Propagandainspektionen (vecka 29) - Jakten på en europeisk offentlighet

Forskning är att sjunga långsamhetens lov. Det tar tid, inte minst när man jobbar med internationella bokprojekt. Men skam den som ger sig och till slut ramlar det ner en tjock bok i brevlådan. Nu i veckan var ett sådant tillfälle. Sedan EU-valet 2019 har jag tillsammans med mina kollegor i alla EU-länder (plus Storbritannien) ägnat oss åt att samla, kategoriesera och analysera valaffischer, valfilmer, annonser i dagspress samt inlägg på Facebook och nu är den här: The 2019 European Electoral Campaign: In the Time of Populism and Social Media (Novelli, Johansson & Wring). 

Läs om boken HÄR.

 

Ett stort material

Inom ramen för European Electon Monitor Centre (EEMC) har vi gjort ett omfattande arbete med komparativa studier av partiernas kampanjer på olika kanaler, där inte bara traditionella kampanjkanaler ingått utan även sociala medier. Men eftersom mängden material på sociala medier var så omfattande analyserade vi endast ett begränsat antal Facebookkonton. Trots det samlade vi in över 8000 inlägg sista veckorna före valdagen. Sammanlagt har vi därmed undersökt ca 11 000  kampanjbudskap under EU-valskampanjen i maj 2019. Kanske inte så konstigt att det tog lite tid!


Propagandainspektörerna levererar 

Jag har som en av redaktörerna för boken bidragit med det inledande kapitlet och en analys av negativa kampanjer (tillsammans med Christina Holtz-Bacha). Orla har tillsammans med kollegan Mark Orsten skrivit om klimatfrågans plats på dagordningen och Nicklas har å sin sida (med Tom Carlson) dykt på djupet i hur kläder och framtoning skiljer sig åt mellan kandidater i olika länder. Vi kommer skriva om våra respektive kapitel här på bloggen framöver, så häng med framöver så ska vi presentera våra huvudresultat (eller så köper ni boken!). 


Ingen europeisk gemensam offentlighet i sikte än

I inledningskapitlet diskuterar jag tillsammans med redaktörskollegorna Edoardo Novelli och Dominic Wring om resultaten i boken pekar mot en gemensam offentlig sfär, en europeisk offentlighet. Förutsättningarna finns ju, med val till samma politiska församling som har mandat över frågor som rör hela EU. Lägg därtill att parlamentet har fått mer att säga till om över tid och att EU lanserar "Spetskandidater" för att skapa en kampanj som binder samman EU. Vår slutsats är dock att vi inte ser några tydliga tendenser till en gemensam EU-offentlighet. I mångt och mycket var det 28 nationella - eller i viss mån EU-regionala - kampanjer där kopplingarna till EU-frågor ofta var ganska tunn. I många länder var det framförallt nationella frågor som diskuterades, ibland med en tunn EU-fernissa.

 

Den svenska kampanjen: klimat, EU:s framtid, (höger)extremism och skandaler

Mer detaljerade analyser av de olika ländernas kampanjer har vi redan publicerat i en rapport (Läs HÄR). Sverige liknar delvis en del andra nordeuropeiska länder genom att klimatfrågan fick stort genomslag, där inte minst kärnkraft vs andra energislag blev en skiljelinje som vi känner igen i årets valrörelse. En annan viktig fråga handlade om vad EU ska vara, om EU:s makt och nationellt självbestämmande (även om en svensk Swexit inte fick fäste). En tredje fråga som togs upp av flera partier var kampen mot (höger)extremism/populism. Men det som kanske mest präglade valspurten var olika skandaler. SD:s Peter Lundgren anklagades för sexuella trakasserier, men det riktigt stora var KD:s Lars Adaktusson och hur han röstat i abortfrågor i EU-parlamentet. Den skandalen definierade de sista dagarna av den svenska EU-valrörelsen.  

Nedan följer ett axplock från det insamlade materialet för att ge en bild av hur det såg ut i maj 2019, då vi varken hade upplevt COVID-19, kriget i Ukraina, hög inflation och stigande räntor samt värmerekord i Europa. 

Av Bengt Johansson










 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Propagandainspektionen (vecka 1) - Våra favoritaffischer!

Varför skulle myndigheter inte berätta allt de vet? En liten undersökning med en hypotetisk fråga

Propagandainspektionen (vecka 26) - Den PR-kunnige uppkomlingen: Gustav Vasa, del 1