Osäkerhetsmarkörer? Helst inte
Pandemin som brutit ut av Coronaviruset visar
med all tydlighet att nyheter är hårdvaluta i en kris. Behovet av information
är nästan oändligt, och kriskommunikatörer och journalister jobbar intensivt
med att ta fram och skicka ut information. Men snabbhet och sanning är inte
alltid samma sak. I kriser sprids det rykten, halvsanningar och många uppgifter
är svåra att verifiera, åtminstone på kort sikt. Snabbheten är viktig och det
är lätt att kritisera att uppgifter sprids som inte är tillräckligt kontrollerade,
men å andra sidan skulle kritiken vara stenhård mot journalister och
kommunikatörer om de höll inne med information som kunde räddat liv. Dilemmat
att både vara snabb och samtidigt korrekt är centralt i kriskommunikation.
Inom forskningsprojektet KRISAMS (Kriskommunikation och samhällsförtroende i det
multipublika samhället) som finansieras av MSB (Myndigheten för samhällsskydd
och beredskap) har vi särskilt tittat på hur journalister använder så kallade
osäkerhetsmarkörer, dvs. ord som journalister använder för att signalera att
uppgifterna inte är helt säkerställda, men trots allt så viktiga att de bedöms
som angelägna att publicera.
Vi har genomfört två experiment där vi testat
olika aspekter av hur människors bedömning av nyheters tillförlitlighet
påverkas av olika typer av osäkerhetsmarkörer och i vilket sammanhang de
presenteras.
Den första gjordes i samband med
terroristattentatet i Stockholm i april 2017. I experimentet testade vi om
människor uppfattade osäkerhetsmarkörer och om det spelade någon roll om de
sattes i en tydlig kriskontext. Rent konkret fick människor i experimentet se
nyheter med eller utan osäkerhetsmarkörer, men och en grupp fick först se en
nyhet om ett stort terroristattentat innan nyheten med osäkerhetsmarkörerna presenterades.
Resultaten presenterades först i boken ”Allt tyder på ett terrordåd” –
Stockholmsattentatet i medier och opinion (Institutet för Mediestudier) och
nu i en mer fullständig analys i artikeln ”Did
It Really Happen? How the Public Inteprets Journalistic
Disclaimers” (Journalism and
Mass Communication Quaterly). Resultaten från
Stockholmsattentatsstudien visade att publiken har svårt att uppfatta
osäkerhetsmarkörer, speciellt om de är ganska vaga och av typen ”uppgifter om”
eller ”ska ha”. Ska de fungera måste de vara väldigt tydliga (”obekräftade
uppgifter”), men under kriser verkar inte ens tydliga osäkerhetmarkörer
fungera. Det verkar som att människor i en stressad situation, som kriser innebär, helt enkelt inte uppfattar osäkerhetsmarkörer.
Den andra studien genomfördes i samverkan
med SVT där vi istället testade hur olika typer av osäkerhetsmarkörer
fungerade. I fokus var distinktionen obekräftad/osäker samt om
osäkerhetsmarkörer fungerar bättre om det ges en förklaring till vad
obekräftad/osäker innebär. I studien användes en fiktiv nyhetssändning om en
knivattack på Riksbron i Stockholm. Studien publiceras nu i rapporten ”Uppgifterna om det misstänkta knivdådet är
ännu osäkra….”. Ett experiment om användandet av journalistiska osäkerhetsmarkörer
(JMG, Göteborgs universitet).
Resultaten visar precis som i det första
experimentet, att när nyheter innehåller tydliga osäkerhetsmarkörer som
”obekräftade” eller ”osäkra” framstår de som mindre tillförlitliga än ”bekräftade”
och ”säkra” nyheter. Överlag verkar människor alltså ta fasta på de
osäkerhetsmarkörer som journalister använder. Däremot spelade inte ordvalet
någon roll. Obekräftat/osäkert fungerar lika bra. Resultaten visar också att
när nyhetsorganisationer tydligt förklarar vad osäkra/obekräftade nyheter
innebär - att de inte bekräftats av officiella källor - upplevs nyheterna som
ännu mindre tillförlitliga. Förklaringar av osäkerhetsmarkörer spelar därmed roll,
men vi hittar inget belägg för att förklaringar av säkra/bekräftade nyheter
ökar upplevd tillförlitlighet.
Datainsamlingen för båda experimenten är gjord
av LORE (Laboratory of Opinion Research) vid SOM-institutet, Göteborgs
universitet under hösten 2017 och våren 2019.
Ska man försöka sammanfatta båda studierna ger
de stöd för att osäkerhetsmarkörer verkar fungera, åtminstone om de poängteras och
lyfts fram tydligt. Vill nyhetsredaktionerna också vara säkra på att budskapet
gått fram om att nyheten kan ha brister i tillförlitlighet ska man inte bara
använda osäkerhetsmarkörer, man ska också förklara vad ord som ”osäker” eller
”obekräftad” faktiskt betyder. Problemet är bara att publiken inte verkar uppfatta
osäkerhetsmarkörer i en krissituation, oavsett ordval. Då hjälper det inte ens att vara tydlig, eftersom vi i det uppstressade läget läser texten snabbare och helt enkelt missar nyanser såsom information att uppgifterna är osäkra eller obekräftade.
Läs om forskningen här.
- Rapporten ”Uppgifterna om det misstänkta knivdådet är ännu osäkra….”. Ett experiment om användandet av journalistiska osäkerhetsmarkörer (JMG, Göteborgs universitet, 2020) Ladda ner
- Rapporten ”Allt tyder på ett terrordåd” – Stockholmsattentatet i medier och opinion (Institutet för Mediestudier, 2018) Ladda ner
- Artikeln ”Did It Really Happen? How the Public Inteprets Journalistic Disclaimers” (Journalism and Mass Communication Quaterly, 2020) Ladda ner
Kommentarer
Skicka en kommentar