onsdag 4 oktober 2017

En fråga om skuld - hur blame games fungerar i praktiken

En stor del av krishantering handlar om att tillskriva eller frånskriva ansvar. Inom kriskommunikation är därför forskningen inriktad på hur ansvarsfrågan ska hanteras. Forskning kring apologia (image restoration theory) sysslar med hur ansvarsfrågan retoriskt kan hanteras och hur anseendet hos organisationen kan byggas upp igen. En annan dominerande teori på fältet SCCT (situtational crisis communication theory) fokuserar också på hur ansvar kan identifieras matcha ansvar på rätt nivå.

Inom krishanteringsforskningen förekommer det också mycket diskussioner om sk blame games. En av mina favoriter för att förstå hur ansvar tillskrivs och frånskrivs är hämtat från boken The Politics of Crisis Management (Arjen Boin, Paul t'Hart, Erik Stern & Bengt Sundelius). I boken har de en mycket illustrativ modell för att förstå hur ansvar skyfflas fram och tillbaka mellan olika aktörer. Den som kritiserar ett skeende försöker få ansvaret att drabba ett helt system eller kultur, medan den som vill frånskriva sig ansvar har andra strategier. Här handlar det snarare om att peka ut en enskild syndabock eller att det inträffade var ett enskilt misstag.

Går vi till hur olika aktörer hanterar masskjutningen i Las Vegas kan man ganska lätt förstå positionerna kring ansvar och ansvarsutkrävande. Demokratiska politiker och de som förespråkar mer restriktiva vapenlagar menar att skjutningarna är symptom på ett systemfel och att vapenlagarna måste skärpas. De som inte vill ha hårdare vapenlagar menar istället att Paddock var en "lone wolf", en galen person och då kan man inte lasta systemet. Han blir helt enkelt en syndabock.

I det politiska spelet om ansvar är blame games centralt. Tänk er istället att det hade varit en IS-sympatisör som skjutit så hade frågan om skuld sett helt annorlunda ut. Då hade det istället republikaner försökt att få det att handla om ett systemfel, till en fråga om symptom på att immigration och invandring är felaktigt och att gränserna behöver skärpas.

De som tillskrivs ansvar försöker alltid får det att handla om enskilda misstag, missöden eller något som man rimligen inte kan kontrollera. De som tillskriver ansvar försöker alltid få det till att de som pekas ut antingen är inkompetenta eller att det är fel på systemet. Det är så det politiska spelet om ansvar fungerar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar