Sweden: The lone hero or a stubborn outlier?

Sveriges strategi för att hantera coronapandemin har fått stor uppmärksamhet. I grunden finns - som jag förstår det - två strategier. 1) "Flattening the curve", att platta ut kurvan, dvs. att förhindra smittan att spridas okontrollerat i samhället. 2) "Hammer and dance", där man till varje pris försöker få smittan att försvinna genom smittspårning, karantän och lockdowns. Sverige valde den första strategin. När allmän sprittspridning av coronaviruset konstaterades gjordes bedömningen att det bästa var hålla samhället öppet så mycket som möjligt för att mildra andra skadeverkningar på folkhälsan (där ekonomi är en del, då exempelvis arbetslöshet har stora negativa effekter på folkhälsan). Eftersom experterna då talade om att ett nytt vaccin skulle dröja 2-3 år blev valet att hitta åtgärder som gick att leva med under lång tid. Visst kan man trycka ner smittan, men är den samhällsspridd kommer den poppa upp igen så fort man lättar på locket.

Till en början sågs Sveriges strategi med visst beundran. I en del andra länder tyckte man också att det verkade vara en rimligare strategi än att stänga ner totalt. Hälsa i avvägning mot folkhälsa, med andra ord. I Sverige berömde vi oss också om att grunda våra beslut på expertis och vetenskap, inte klåfingirga politiker som genomdrev åtgärder bara för att visa handlingskraft. Evidens var viktigt. 

Men med ökade dödstal krackelerade bilden. Nu gick Sverige från att vara "the lone hero" till att bli en "stubborn outlier". Ingen ville längre kopiera Sveriges strategi. Den här redovisningen har jag och kollegan Orla Vigsö skrivit om i boken Political Communication and COVID-19 Governance and Rhetoric in Times of Crisis. Där försökte vi beskriva den svenska strategin, kriskommunikation och reaktioner, så som den såg ut under den första vågen. 

Debatten under hösten har förändrats en del sedan den andra vågen slog till. En andra våg som en del varnade för tidigt med referenser till spanska sjukan, men som många andra valde att glömma bort. Argumentet var att de som drabbats hårt under våren (läs Sverige), skulle drabbas mindre under den andra vågen. Det visade sig både stämma och inte stämma. Sverige drabbades hårdare än nordiska grannar igen, men å andra sidan fick länder som klarat första vågen bra (Tjeckien och Portugal) en fruktansvärd spridning med stort antal döda under hösten och vintern.

Men två saker har förändrat spelplanen ordentligt efter sedan den svenska strategin spikades. 1. Vaccinet kom mycket fortare, vilket gör att långvarig lockdown kanske inte behövs. 2. Det har skett mutationer av viruset som dels visat sig vara mer smittsamt, dels kanske också dödligare. 

Går vi till vaccinet, som är en makalös framgång (om det inte senare kommer visa sig finnas allvarliga biverkningar). Något som alla trodde skulle ta flera år gick på några månader. Här var en sak som faktiskt Donald Trump hade rätt om! Delvis byggde den svenska strategin på premissen att det skulle dröja lång tid. Därmed faller i allafall delvis det argumentet, även om det fortfarande är strikta lockdowns i många länder som både frestar på folkhälsa och ekonomi. Mutationerna är en annan viktig faktor som gjort att vi inte fick någon andhämtning mellan den andra och den tredje vågen och att spridningen av viruset inte funkar så som tidigare.

I ljuset av det vi sett kan man tolka den nuvarande svenska strategin antingen som att vi krupit till korset och nu gör som alla andra. Vi rekommenderar till och med munskydd, stänger ner mer och mer och överger därmed den modell som landsattes i mars. Det finns också tendenser till att regeringen agerar mer aktivt och inte överlåter allt åt experterna. Man tar helt enkelt en tydligare ledning. Men det går också att hitta en motberättelse. I denna har den svenska strategin legat bergfast sedan första dagen. Redan i mars pratade statsministern om att det kan komma behövas mer och striktare åtgärder om de som vidtagits inte räcker till. Det är det vi ser nu. När belastning på vården blir för hög blir restriktionerna hårdare, inte minst eftersom mutationen skapat ett allvarligare virus och snabbare spridning. De håller med andra ord bara vad de lovat.

Vilken berättelse är sann? Tja, det beror väl lite på var man lägger tungdpunkten och vilka argument man menar väger tyngst. Faktum är att jag ännu inte har tillräckligt med information för att slå fast det. Men debatten lär fortsätta en lång tid framöver.

 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Affischkampen vid extravalet 1958

Varför skulle myndigheter inte berätta allt de vet? En liten undersökning med en hypotetisk fråga

Public service är en prefekt måltavla i kulturkriget