AI och journalistik (vol 2): Om personaliserade nyheter och offentlighet

En annan sak som AI kan stödja är att vi får ta del av information som blir mer och mer anpassad efter vår individuella smak. Vi ser det hela tiden, inte minst ifråga om annonser. Har du sökt på en produkt, eller köpt något fylls flödet direkt med reklam för just den produkten. Vi har Spotify som ger förslag på musik baserat på det man brukar lyssna på. Inget ont i det. Jag har haft stor glädje av hur Spotify ger mig förslag på låtar och listor. Det var bara när Nordman dök upp på veckolistan för ett tag sedan som jag blev tveksam till hur algoritmerna fungerar.

Att bygga journalistik på samma sätt blir allt vanligare Svipar jag till vänster i mobilen finns det ett antal nyhetstips som dels är kopplade till var jag befinner mig geografiskt, dels vad jag klickat på tidigare. Inom teknikutveckling och journalistik pratas det om personalisering av nyheter som en väg framåt. Genom att ge varje läsare ett mer personligt flöde ökar man det upplevda värdet och betalningsviljan ökar. Kort sagt: vi blir mer villiga att betala för nyheterna om vi får mer av det vi gillar.

Nu ska jag vara lite bakåtsträvande igen. Inte för att jag inte vill ha nyheter som intresserar mig, men för att journalistiken inte bara är en informationsförmedlare för mig personligen. Att få del av information som enbart jag har nytta av är inte journalistik, det är omvärldsbevakning. Vad jag menar är att journalistik är något mer än att jag får information som intresserar mig. Journalistik är "public knowledge", journalistik är en del av en offentlighet och är delad kunskap. Om vi sitter i våra stuprör och matas med personaliserad information tappar journalistiken en viktig aspekt. Den tappar relevansen som "public knowledge" som är en förutsättning för det offentliga samtalet och en del av det kitt som håller samman ett samhälle. Så personalisera med måtta, eftersom en central ingrediens i journalistiken är att vi delar kunskapen och upplevelsen med andra.