Propagandainspektionen (vecka 11) - Om rädslan för ryssen

Rysslands invasion av Ukraina har gjort att den svenska politiska debatten kantrat åt försvarsfrågor och säkerhetspolitik. Upprustat försvar, medlemskap i försvarsalliansen NATO, beroendet av rysk gas och olja är det vi pratar om just nu. Att Putins aggression mot Ukraina gjort dessa saker relevanta råder inget tvivel om. Men i Sverige finns en lång historia av rysskräck, grundad eller ej. 

För dem av oss som vuxit upp under kalla kriget är rädslan för ryssen inget konstigt. Världen var länge uppdelad i ett väst och ett öst, USA vs Sovjet. Jänridån var utgångspunkten för hur världen såg ut och det kalla krigets logik präglade oss. Men rädslan för ryssen har hundraåriga rötter i den svenska historien, då vi återkommande varit i krig med den stora grannen i öster. 

 

Kosackvalet

Ser vi på valaffischer genom historien har de också haft ett stort mått av rysskräck. Hotet från öst (kommunism) var under 1920- och 1930-talet gångbart i den svenska politiska debatten. Mest känd är givetvis Gustav Widholms affischer från Kosackvalet 1928 som vi redan skrivit om tidigare här på bloggen (se HÄR). Men den mest klassiska affischen i den serien av affischer är givetvis hotet om att "en var som röstar på Arbetarepartiet röstar för Moskva"!

Men som sagt, det var vanligt med varningar för Sovjet och kommunismen. Allmänna valmansförbundet från samma år varnar för att "kulturgränsen" kan flyttas längre västerut (dvs. att Sovjetkommunismen sprider sig till resten av Europa) om man inte röstar med de borgerliga.

I valet 1936 symboliserades hotet mot Sverige som en röd bläckfisk. Just bläckfisken användes flitigt - inte bara i Sverige - för att illustrera hur den röda faran (kommunismen) hotade världen. I detta fall handlade kampen mot "röda diktatursträvanden" och vad som uppfattades var socialismens och kommunismens konsekvenser om "de röda" fick makten: Maktmissbruk, åsiktsförtryck, tvångshushållning, partibyråkrati, klasskamp och monopol. Just monopolfrågan var en stor fråga 1936 på grund av de sk monopolutredningarna. Har ni tid över ska ni titta på den fantastiska valfilmen "Kärlek och monopol" från samma år. Finns på Svenskt filminstitutets filmarkiv (Klicka HÄR). 

Efter kriget försvann dessa färgstarka bilder av ett ryskt hot på svenska valaffischer. Visserligen kallas valrörelsen 1948 för Planhushållningsvalet och statsvetaren Peter Esaiasson beskriver valrörelsen som en av de hätskaste i valrörelsehistorien. Frågan om samhällets organisering var central i valkampen, men trots det var valaffischerna mer dämpade än före kriget. Visst propagerades det mot socialism, men det starka symbolspråket var borta.

 

 

Efterkrigstid och Västtysk rysskräck

Men utomlands hittar vi i efterkrigstiden starka symbolladdade affischer om det röda hotet. Inte minst i Västtyskland där några av de mest berömda affischerna publicerades under åren efter kriget. 

På CDUs affisch från 1949 är det inte en bläckfisk som får illustera det ryska hotet. Istället en soldat i röda armen som sträcker sin hand över Europa. Notera de orientaliska dragen på soldaten som kanske ska understryka att hotet kommer österifrån, från något som är främmande för Europa. 

Just en hand som greppar över saker som anses värda att skydda är ett vanligt symbolspråk på valaffischerna. Gärna i proportioner som i sig är skrämmande. Samma tema finns på en annan CDU-affisch vid samma tid. Här är det en röd hand som hotande höjer sig över en mamma och barn med texten "Skydda oss".  

Den kanske mest ikoniska tyska valaffischen är från 1953 och också på temat om att hota med ryssen. Denna gång mer rakt på sak. Kanske också inspirerad av den svenska 1920-talsaffischen eftersom texten lyder "alla marxismens vägar leder till Moskva", där röda armésoldaten väntar.

Kommer valaffischerna 2022 återigen att färgas av rädslan för ryssen? Vi får väl se hur partistrategerna tänker, men om i så fall blir det ekon från ett stormigt mellankrigepok vi får återuppleva.

av Bengt Johansson