söndag 11 februari 2018

Röstar ni på ert bästa parti? Det gör inte jag!

Snart är det dags för valrörelse och ännu en gång ska vi som får rösta bestämma oss för hur vi tycker Sverige ska styras de närmaste fyra åren. När jag pratar med statsvetare om väljarbeteende brukar jag alltid opponera mig mot att beslutsmodellerna är "positiva", dvs. man utgår från att människor väljer sitt bästa parti före det nästa bästa osv. Jag tror det är helt tvärtom.Väljarbeteende handlar för många minst lika mycket om avsmak som smak. Med andra ord tror jag inte att vi väljer vårt bästa parti. Vi väljer vårt minst dåliga parti.

Eftersom jag knappast ingår i kategorin "starkt övertygad partianhängare" funderar jag varje gång vad jag ska rösta på. I den kalkylen ingår inte letandet efter bästa parti. Det handlar istället om vad som är minst dåligt. Inte så konstigt kanske eftersom partiernas program är breda och inte inriktade på en enda fråga. Dessutom ingår en inte oväsentlig del känsla i beslutet.

Min kalkyl börjar med att välja bort. Vilka partier kan jag inte tänka mig att rösta på. Då faller några partier bort på en gång. De där partierna skulle jag inte ens rösta på under pistolhot. Bland den hög som är kvar ryker några partier till som jag inte heller vill ge min röst. Känns faktiskt ganska omöjligt att rösta på dem. Till slut finns det två partier kvar. Inte för att jag är särskilt entusiastisk för något av dem, men till slut får ett av dem - efter viss tvekan - ändå min röst.

När jag lämnar röstbåset i september är det med andra ord inte med en känsla av att valt mellan mitt bästa eller näst bästa parti utan mellan det minst dåliga och näst minst dåliga. 

Så funkar jag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar