Osäkerhetsmarkörer? Helst inte


Pandemin som brutit ut av Coronaviruset visar med all tydlighet att nyheter är hårdvaluta i en kris. Behovet av information är nästan oändligt, och kriskommunikatörer och journalister jobbar intensivt med att ta fram och skicka ut information. Men snabbhet och sanning är inte alltid samma sak. I kriser sprids det rykten, halvsanningar och många uppgifter är svåra att verifiera, åtminstone på kort sikt. Snabbheten är viktig och det är lätt att kritisera att uppgifter sprids som inte är tillräckligt kontrollerade, men å andra sidan skulle kritiken vara stenhård mot journalister och kommunikatörer om de höll inne med information som kunde räddat liv. Dilemmat att både vara snabb och samtidigt korrekt är centralt i kriskommunikation.

Inom forskningsprojektet KRISAMS (Kriskommunikation och samhällsförtroende i det multipublika samhället) som finansieras av MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) har vi särskilt tittat på hur journalister använder så kallade osäkerhetsmarkörer, dvs. ord som journalister använder för att signalera att uppgifterna inte är helt säkerställda, men trots allt så viktiga att de bedöms som angelägna att publicera.

Vi har genomfört två experiment där vi testat olika aspekter av hur människors bedömning av nyheters tillförlitlighet påverkas av olika typer av osäkerhetsmarkörer och i vilket sammanhang de presenteras.

Den första gjordes i samband med terroristattentatet i Stockholm i april 2017. I experimentet testade vi om människor uppfattade osäkerhetsmarkörer och om det spelade någon roll om de sattes i en tydlig kriskontext. Rent konkret fick människor i experimentet se nyheter med eller utan osäkerhetsmarkörer, men och en grupp fick först se en nyhet om ett stort terroristattentat innan nyheten med osäkerhetsmarkörerna presenterades.

Resultaten presenterades först i boken ”Allt tyder på ett terrordåd” – Stockholmsattentatet i medier och opinion (Institutet för Mediestudier) och nu i en mer fullständig analys i artikeln ”Did It Really Happen? How the Public Inteprets Journalistic Disclaimers” (Journalism and Mass Communication Quaterly). Resultaten från Stockholmsattentatsstudien visade att publiken har svårt att uppfatta osäkerhetsmarkörer, speciellt om de är ganska vaga och av typen ”uppgifter om” eller ”ska ha”. Ska de fungera måste de vara väldigt tydliga (”obekräftade uppgifter”), men under kriser verkar inte ens tydliga osäkerhetmarkörer fungera. Det verkar som att människor i en stressad situation, som kriser innebär, helt enkelt inte uppfattar osäkerhetsmarkörer.

Den andra studien genomfördes i samverkan med SVT där vi istället testade hur olika typer av osäkerhetsmarkörer fungerade. I fokus var distinktionen obekräftad/osäker samt om osäkerhetsmarkörer fungerar bättre om det ges en förklaring till vad obekräftad/osäker innebär. I studien användes en fiktiv nyhetssändning om en knivattack på Riksbron i Stockholm. Studien publiceras nu i rapporten ”Uppgifterna om det misstänkta knivdådet är ännu osäkra….”. Ett experiment om användandet av journalistiska osäkerhetsmarkörer (JMG, Göteborgs universitet).

Resultaten visar precis som i det första experimentet, att när nyheter innehåller tydliga osäkerhetsmarkörer som ”obekräftade” eller ”osäkra” framstår de som mindre tillförlitliga än ”bekräftade” och ”säkra” nyheter. Överlag verkar människor alltså ta fasta på de osäkerhetsmarkörer som journalister använder. Däremot spelade inte ordvalet någon roll. Obekräftat/osäkert fungerar lika bra. Resultaten visar också att när nyhetsorganisationer tydligt förklarar vad osäkra/obekräftade nyheter innebär - att de inte bekräftats av officiella källor - upplevs nyheterna som ännu mindre tillförlitliga. Förklaringar av osäkerhetsmarkörer spelar därmed roll, men vi hittar inget belägg för att förklaringar av säkra/bekräftade nyheter ökar upplevd tillförlitlighet.

Datainsamlingen för båda experimenten är gjord av LORE (Laboratory of Opinion Research) vid SOM-institutet, Göteborgs universitet under hösten 2017 och våren 2019.

Ska man försöka sammanfatta båda studierna ger de stöd för att osäkerhetsmarkörer verkar fungera, åtminstone om de poängteras och lyfts fram tydligt. Vill nyhetsredaktionerna också vara säkra på att budskapet gått fram om att nyheten kan ha brister i tillförlitlighet ska man inte bara använda osäkerhetsmarkörer, man ska också förklara vad ord som ”osäker” eller ”obekräftad” faktiskt betyder. Problemet är bara att publiken inte verkar uppfatta osäkerhetsmarkörer i en krissituation, oavsett ordval. Då hjälper det inte ens att vara tydlig, eftersom vi i det uppstressade läget läser texten snabbare och helt enkelt missar nyanser såsom information att uppgifterna är osäkra eller obekräftade. 

Intervjuades av tidningen Journalisten om detta. Länk här.

Läs om forskningen här.


  • Rapporten ”Uppgifterna om det misstänkta knivdådet är ännu osäkra….”. Ett experiment om användandet av journalistiska osäkerhetsmarkörer (JMG, Göteborgs universitet, 2020) Ladda ner
  • Rapporten ”Allt tyder på ett terrordåd” – Stockholmsattentatet i medier och opinion (Institutet för Mediestudier, 2018) Ladda ner
  • Artikeln ”Did It Really Happen? How the Public Inteprets Journalistic Disclaimers” (Journalism and Mass Communication Quaterly, 2020) Ladda ner

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Affischkampen vid extravalet 1958

Varför skulle myndigheter inte berätta allt de vet? En liten undersökning med en hypotetisk fråga

Public service är en prefekt måltavla i kulturkriget