Ett polariserat land?

Förra veckan släppte SNS Demokratiråd rapporten Polariseringem i Sverige, där statsvetarna Henrik Oscarsson, Torbjörn Bergman, Johan Hellström och medieprofessorn Annika Bergström svarade på frågan om det blivit mer politisk polarisering i Sverige. Boken är en gedigen genomgång av om och i så fall hur den politiska polariseringen ökat i Sverige. Begreppet har ju stor aktualitet, både  i den allmänna debatten och i forskningsvärlden ägnar sig många åt begreppet, som sägs karakterisera vår samtid. Men när forskarna tittar närmare på polariseringen i Sverige kommer många förutfattade meningar på skam. Kort sagt har politiken i Sverige alltid varit polariserad och vår tid utmärker sig inte. Vad som däremot skett är en förändring av polariseringens karaktär till att mer handla om kultur och värderingar, snarare än klassiska fördelningspolitiska höger/vänsterfrågor. Dessutom har det blivit ett hårdare tonfall i den politiska debatten, med ett mindre hövligt tilltal som dessutom är mer personcentrerat.  

Hur ska man då förstå det här? En förklaring - som författarna nämner - är att vi kanske lite väl okritiskt importerat tankegods från USA till en svensk kontext. Visst tar vi efter saker från det stora landet i väster, men inte minst när det gäller politik visar det sig gång efter annan att förhållandet är mer komplext. Ofta är det USA som är en "outlier", när det handlar om politik och politisk kommunikation. Det är inte så enkelt som att allt blir "amerikanserat".

En annan förklaring är att polarisering längs en skala som handlar om kultur och identitet kanske känns mer personlig, den kommer åt oss på ett annat sätt än ekonomiska frågor. Kan det vara så att vi berörs mer på djupet av den sk GAL/TAN-skalan? Upplevelsen av en ökad polarisering handlar då inte om att den ökat i omfattning eller intensitet, utan att den tar upp frågor som berör oss mer på djupet.

En tredje är att sociala medier gjort att vi ser våra meningsmotståndare på ett helt annat sätt än tidigare. De verkliga ekokammarna fanns kanske mest före sociala medier. Jag menar, vem läste ledare eller hörde politisk debatter i medierna före Twitter? Vem såg arga kommentarer och tillmälen från personer som hade en helt annan världsbild innan Facebook? Visst, kanske någon kläckte ur sig något på jobbet eller i skolan. Kanske hade man en tokig farbror i familjen. Men annars var man ju oftast förskonad från vad politiska motståndare egentligen tyckte och tänkte. I så fall har kanske polariseringen alltid varit där, men det är först nu vi ser den.

Ladda ber rapporten HÄR.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Affischkampen vid extravalet 1958

Varför skulle myndigheter inte berätta allt de vet? En liten undersökning med en hypotetisk fråga

Public service är en prefekt måltavla i kulturkriget