tisdag 19 september 2017

Skatt istället för licens är helt fel rubrik

Jag har skrivit ett antal blogginlägg och krönikor genom åren. Även frågan om tv-licens har då och då swischat förbi i mina texter. Letade lite och hittade två krönikor i Borås Tidning som är mer än tio år gamla, där jag tar upp hur medieutvecklingen problematiserar tv-licensen. Dels i en krönika som diskuterar att ett eventuellt "smalt" public-service uppdrag (där man inte håller på med sport och bred underhållning) kan urholka viljan att betala tv-licens, dels i en text som diskuterar digital-tv och det faktum att vi kan titta på tv utan att ha en tv-apparat (vilket ju är grunden för tv-licensen).

Nu verkar det som att tv-licensen är på väg bort. Flera medier har rapporterat om licensens försvinnande (först var tydligen Medierna i P1)  och flera andra förslag som public service-kommitéen förväntas föreslå. Jag är inte så förvånad om licensen försvinner. Det mest förvånande är kanske att tv-licensen fått vara kvar så länge.

Egentligen är inte den viktiga nyheten att licensen ersätts av en skatt. Uppgifterna om ett stärkt public service är intressantare. Det talas om att ge public service förlängd avtalsperiod och att det inte ska få finnas någon regeringsrepresentant i ledningen för något av public service-bolagen. Dessutom verkar man vilja grundlagsskydda public service. Det finns med andra ord en vilja att stärka oberoendet för public service.

Senaste decenniet har stödet för public service blivit allt starkare hos både publik och politiker. Visserligen gnälls det här och var. Men uppfattningen att en uthållig demokrati behöver oberoende institutioner som står emot politiska förändringar får ett allt starkare fäste. Troligen är det utvecklingen i omvärlden, där public service och andra demokratistärkande institutioner monteras ner, som gör att även svenska politiker från höger till vänster vill stärka public service. Vi får väl hoppas det håller hela vägen.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar