mordet på statsminister Olof Palme" blir jag alldeles tom. Vadå? Är Palme mördad? När då? Av vem? Hur då? Det tog några minuter innan klockan slog 9 och jag kunde börja att följa nyhetsflödet och började sakta förstå vad som hade hänt.

Det finns många saker att säga om journalistik och Palmemordet. Men jag vill ändå stanna upp vid en aspekt. Namnpublicering. Jag visste faktiskt inte vem Christer Pettersson var innan domen föll i tingsrätten 1989. Visst hade jag fått en massa information om hans liv och leverne. Men inte namnet. Först i samband med domen blev han Christer Pettersson med mig och hela Sverige. Men innan dess avstod nyhetsmedierna från att publicera namn på den som var misstänkt och åtalad för att ha mördat Sveriges statsminister. Tror dock att Arbetet hade publicerat namnet, men eftersom jag inte prenumerarede på tidningen visste jag ingenting. Man behöver inte ens vara uppvuxen i dagens mediemiljö för att känna ett visst mått av overklighet. I dag hade namnet varit ute direkt. Jämför vi med mordet på Anna Lindh eller Stockholmsattentatet 2017 där namnen på gärningsmännen publicerades i direkt anslutning till händelserna. Tiderna har verkligen förändrats.

Men namnpublicering av misstänkta gärningsmän vid extremt stora nyhetshändelser är en sak. De siffror vi har haft om hur medier publicerar namn på brottslingar har inte visat samma klara trend av att namn avslöjas oftare. Britt Börjesson har visat att namnpublicering i samband med brott istället minskat över tid (1988). En mer restriktiv syn på namnpublicering - även av misstänkta brottslingar - finns också dokumenterad hos journalister och allmänheten (Börjesson, 2007).

Men siffrorna är från tiden runt millenieskiftet. Hur ser det ut idag? Här kommer en cliffhanger. I skrivande stund tar Institutet för Mediestudier fram en bok med namnet Uthängd!,
där Ester Pollack studerat hur namnpublicering i traditionella medier förändrats och där Britt Börjesson och undertecknad fått nya siffror om hur de svenska journalisterna och allmänheten ser på medieetiken när allt finns ett knapptryck bort. Läs mer om boken här.


Tillbaks till kvällen då Palme mördades och pastarestaurangen i Göteborg. Vi satt utan att ha en aning om vad som skedde på Sveavägen 50 mil därifrån. Och vem hade kunnat tro att grabben mitt emot mig med en öl och pastarätt framför sig skulle vara journalisten som avslöjade vem som mördade Olof Palme!



 Börjesson, Britt (1988). Brott och publicitet. Kriminaljournalistik och pressetik under 1900-talet. Arbetsrapport nr. 37, Avdelningen för Masskommunikation, Göteborgs universitet.

Börjesson, Britt (2007). Namnpublicering – en fråga om offentligt och privat. I Kent Asp (red.), Den svenska journalistkåren (s. 87–96). Göteborg: JMG, Göteborgs universitet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar