Ett sent inspel om ålfiske och skandalers logik

En statssekreterares tjuvfiske av ål, en ministers inköp av toblerone på kreditkort eller varför inte en myndighetschefs resa till Kanarieöarna under en pandemi. Politiska skandaler handlar sällan om systemhotande saker. Snarare verkar det som att relativt sett triviala saker skapar de största svallvågorna. Hur ska man förstå det här? På JMG har vi då och då lunchseminarier med namnet Uppstuds där vi lärare och studenter diskuterar aktuella frågor kring journalistik och medier. Förra onsdagen var det skandalen om PM Nilsson vi pratade om, därav detta inlägg (som kommer lite sent om man ska hänga med i nyhetstempot).


Definitonsmakt och blame-games

PM Nilssons ålfiskande dominerade medierapporteringen under några veckor i januari-februari 2023. Kampen om definitionsmakten var hård och frågan var vilken betydelse tjuvfiskandet skulle ges. Statsministern och regeringssidan försökte givetivs spela ner skandalen genom att påpeka att PM Nilsson erkänt och betalat böterna. Därmed borde saken vara utagerad och energin borde läggas på viktigare politiska sakfrågor. Oppositionen menade givetvis tvärtom. Ålfiskandet var ingen liten sak, det handlar att ha systematiskt fiskat en utrotningshotat fisk och framförallt ljög PM Nilsson när han blev konfronterad av myndigheterna. Vad som dessutom låg PM Nilsson i fatet var två saker som är större än själva tjuvfisket. Dels att regeringen Kristersson gick till val på att vara "tuff mot brott". Att en högprofilerad politisk tjänsteman då själv då gör sig skydlig till brott skadar bilden och kritikerna kan hugga på att regeringen har dubbla måttstockar när man trycker på lag och ordning och har överseende när det "egna laget" begår brott. Dels kan ålfiskandet ses i en miljö/klimatkontext där regeringens politik inte direkt varit högprofilerad, åtminstone tycker inte dess kritiker det. Med andra ord var inramningen inte till regeringens fördel. 


Skandalers logik

Det går givetvis alltid att diskutera överträdelsers tyngd. Är det som skett verkligen så viktigt? Finns det inte viktigare saker eller borde inte överträdelser gälla mer graverande saker? Enligt den brittiske forskaren John B. Thompson som skrivit standarverket på fältet (The Political Scandal) måste skandaler förstås i ljuset av dagens politiska värld. Thompson och många andra forskare visar att skandaler kan förstås på olika sätt. Ett synsätt är att dagens politiska system där (kommersiella) medier är en central del skapat politiska skandaler som trivialiserar offentligheten och att de främst drivs av mediernas jakt på publik. Ett helt motsatt synsätt är att skandaler visar upp var gränserna för samhällets moral går. Skandaler är en sorts offentligt rättesnöre där överträdelser bestraffas med skam. Ett ytterligare sätt att se på skandaler är att de måste förstås utifrån att förtroende är en central valuta för politiker och offentligheten kan båda användas för att bygga förtroende och rasera det. Det är enligt Thompson därför som till synes triviala saker blir stora skandaler. Politikers och andra makthavares vandel visar och utmanar symboliska makt.


Förundersökningen avgjorde allt

Alla tycker säkert olika, men jag tror att det finns en avgörande faktor som gjorde att PM Nilsson avgick. Det var när förundersökning om artskyddsbrott inleddes. Där vände historien. Tills dess var min bild att skandalen egentligen var över. PM var tyst och grävde inte gropen djupare (även om man kan ha synpunkter på hans inlägg på Facebook) och statsministern hade gett stöd. Storyn var på många sätt över, men när förundersökningen inleddes fick den nytt syre. Risken fanns att den skulle rulla på i offentligheten många varv till och under lång tid. Dessutom med en uppenbar risk att PM Nilsson skulle fällas, vilket varit ännu värre. Hade inte förundersökningen inletts hade PM Nilsson suttit kvar i regeringskansliet och inte flyttat till Timbro. Men jag har haft fel förr.



 

 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Fyra spaningar i invasionens skugga

Vem gynnades av valbevakningen - en fråga om AB-index?