måndag 7 maj 2018

Tecknade politiker - veckans valaffisch v.19


Går man tillbaka till 1940 och 1950-talet var det inte ovanligt med tecknade valaffischer. Teckningar var en väletablerad form för illustration; fotografiet hade utkonkurrerat teckningen som nyhetsbild, men det var fortfarande vanligt att använda teckningar i veckotidningar och andra publikationer. Så väljarna var vana att se teckningar även i seriösa sammanhang, som till exempel på valaffischer.

Men i takt med att fotografiet helt tog över i den tryckta pressen (och förmodligen även påverkat av tv:ns framväxt) blev det mer och mer sällsynt att se teckningar på valaffischer. Fanns det tecknade bilder, handlade det nästan alltid om satir eller om att avbilda annat än människor. Den tecknade politikern blev en hotad art.

Ett roligt – och konstigt -  undantag, som vi tar upp i boken Politik i det offentliga rummet. Svenska valaffischer 1911-2010 (Carlssons 2014) är Centerpartiets affisch från 1991 där Olof Johansson avbildas på ett sätt som leder tankarna till maoistiska propagandaaffischer från 1970-talet. Eller också är det en blinkning tillbaka till partiets affischer på dåvarande partiledaren Axel Perhsson-Bramstorp.

 
















Men det har funnits åtminstone två undantag det senaste decenniet. 2010 hade Moderaterna en croquis-teckning i mjuka streck med Fredrik Reinfeldts ansikte, och 2014 hade Folkpartiet en affisch med Birgitta Ohlsson som påminde om 1970-talets träsnitt hos Vänsterpartiet. Bilderna var välkomna avbrott i den uniforma massan av studiofotografier, som annars dominerar valrörelsen, men det var symtomatiskt att båda affischerna trycktes i små upplagor och, vad jag vet, endast sattes upp i storstäderna.



 


Teckningar är inget man från partierna verkar vilja satsa på, även om man kan konstatera att dessa porträtt helt klart ger en annan bild av kandidaten än ett fotografi. Jämför man de tecknade affischerna med foto-affischer (båda från valet 2010) blir det tydligt att teckningar är mer uttrycksfulla - den mjuka Reinfeldt, den stränga Ohlsson - men att de därmed också gör tolkningen av personen mindre öppen än fotografiet. Kanske det är det som partierna är rädda för när de inte längre vågar låta en tecknad politiker pryda valaffischerna?

//Orla Vigsø

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar