fredag 25 oktober 2019

AI och journalistik (vol 1): Om textrobotar och autencitet

AI är ordet på allas läppar. I tisdags var jag på ett spännande seminarium/workshop om AI och journalistik på Medier och Demokrati Lindholmen Science Park. Det var många intressanta inlägg och min kunskapsnivå ökade enormt om hur AI i olika former (automatgenererade (robot)texter, personaliserade nyheter, analyser av stora datamängder , mm) påverkar journalistiken. Utan tvekan har redan AI gjort sitt intrång i den journalistiska praktiken, precis som den mer och mer genomsyrar andra verksamheter och även vårt vardagsliv. Vi lever sedan länge i symbios med maskinerna och AI förstärker den utvecklingen. AI är i mina ögon dock ett lite olyckligt begrepp. På många sätt skymmer det sikten av vad det egentligen handlar om. Eftersom den första saken som dyker upp när man hör ordet AI är Terminator eller Skynet, gör det att alla som pratar om AI först måste förklara vad AI inte är. Det är inte Terminator och Skynet. Bara så ni vet. 

Men oavsett denna språkförbistring finns det ett antal reflektioner som poppade upp i mitt huvud under seminariet, några saker som skaver lite. En handlar om den allt mer långtgående automatiseringen av medieinnehållet. Det görs fler och fler försök med textrobotar som skriver sportreferat och andra nyhetstexter. Användare har svårt att skilja mellan texter som robotar författat och de som gjorts av ett mänskligt medvetande. Det vet vi. Men spelar det någon roll? Ja, jag menar att det gör det, eftersom det sociala kontraktet med medietexter är att det finns ett mänskligt subjekt på andra sidan. En journalist av kött och blod har skrivit texten och det är ju det mänskliga tilltalet som textroboten försöker efterlikna så gott det går. Men här görs ett brott av autenciteten eftersom vi förväntar oss att människor skapat de texter vi läser. Jag har till exempel hört AI skapa irländsk folkmusik som låter som....irländsk folkmusik, men skulle aldrig komma på tanken att lägga till det på en spellista på Spotify. Det är ju liksom inte på riktigt. Om en textrobot sammanställer resultat är en sak, men att roboten använder ord och meningar som om den verkligen hade funderat på saker och ting, kanske varit på plats, känns helt enkelt som lurendrejeri. 

Ska man inte automatisera texter då? Jo, det kan man väl, men jag tror man ska akta sig förmänskliga dem. Sammanställ fakta och låtsas inte textrobotar är människor. För om man låtsas att det finns en människa bakom texten och det i verkligheten är en textrobot bryter man det sociala kontraktet. Då riskerar man journalistikens trovärdighet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar