12 saker vi lärde oss om kriskommunikation (ett forskningsprojekt är avslutat)

Nu är ett forskningsprojekt som startade 2017 i hamn. Men hjälp av finansiering från MSB har vårt forskningsprojekt KRISAMS (kriskkommunikation och samhällsförtroende i det multipublika samhället) gjort mycket forskning. Om vi räknat rätt är det fyra böcker (varav tre antologier), nio artiklar i internationella tidskrifter, 24 bokkapitel och tio rapporter. Dessutom har vi som deltagit i projektet gjort oräkneliga intervjer med journalister, presentationer och seminarier där vi presenterat olika delar av projektet. Sedan finns det fortfarande saker i pipelinen som ska publiceras. Som sagt, ett stort projekt men mycket pang för pengarna. 

 
12 lärdomar

Det är givetvis svårt - för att inte säga omöjligt - att sammanfatta ett så stort projekt i en kort rapport. Men jag har gjort ett försök och idag publicerades slutrapporten från projektet. Rapporten kan laddas ner HÄR. Men för den som inte orkar läsa rapporten kommer här en lista på vad vi menar är de viktigaste lärdomarna som vi tar med oss till kommande kriser. 

1. Kriskommunikation är enklare i ett höglitarsamhälle som Sverige – kommunikationen når både ut och in. 

2. Informationen sprids blixtsnabbt i dagens mediemiljö – men traditionella nyhetsmedier är fortfarande centrala för kriskommunikation. 

3. Människors informationssökning blir bredare och mer lik andras i början av en kris. 

4. Informationen får inte vara felaktig - människor följer råden. 

5. Nyanser och detaljer är svåra att kommunicera i en kris – tydlighet är allt. 

6. Samhällsförtroendet tenderar att öka dramatiskt i början av en kris (rallyeffekter) – hos alla grupper i samhället. 

7. Den trovärdighet som myndigheter har före krisen påverkar allmänhetens förtroende mer än bedömningen av hur de hanterat krisen – se till att ha högt förtroende när krisen startar. 

8. Sprickor i samhällsväven 1: låglitarna – de nås av informationen men tror inte på den. Använder oftare alternativa medier i kombination med traditionella och misstror myndigheters förmåga och intentioner. 

9. Sprickor i samhällsväven 2: utanförskaparna – svårare att nå med information, även om det är lättare under kriser. Men problem att nå in finns även hos utanförskaparna som har delvis andra informationssökningsrepertoarer, har svårigheter att förstå svenska och är mer utsatta för desinformation. 

10. Under krisens gång betyder politiska åsikter och ideologisk inställning mer för hur människor bedömer krisinformation och krishantering. 

11. När krisen pågått ett tag minskar intresset för krisen, hos både nyhetsmedier och allmänhet. Förtroende, medieanvändning och intresse för att ta till sig information och följa rekommendationer minskar. 

12. Samhällsförtroendet är trots allt stabilt, det ligger oftast på samma nivåer efter krisen som före – men det är dumt att chansa.

Men som sagt. Vill man läsa mer finns rapporten HÄR.